Change!

Alltså. Jag har tydligen slutat blogga? Väldigt konstigt, särskilt som jag med min nya dator nu har bättre förutsättningar än nånsin. Nu ska det bli årdning på tåpett!

New York New York

Nu åker vi till New York på semester i 11 dagar och jag passar på att fylla 25 under tiden! Hurra!

Dry martini och söndag

Hoho, dry martini är det bästa för glamourkänslan mitt på en torsdag och jag ursäktar det hela med att man måste ju öva inför NY-vistelsen som apropå det nu bara är timmar till! Det går inte ens fatta att vi ska dit och att vi ska vara där så länge och snälla söndag skynda dig!

Villista

Detta vill jag:

- slippa raka benen

- köpa en Triss

- vinna på den Trissen

- orka springa längre än 100 meter ungefär (helst en mil vill jag orka)

- vinna pengar fast det kanske jag sa?

Gråt gråt

Alltså, jag gråter lite. Nej men det är inget konstigt. Jag läser en blogg nämligen och påminns om fina minnen och kär vänskap och lite sorg över förluster och sen påminns jag igen om systerskap och kärlek och hur alldeles fantastiskt vackert det kan vara att ha någon som vet. Som liksom bara jämt vet. Mäh, nu kommer det mer gråt. Snälla lilla jag.

Blå och slö söndag

Slösöndag. En liksom långsam söndag där jag äntligen fick sova ut. För det är väl det det kallas när man vaknar kl 11:30 och sedan eftermiddagssover ett par timmar också. Men så tänker jag att kroppen väl behövde det. Man ska tydligen lyssna på den, kroppen. Annars vet jag inte. Det var fest igår och rödvin och då blir man alltid lite blå dan efter. I alla fall om man heter Klara. Dessutom var vi på visning i förmiddags och jag blev så uppgiven. Uppgiven och förbannad och ledsen och sådär. Stockholm är så sinnessjukt att försöka bo i och jag är lite trött på det. Jag veeet att det bara känns så nu och det går över och jag kommer hitta nåt såklart och sådär men just nu, just nu känns det som ett enda stort fail. Och dagarna fram till den 29:e har alldeles uppenbarligen bestämt sig för att vara sniglar. Men också sniglar går ju framåt som bekant. Bara lite långsammare. Nåja. Nu: grönsakspaj.

Skärpning

Jag har inte heller ätit middag. Men lite blåbär är som middag ungefär. Det och citronvatten. Det gör ingenting alls. Och nu är jag inte ens hungrig utan mest trött och så tycker jag om ensamkvällar in emellan men nu får han gärna komma hem för jag saknar honom. Jag behöver ju honom.

Förtydligande

Obs, C kan alltså betyda min älskademansC men också min älskadesysterdotter C.

Late nite

Mäh va är det frågan om. Jag är så känslig och gråter hela tiden och är så käääänslig och nej jag är inte preggers. Jag är nog bara trött, då brukar det bli såhär vill jag minnas. Och såhär sent har jag inte varit uppe på en vecka. Men så har jag hunnit med att jobba 8 timmar, köpa doppresent till C, gå en knapp mil, lämna grejer hos svärmor (!) och baka chokladsockerkaka, blåbärspaj och en chokladkaka med tillhörande glasyr. Det som jag inte har hunnit med är att duscha. Satteh. Förresten så sprang jag på Anders Lundin i Årsta igår. Fast inte sprang på rent fysiskt då. Men ändå. Han var fin.

Stekta sparvar

Det är lördagkväll och jag är hemma och vilar och tänker på framtiden. C jagar bananflugor med dammsugaren och vinäger och jag dricker en Cosmo mitt sådär apropå inget. Vi har haft en veckas semester och varit hemma och i Skåne och det var fint och lite vilsamt men som vanligt inte så vilsamt som man föreställer sig och kanske hade önskat. Livet är rätt snällt mot mig och det tycker jag att jag förtjänar.

Bilen. Bilen!

Massa saker har hänt just idag men den bästa är att en söt liten man gick förbi bilen och knackade lite på den. Och jag satt på trappen och drack kaffe och sa att ja det där var inte en så bra dag när det där hände. Och sen pratade vi om det en stund och han sa att det var ju bara plast och inga problem och bör inte alls bli dyrt. Sen pratade vi en liten stund om hans exexex och deras Range Rover som hon glömde dra handbromsen på och så pratade vi en liten stund till. Det var trevligt. Man ska vara vänlig mot grannarna och här där jag bor så är det liksom en liten by. Vatrevligt.

