Sydney igen och tänk

Oj. Nu är det länge sen, igen . Det händer saker hela tiden och det är svårt för mig att hänga med själv ibland. Nu så är jag i alla fall tillbaka i Sydney, stannar i värsta fall bara en vecka och i bästa fall lite längre, får se hur det blir. Var inställd på att lämna Perth och vara i Sydney resterande tid men fördelarna med att redan ha ett jobb och boende ordnat i Perth väger över för det är ju så att sådana ansträngningar är hyfsat energikrävande och ja, det går inte just nu. Så det blir Perth i tre månader till och väldigt mycket jobb framöver och sedan kanske en välförtjänt back packermånad på kusten, Sydneykusten såklart kanske via Cairns och ja, ni varit här vet ju vad jag pratar om. Om det är möjligt att få känslor för en stad så tror jag att jag har fått det för Sydney. Jag promenerar från QVB längs med George St ner till Customs House och läser DN och sen vidare till Operahuset och dricker ett glas vitt vin sådär kallt så att glaset blir immigt efter ett tag och så läser jag en stund och sen kanske jag går till Darling Harbour och beställer lite kaffe och det är det bästa kaffet eller om man går till Botaniska Trädgården och strosar lite eller kanske tittar inom Museum of Contemporary Art eller kanske njuter av att vara helt anonym och kanske tar bussen till Bondi eller Manly och stannar där i några timmar innan man blir otålig eller kanske går på marknaden i The Rocks och sen , bara för att jag tycker om det, tar jag färjan hem och njuter av utsikten från Circular Quay. Det är magnifikt och jag tycker så mycket om det, så mycket.

Det som också händer när man har lite tid över och är ensam en del är att man hinner tänka och kontemplera, ibland frivilligt, ibland inte så frivilligt. Det känns som att en hel höst har kommit ikapp mig och det är ju inte direkt vilken höst som helst heller. . Naivt och hoppfullt konstaterade jag i slutet på förra året att allt var bearbetat, under kontroll och i sin ordning och att jag var i sin ordning rent känslomässigt. Det hjälper onekligen att begrava sig i arbete, studera, packa ner ett helt hem på rekordkort tid samt rusa runt i livet i på tok för hög hastighet, effekten av dessa åtgärder ska inte på något vis underskattas, nej nej. Nu i efterhand går det ju att le åt det men det är ändå rätt, vad ska man säga, alarmerande att jag faktiskt ganska längre gick runt och trodde att jag var i perfekt balans och var färdig med så mycket och att nu minsann hade jag det jag ville ha och det andra var ett avslutat kapitel och det här, att vara lite överallt och ingenstans, det är det jag vill. Jo jag tackar ja. Här kommer jag ingenstans och kan inte fly och därför blir det oundvikligen så att an får ta tjuren vid hornen och möta sina egna förebråelser och allt vad olika samvetskval innebär. Men som man bäddar får man ligga och allt sånt, jag vet allt sånt, kanske bättre än man kan föreställa sig. Och så tänker jag lite på människor i min omgivning, syntes det inte? Jag klandrar ingen, skulle aldrig få för mig att göra det men kan inte låta bli att undra. Jag undrar om inte någon såg vad som var utanpåverk och vad som var på riktigt. Och jo, jag klandrar tammejfan visst det, jag klandrar människor som utnyttjar ens sårbarhet och sedan kastar på sophögen. Nåja, så kan det bli och det är sånt som händer men det är inte direkt att föredra. Det är som någon sa, när man gör om relationer så gör man det på riktigt och då kan det innebära att man även synar de som man har extra noga i sömmarna och ibland så håller inte den granskningen och då blir man ledsen och besviken men samtidigt tänker man att ja, bättre sent än aldrig. Och så går man vidare med det vetskapen och vågar räkna sig själv som lite klokare än tidigare. Klokare och vis av erfarenhet men också drabbad av den nya vissheten och vad den innebär. Men sammanfattningsvis är jag glad för det här avbrottet, det framstår med önskvärd tydlighet hur mycket jag behövde det och det gör mig nog gott även om och detta tillstår jag utan omsvep inte alltid känns så. Men just gör det det, för nu är jag i Sydney.

Ännu en produktiv dag

Idag har jag hittills (klockan är strax efter 14): - Duschat, ätit frukost, bloggat, mailat och flera gånger bestämt mig för att packa upp, utan att fullfölja. - Inte skrivit den där opponeringen. - Druckit tre koppar kaffe. - Läst ut Madame Terror. - Inte varit på jobbintervjun på Ikea. - Ett otaliga gånger tänkt följande tankar; 1. Jag är dum i huvet. 2. Jag ångrar mig. 3. Det blir bra för det blir det ju för så är det ju. 4. Vad är klockan hemma nu? 5. Jag borde hitta på något. Faktum är att de tankarna kan vara de enda jag tänkt idag. - Kollat posten tre gånger. - Irriterat mig på driftunderhåll på min mail. - Nästan dött av värmeslag för jag vägrar vägrar öppna till altanen när den där främmande katten stryker omkring. Så, det var väl ungefär det dådå.