Sista dagen

Jag sitter pa jobbet nu och det ar sista dagen har, det ar sa konstigt allting. Jag tankte att en overdos med jobb borde gora susen sa jag har jobbat 60 timmar den har veckan men det resulterade bara i att jag blev trott. Inte trott pa att jobba men liksom trott i kroppen. Pap sager att jag nog kommer bli kvar i det har foretaget. Jag sager att kanske, kanske inte. Pa onsdag flyger jag till Sydney men innan dess ska tusen grejer ordnas med sjofrakt och sant dar men det ordnar sig. Nu ska jag ta pa mig cocktailklanning och dricka drinkar fa san ar jag, sa kul. Och om tio dagar flyger jag - till Bangkok. Hoppas de har oppnat Bangkok da igen tack sa mycket.

NY NY NY NY NY NY NY NY NY

Om inte jag far aka till NY snart sa borjar jag grata. Elefanttarar. Jag. Maste. Till. New. York. Och nar jag sager det sager jag det i ett ord for sa sager alla som jag kanner som varit dar och da maste det ju vara ratt. Och sa sager jag Kuwejt ocksa for sa heter det ju, det vet ju alla.

Hej Advent

Vet ni att det har varit forsta advent och jag har inte stimmat och ingenting? En ynka liten adventsljusstake framme (pa tvn, mycket oortodoxt) och detta beror endast pa den kom fram i flyttpackningen. Inte panik over julklappar eller valstadat hem (vilket da liksom) och inga pepparkakor och inte julstjarnor i fonstret och ingenting. Och det ar otroligt skont ska jag beratta. Inte heller gick jag pa julfesten pa jobbet och av det jag hort nu under veckan sa missade jag ingenting. Jag tar det med andra ord mycket easy med den har julen. Men nar jag kommer till Helsingborg kommer jag med storsta sannolikhet fa snorp och tokangest men da har jag losningar pa det ocksa sa forsok inte ens.

Hjarta Down Under

Jag alskar Australien. Faktiskt. Jag ar arg pa dem ibland, aussisarna och emellanat forstar jag mig inte pa hur det fungerar har och blir kinkig nar sprakbarriarerna tycks ooverkomliga. Men, jag alskar det. Och ja det ar klart att det faktum att jag precis sag storfilmen Australia har lite med det att gora, eller mycket kanske. Fast Australien har vuxit (vaxt)? pa mig och jag kanner mig inte alls fardig vilket pa satt och vis ar otroligt typiskt men det ligger ju kvar. Och det ar jag tacksam for eftersom jag sa garna vill vara har. Men lite rim och reson maste infogas sa jag inser ju att jag kanner sahar just nu for att jag ska aka och filmen och separationer ar jobbiga och jag vill ju samtidigt pa ett satt hem ocksa lite grann. Jag vet inte. Angest.