Regn

Det ska regna idag ser det ut som. Det gör inget. Det är ju sommar och i NY ska det inte regna.

Hyllning och NY!

Och jag älskar det faktum att jag skriver detta på en STOR madderfakking mac. Tack ska han ha. Eller ja, den är ju inte min men allt hans är mitt. Lite. OCH! OCH. När jag kom hem förra veckan och var trött och hungrig och irriterad så fick jag en för tidig födelsedagspresent av C. En flygbiljett till NY. Ja det är sant och jag blev mållös och grät och var så lycklig att jag inte ens ska ge mig på att beskriva det. Förstå att han köpt en biljett till mig som jag FICK! Det är det finaste någon gjort för mig någonsin och jag är så tacksam att jag blivit välsignad med sån kärlek. (Tydligen är detta en hyllningsblogg).

Fint och kärlek

Jag är inte bra på att uppdatera bloggen. Sant. Men det händer ju så mycket hela tiden. Det som har hänt är att jag har flyttat in hos C för jag måste ju bo! I sanning måste man bo. Och det är så fint här, det är verkligen det och jag är så lycklig! Kärleken gör mig lycklig och stark och modig och det är så fint att jag nästan inte förstår det. Men så är det och jag njuter hela tiden. Det är härligt att vakna och att vara nära. Och på jobbet går det också bra tacksåmycket. Allvar, det gör faktiskt det. Och om tre veckor är det en veckas semester med Sverigeroadtrip och kära, kära återseenden och kärlek i kvadrat. Så det är fint allting. Tack.

Sova

Åh jag har jobbat i helgen men det var en rolig helg ändå för jag har jobbat i stan och det ska jag berätta om sen. I lördags hände tyvärr en dålig sak men det är ju bara pengar försöker jag intala mig. Nu är jag hemma och är så trött så trött så trött att jag vill gråta. Men så har jag jobbat tvåtusen timmar sen i lördags också. Oj, va jag behöver vara ledig. Ledig. Men jag kan ju inte. Idag när jag kom hem så var jag tydligen tvungen att baka rabarberpaj. Men åh va trött jag blir på mig själv. På riktigt. Men imorgon ska jag jobba ett mastodontpass och sen ska jag sova runt. Eller ja, till onsdag ska jag sova. Och nu ska jag sova.

Man måste typ

En såhär sak som är jobbig att behöva fokusera på och komma ihåg är det här med att andas.

Bra. Dåligt. Bra. Dåligt.

Mäh, jag har ingen lust att blogga och jag hinner inte och jag hinner för fan inte ens andas så hur ska man hinna blogga. Det har varit Barcelona (ljuvligt och perfekt) och massa jobb (också bra) och panikpanikpanik (inte bra) och långa förtroliga samtal (förvånansvärt befriande) och fin vänskap (alltid bra) och sommarvärme (bra) och kärlek (det bästa av allt). Och sen en del sämre saker men de skriver jag inte om för de är ju inte roooooliga. Och sån är jag, gillar mest roliga saker. Gillar inte budgivningar, gillar inte pengaångest, gillar inte formella samtal med banken, gillar inte förändringar, gillar inte ovisshet. Fast nu skrev jag tydligen om det ändå.

En känsla

Då kan man säga att jag känner mig hyfsat misslyckad nu satteh. Det känns ju sådär.

Vin? Vatten?

Jamentjena huvudvärken igen. Igår gjorde det så ont att jag grät en skvätt på jobbet. Jag fick migränmedusin av söta kollegan S som jag starkt överväger att ta. Och givetvis har inte träningen gett resultat på vågen. Ja ja ja, jag vet det är inte vågen som räknas blablabla men ändå, det är mycket ouppmuntrande faktiskt. Men idag ska jag på visning, det är mycket uppmuntrande. Så det är liksom ömsom vin ömsom vatten.

Nagellack

Såhär känns det att det är upp och ner hela tiden och det får gärna stabilisera sig, kan jag tycka. Först är jag gladglad och sen ledsenledsen och mitt emellan är bara kaos. Det är konstigt. Det bör gå över snarast. Men jag kämpar på med träningen fast kämpar är fel ord för det är inte så mycket kämp. Det är mest roligt och givande och sådär. Och lite svårt att komma igång efter semestern men jag gjorde det! Och på tal om semester och jobb så är jag ju ledig två helger i rad nuförtiden och jobbar alltså bara var tredje oh boy va det är härligt kan jag meddela. Som livet i allmänhet. Fast imorgon kommer det säkert inte kännas så bara för det. Man ska inte jinxa det. Nu ska jag måla naglarna för då blir man ännu gladare.

Avvägning

Det finns mycket att skriva om som till exempel Barcelona och SBAB och vinfest men det finns också sol ute och fina vänner så då blir det till att avvakta.

Hurra!

Vi ar i Barcelona!

Jag hjärta Mia

Mia Skäringer i mitt hjärta.

On and on

Och juste. I söndags tränade jag, mest kondition och det var en riktig genomkörare. Kondition även idag, löpning. Och en upplyftande sak som jag konstaterade idag var att min kondition förbättrats ganska mycket sedan jag började träna för bara fem veckor sen. Då kunde jag springa i en hastighet och nu klarar jag en högre hastighet och längre intervaller. Det är ganska häftigt, tycker jag, att det går så ändå relativt snabbt. Fast nu blir det nog inte mer träning denna veckan för imorgon ska jag på utbildning på jobbet mellan 8-17 och likadant på onsdag och jag hinner inte efter för jag måste packa inför resan. Hoppas jag.

I Sverige

Nej, jag är inte i Barcelona. Vårt flyg var inställt och nu är vi ombokade till torsdag och jag hoppas vid gud att vi får flyga då. Jag bad till gud häromkvällen faktiskt och precis när jag var klar med mina önskemål så kom jag på att det var lite sniket att bara be om saker så jag passade på att lova att jag ska vara snäll jättelänge framöver också. Jag var vansinnigt besviken i helgen men har hämtat mig lite nu och är hoppfull inför torsdagen. Jag läste i tidningen att vulkanen inte haft ett motsvarande utbrott sen slutet på 1800-talet. Jamen visst, självklart att nästa tillfälle måste tajma med min semester. Och för att förekomma wise asses som bara men det går inte att bli arg på en vulkan blablabla, nej såklart inte men man kan bli irriterad och besviken över en situation. Så är det med det.

Varning

Såhär tänkte jag nu att jag skulle äta nåt gott efter maten så då åt jag, tada - några russin. Jamenvabra, då kan jag ju gå i pension nu också med en gång, det är ju inget att hålla på tänker jag.

Island

Island eller gud eller vulkanen eller vem det nu är som bestämmer kanske kan ta bort soten eller askan eller molnen eller vad det nu är som gör att flygplanen inte får flyga. Jag ska till Barcelona på måndag, hör ni det? På. Måndag. Ska. Jag. Till. Barcelona.

Fil är middag?

Måttlighet är så himla bra och jag är så himla bra på att vara måttlig. Igår till exempel när jag kom hem från jobbet vid 19 så tyckte jag tydligen inte att morgonens halvtimma på orbitreken var tillräcklig så jag snörade på mig consen och prommade iväg genom ett vackert och vårigt Stockholm och landade en timma senare hos C. Och eftersom jag är en sån som kommer med gåvor så köpte jag Ballerina kladdkaka på vägen och väl hos C sjönk jag ner i sängen med min bok och två (!) Ballerina. Tydligen somnade jag strax efter för jag minns inget mer och sen vaknade jag härligt utsövd och glad i morse kl 7. Inget vidare sällskap men C reder sig liksom själv. Idag hade jag mer tid till träning innan jobbet så då blev det såhär: 30 min intervall på löpbandet, 20 min styrka och sen avslutade jag med en liten runda på orbitreken. Kändes mycket bra. Imorgon kanske jag inte hinner träna alls för jag behöver till Apoteket precis exakt när de öppnar för jag börjar egentligen kl 10 och efter jobbet ska jag på AW med bästa L. Nåja, det går säkert bra ändå. Nu: makaroner för fil är inte middag. Eller det är det ju men kanske inte varje dag.

Lagom är bäst

I måndags och igår tränade jag. Igår stod jag på löpbandet en timma fast inte still givetvis och jag har nog aldrig svettats så mycket. Musklerna skakade långt in på förmiddagen sen och ja, givevis njöt jag av det eftersom jag är lite rubbad. Idag har jag tvingat mig själv till vilodag men imorgon får jag träna igen och då ska jag köra både orbi och styrka men då vara lite snällare mot mig själv. Och träning torsdag och fredag också. Lördag vilodag. Häromdan på jobbet kollade jag in schemat för helgen och konstaterade att det såg bedrövligt ut så jag erbjöd mig att jobba på söndag för att kunna passa på att träna samtidigt. Jamenvanormaljagärverkligen.

Resjag

Sweet! Flyg t/r Sydney ligger på 10´ vilket är bra! Det är fokus på resor nu tydligen. För nu börjar jag tänka mer och mer på NY till hösten.

Oz och Barca

Mitt bästa program är Bondi Beach. Bästa i hela universum och jag funderar på att åka till Oz i feb igen, jag längtar verkligen tillbaka och jag tror inte jag orkar med en hel vinter till här. Jag smsade min fina vän G och hon skrev att jag är välkommen! Hurra! Ska kolla flyg nu. Men idag är det tisdag och ledigt eller typ snarare "ledigt" och det är sol som jag inte hunnit njuta av men tvätt och städ och sånt. Och snart, snart åker vi till Barcelona. Om sex dagar är vi där, ljuvligt!

Påsk

Påsken ju! Har jag glömt. Jag jobbade långfredagen och sen möttes jag o C upp och gick ut och åt för att sedan åka hem till mig och C fick titta på när jag packade lite. Upp i ottan och på bussen till Värnamo. I Linköping råkade jag tända eld på mitt hår och fick följaktligen stå ut med en något oangenäm doft de resterande timmarna. Nåja. Bästa syster J mötte upp med barnen och vi hängde ute och spelade fotboll några timmar på eftermiddagen, mysigt! Det fanns krokusar och en och annan snödroppe i rabatten, äntligen! Syster lagade god middag och när barnen somnat sjönk vi ner framför tvn med dragéägg (bästa påskgodiset, på andra plats kommer Anthon Berg) och ett glas rött. Det var en bra påskafton. Påskdagen åkte vi till moster J med familj på 20-årskalas för kusin S. Det var roligt att träffa alla och definitivt värt att åka hem för! Jag är glad att jag gjorde det. I övrigt demonstrerade eftermiddagen vissa likheter med dramaföreställningar a la Norén men det gjorde ingenting. Jag håller mig till spelets regler och är nöjd med det. Det var ljuvligt att få träffa alla barnen och att få hålla lilla nya C, syster H o svåger Os fina fina dotra. Så sammanfattningsvis, en bra påsk.

Mäh, ja jag vet

Och ja jag får skylla mig själv att jag tydligen har en tenta kvar. Jag visste inte det men så är det. Fast det ordnar ju sig såklart och det är ingen big deal.

Inget så spännande

Idag, idag måste jag erkänna att jag inte på samma sätt som tidigare i veckan studsade ur sängen men jag var inte så värst trött heller och inte morgonarg eller så. Sen åkte jag till SU för grupparbete (sista på uni nånsin!) och sen gjorde jag lite ärenden i stan och ringde moster J och nu är klockan bara 14 och det är konstigt för jag hade avsatt hela dagen till unistuff men det behövdes inte så nu slår jag dank hemma och kl 17 ska jag hämta (hämta? möta menar jag) C och köpa det som vi menar med fredagsmys. Inget mer spännande har hänt, nej.

Onsdag eller kanske torsdag väl?

Idag har det fortsatt. Jag vaknade pigg som en lärka klockan 7 och passade på att tvätta två maskiner innan jag åkte till jobbet 8:30. På jobbet tränade jag givetvis: 30 min med intervaller på löpbandet, 20 min styrketräning samt slutligen 20 min på orbitreken eller vad det nu heter, jag lär mig tydligen aldrig. Efter det jobb, lunch, möte och sen lite mer jobb. Min vän och kollega P har opererat knäet så jag hjälpte henne hem och fick sen stå vid Zinken och vänta på ersättningsbuss för tbanan stod still. Läste mig till att några som arbetade med förberedelser inför Citybanan befunnit sig i tunneln mellan Slussen och Mariatorget och ve och fasa, en av dem blev påkörd av tåget. Jävlar jävlar jävlar. Dessutom var det han som skulle varna de andra om inkommande tåg som själv avled. Så sorgligt och jävligt. Någonstans i Stockholm finns det så ofattbart mycket sorg just nu. Rysligt.

Puls

Pulsklocka! Jag måste ha en pulsklocka!

Exempel

Juste. Igår frågade C vid 21 om han kunde komma över. Jag sa nej eftersom jag tyckte det var försent. Ho ho ho, jag kanske kan gå i pension med en gång vem vet? Jamen om man faktiskt lägger sig vid tidigare nämnda klockslag så vill man väl vara ifred. Inget konstigt.

Ny era

Något har hänt och jag vågar knappt skriva om det för då kanske det försvinner. Jag har hela mitt liv varit en morgontrött och mycket morgonarg människa, detta kan min familj, expojkvänner, vänner, kombosar och jag själv intyga. Men! Något har hänt. Jag har ändrat mina dygnsrutiner och går ofta och lägger mig vid 22 för att vakna vid 7 och liksom inte vara trött eller nånting. Nu är klockan 7:26 och jag har lagt i en tvätt och druckit kaffe. Om nån timma ska jag åka till jobbet och för ett litet tag sen hade jag sovit till exakt 1,5 h innan jag behövt åka. Jag undrar om detta beror på träning samt våren? Eller kanske har jag blivit vuxen på allvar? Oavsett vilket känns det bra.

Sådetså

Jag har möjligen gjort något lite dumt nu. Ibland vet jag inte vad det är med mig. Jag blir så irrationellt irriterad och ibland ångrar jag mig efteråt och så blir jag tveksam om jag har rätt att framhärda. Fast jag tror det.

Träna

Jag är tillbaka. Tillbaka i stan och tillbaka med träningen. Det är sjukt, jag fattar inte vad det är frågan om. Jag tränar och tränar och tränar och tränar och kan liksom se förändringen på min kropp och då vill jag träna mer. Igår hann jag tyvärr bara en halvtimma på löpbandet men idag blev det rimligare 45 minuter och nu har jag precis kommit hem från en förvisso lugn promenad på en timma. Det är ljummet ute och torr asfalt och det luktade stundtals lite vår. Imorgon ska jag på ett möte på jobbet efter lunch så jag tänkte åka dit och tokträna innan dess. En konstig sak är att nåt hänt med mitt vänstra ben. På yttersidan av låret är det lite ömt och väldigt, liksom - varmt? Det är ett område på ungefär 10x5 cm. Vad är detta? Äsch, det går säkert över. Det är roligt att träna i alla fall.

En lektion i effektivitet

Min effektiva dag; varit på Vårdcentralen, tränat i 70 min (löpträning samt sånt där annat), jobbat 11-20 samt varit lite sur på en sak men det tog inte så lång tid så det räknas inte. Och imorgon jobbar jag bara eller jag menar "bara" till 18 och samma sak på fredag. C jobbar halvdag imorn och fredag så jag tyckte det var rimligt att han tog ansvar och såg till att det fanns middag till ungefär 19 dessa dagar men han verkade måttligt intresserad. Det ska jag komma ihåg. Note to self, köp inget påskägg till honom. Well well.

BK

Bästa kryddan ÄR rosmarin. Och det heter muffins, inte cup cakes tack så mycket.

Helt normalt

Det här har jag handlat: ostkaka, cola, potatis och russin. Jomensatteh vilken bra handling. Ostkakan kan jag inte ens äta idag men kanske imorgon när jag tränat ordentligt. För ja, det här med träningen håller i sig och det är så roligt! Jag tycker om att jag tar mig tid till mig själv och liksom har förstått att jag är värd att må bra och att jag får ta tid till det. Nu ska jag titta på mitt bästa program Halv åtta hos mig. Eller så är det bara mitt favoritprogram just nu på grund av huvudvärken ingen vet.

Vila

Alltså, det är inte ok detta. Med sån här huvudvärk. Och det har hänt många gånger den senaste tiden och jag känner att jag är sådär lite sluddrig och osammanhängande som jag har hört att man kan bli med migrän. Hört och sett, hoho jag minns att prommisar med Cilanpilan när hon hade migrän brukade bli extra roliga. (Vafan gick vi för då? Med migrän alltså). Inte så roligt när man har det själv så jag ber om ursäkt i efterhand. Nu har jag dragit ner rullgardinen och måste vila vila vila.

Nytt tänk

Idag har det varit lite vår ute tack så mycket. Jag har varit ledig idag men gick upp vid 8 och åkte till jobbet för att träna och oh boy vad jag tränade. Jag är så stolt över det så jag måste nog speca det här: 30 min på crosstrainer (orbitrek, det är samma? ingen vet). 30 min med intervall på löpbandet och slutligen 30 min styrka. Och det var så roligt och kroppen är helt chockad och jag med. Det känns bra och jag har insett ett och annat. Men det orkar jag inte redogöra för nu.

Blått var det här

I lördags var det Converseväder och tunn jacka. Idag har det snöat. Det kan vara det som bidrar till den blå känslan men nu bara spekulerar jag förstås. Ingen vet.

Opepp

Nej jag vet inte, jag har liksom ingen lust precis nu. Jag tänker mig att det kanske känns mer inspirerande snart igen. Kanske.

Lösning

Jag behöver eventuellt lugna ner mig lite skulle jag tro. Och sova. Då blir allt bra.

Denna Daniel

Det ska ju bli kungligt bröllop och sådär och det bryr jag mig inte ett dugg om men media, media bryr sig i sanning. Och överallt när jag slår på tvn är Daniel Nyhlén där. Och jag vet inte om jag klarar det. Titta på honom. Han är så satans tvålfager att man blir illamående. Plus, han pratar om Madeläne som att han känner henne och kallar hennes BFF Louise för "Lussan" och är så käck att man får rysningar. Obehagsrysningar. Även har han samma kläder på sig i olika program på tv, fräscht. Utöver det verkar han inte ha vett att skämmas över att han jobbar på Svensk Damtidning. Kolla noga på bilden, ser detta ut som en sympatisk man? Nej, tänkte väl det.

Det var väl självaste

Nej nu jävlar. Jag blir helt galen på den här förkylningen! Jag blir helt vansinnig och jag orkar verkligen inte mer. Jag vill bli frisk nu snälla, snälla, snälla. Jag orkar inte mer och jag måste få träna. Allvar nu, jag måste bli frisk.

Nördigt med Ane

Äsch. Jag vet inte. Det är så, jag vet inte, enformigt bara? Eller jag vet inte, jag hittar inget bättre ord bara. Jag är så uttråkad. Så uttråkad. Ane Brun säger det bra: restlessness is me, you see, it´s hard to be safe, it´s difficult to be happy. Och jag veeet, det är nördigt att ha låttexter men så kan det vara.

Juste

Also, tack för att ni som läser hör av er, det är ju jätteroligt! Det finns kommentarfunktion också.

Att veta

Jag är helt mållös, verkligen. Men stärkt ändå, på nåt konstigt vis. Jag har gjort rätt och det är så det är. Men jag är klok nog att välja mina strider och den här tänker jag inte utkämpa. Jag vill ha lugn och ro. Lugn och ro, frid i själen och kunna sova gott om nätterna. Inget annat. Det som utspelas framför mina ögon nu är så milsvitt från normala referenspunkter att jag faktiskt på allvar fattas ord. Må så vara, jag lämnar WO och samtidigt inbillar jag mig att jag genom att göra det faktiskt vinner.

Have mercy

Nej! Syster J blev helt orolig när jag berättade att jag har liksom ont och värk i tänderna och ansiktet och sådär. Hon bara, mäh det är ju bihålorna såklart. Nu har jag googlat och nu är jag dörädd att det faktiskt ÄR just det och att de ska vilja spola bihålorna. Det går inte, så kan jag inte ha det. Det går verkligen inte! Detta måste gå över alternativt botas med antibiotika men alltså INGEN spolning. Under inga omständigheter. Snälla gud jag lovar att vara snäll men inte spolning.

Frisk nu då, snälla

Jag blir gärna frisk nu tack så mycket. Min söndag har innehållt: sovmorgon, långfrulle med C, ett par timmars skogspromenad med kollegan och vännen U, spontanfika på Creme med bästa L och sedan åkte jag hem med ömma hälar och väldigt snuvig näsa samt onda bihålor. Ätit rester från igår och slappat framför teven och nu förstår ni ska jag sova och imorgon ska jag vara frisk för jag vill TRÄNA tack så mycket.

Lördag i mitt hjärta

Nej, jag köpte inte något oövertänkt den där dagen. Jag var hemma och sovslumrade hela dagen och vaknade till bara för att snyta mig eller ta ipren eller meddela C att godis/glassförrådet behövde påfyllning. Idag är första dagen jag är på benen med någon reda men jag känner mig fortfarande hängig och trött. Ont i bihålorna, väldigt, väldigt snuvig och har ofrivilligt lagt mig till med någon slags whiskeyröst? Inte vet jag. Nu: rostade rotfrukter, kött och sallad. Sen hemmagjorda brownies med färska hallon. Det är fint att vara jag idag, väldigt fint.

Lördag, -4 samt sol

Innan fick C en fin komplimang. Att jag tänker på honom i samma andetag som syrén, torr asfalt, färska hallon, vågskvalp, vilda blommor, sol och annat som är bra. För att han är så bra och för att jag har en bra dag och känner mig lugn och lycklig.

Nejmenvafan?

Kolla in detta. Kolla. In. Detta. Det är ju jag.

Det är typ A, matadoren, som är i farozonen för stress och utbrändhet. Förr sa man att typ A-beteende var typiskt manligt. Idag vet vi att kvinnor har sin variant av detta Bror Duktig-syndrom. Kvinnor som ställer upp för andra i alla lägen, som glömmer sina egna behov men aldrig en anhörigs eller väns önskningar, har också typ A-beteende och kan lika lätt bli utbrända som datorkillen som sitter 20 timmar om dygnet framför sin skärm. Kvinnor av typ A är ofta mycket duktiga på jobbet och försöker klara hem och familj lika galant. Plus att de har en rad krävande fritidsuppdrag. Att kvinnor drabbas i så hög grad av utbrändhet har inte bara med deras insatser på jobbet att göra utan på att de drar ett tungt lass, både på arbetet och hemma.

En som hatar att köa Typ A-människor är lätt att känna igen. De har ofta spända ansiktsdrag och spända muskler. De blinkar snabbt och ofta, talar lika snabbt och sväljer gärna sista ordet i meningen. De skyndar på andra när de pratar eller avbryter dem. En extrem typ A-människa talar även på inandning, för att inte förlora tid, och nickar gärna instämmande, också på sina egna yttranden. Han eller hon rör sig snabbt och agerar genast. Typ A-individen avskyr köer och att behöva vänta, går fort, äter fort och vill inte dröja vid matbordet efter måltiden. I extrema varianter blir den här personen också fientlig. Han eller hon är arg på det mesta och upplever världen som full av hindrande idioter som sätter käppar i hjulet.

NK?

Jag vill göra nåt oövertänkt idag, något rebelliskt. Jag är så trött på att äta sallad jämt till maten och bara godis på lördagar och vänta på grön gubbe och spara pengar varje månad och vara vänlig mot pensionärer och göra rätt för mig och betala alla räkningar först och även ibland nästa månads. Jag inhämtar nu olika förslag om OÖVERTÄNKTA och IMPULSIVA saker jag kan företa mig idag. Att köpa något på avbetalning har kommit in. Även att köpa teknikprylar finns på tapeten. Kanske skor, skor känns aktuellt. Även dyr sjal känns aktuellt.

Jag hjärta SJ obs inte tåg

Hurra! På måndag ska jag klippa mig på SACHAJUAN och det är inte en dag för tidigt, jag måste faktiskt bli bättre på att hålla efter mitt hår. Och nej, det är inget konstigt att jag för några minuter sen skrev ett inlägg om familjesorg och nu skriver om hur förväntansfull jag är inför frisörbesök, nejdå.

Fortfarande oklart

Det finns så mycket jag vill berätta men jag vet inte hur och jag vill helst inte göra mig skyldig till något lagbrott heller tack ska jag ha. Jag måste fundera lite på detta.

Djävulskt sjuk

Jag är hemma sjuk. Hemma med förkylningarnas urmoder kan man säga. Jag svettas och fryser om vartannat och har värk i hela kroppen och en huvudvärk från helvetet. Jag borde i sanning inte jobbat i tisdags men det är ju lätt att vara efterklok. Det enda som möjligen kan muntra upp något just nu är att jag faktiskt inte har några mandlar för det är klart som amen i kyrkan att hade de suttit kvar nu så hade jag haft en otäck halsfluss nu. Alltid nåt att vara glad för. Eller ja.

Frustrerad much

Det som stör mig allra mest med förkylningen är att jag inte kan träna. Jag avstod hela förra veckan eftersom jag åt penicillin så jag hade verkligen sett fram emot att komma igång men alla bara blev helt upprörda och uppbragda på jobbet idag när jag sa att jag tränat en timma innan jobbet i morse. Amäh jag vet att man inte ska men det är inte så farligt. Fast jo röt alla så ok, jag tränar väl inte då. Men hur ska jag då hinna bli fler centimeter mindre och mindre mjuk och sisådär 6-7 kg lättare till slutet på april? Nej just det, jag sa ju det. Träna.

Förkyld utan s

Självklart skulle jag vakna med förkylning, jamensåklart. Plus det snöar och det hade väl inte varit så jävla farligt om det inte var för att det blåser samtidigt och är helt isigt och jobbigt och man blir förbannad och det är mars idag faktiskt. Jag behöver vara hemma och vila, flera dagar i rad. Men så kommer det ju inte bli tyvärr.

Lördag som jag känner den

De helger jag jobbar brukar det inte ske sådär värst mycket annat än just arbete och det är väl för att jag förmodligen är vuxen nu och vet bättre än att vara trött och ha ont i huvudet på jobbet och det funkar liksom inte så bra att tänka då heller. Så nu har jag ätit fralla, kollat på slalom och pratat med bästa syster J. Så kan det bli och det är väldans bra.

Mäh, lär mig mobilblogga? Hur som, Barcelona i april bokat o jag längtar! Jag, C och semester. Dammit va bra!

Allt och inget

Torsdag

Varför varför måste jag vakna kl 06 på min lediga dag? Jag ligger kvar i sängen, betalar räkningar, dricker kaffe och tänker att nu vilar jag åtminstone och det får ju ses som det näst bästa. Jag ska jobba åtta dagar i rad nu så sömn hade varit rätt bra tänker jag. Men nej. Nu ska jag boka klipptid, tid hos tandhygienisten, lista mig på närmsta VC, handla, kanske städa, ja såna saker. Sen ska jag bjussa C på middag. Ikväll alltså.

Gud ske lov

På tv visas nu detta: OS, Förkväll samt sammandrag från något samiskt möte. Det känns jättebra för mig, absolut.

Förkyld

Nej, det går inte att respektera någon som säger att personen i fråga är förskyld. Nej, det går inte.

PK or not

Alltså, jag har läst igenom inläggen från 2007 som var ett i sanning stormigt år och jag måste nog ändå få konstatera att jag ibland faktiskt på ett rätt bra sätt kan uttrycka mig i skrift. Så måste man väl få säga om sig själv utan att bli anklagad för att framhäva sig och vara ickePK? Eller?

Inget M-besök

Och lilla söta rara M kan inte komma hit imorgon som det var tänkt. Dumt. Och istället för att vara ledig som det ursprungligen var tänkt så jobbar jag givetvis istället. Inte ens i närheten av lika roligt som att hänga och shoppa med M och dricka rödvin och äta våran bästa rätt, lasse och uppdatera varandra på livets alla vemödor. Men ingen (gissningsvis inte ens militären) rår på snön och jag tänker inte falla in i den allmänna klagokören som råder, det snöar och är extremkallt och det är liksom inte sådär värst mycket mer att säga om det hela än precis just det. Men tråkigt att inte M kan komma hit såklart. Jag funderar faktiskt lite på att åka ner till Skåne nån gång inom en snar framtid. Det hade varit mysigt fast kanske allra mysigast om man väntade lite så det hann bli lite vår, ja så får det nog bli. Om inte M reschedular sig själv. Nu ska jag sluta skriva känner jag för nu är jag snurrig.

Sjukstuga på Södermalm

Såhär tänkte jag att va skönt det ska bli att slippa vara tusen miljarder sjuk med halsfluss och sådär hela tiden. Så jag tackade ja till remissen och opererade bort mandlarna och sen blev det ändå så att jag blivit sjuk i annat. Jag har haft vinterkräksjukan (en lindrig men ändå) och nu då urinvägsinfektion och penicillinkur men nu tänker man kanske att jamen ok, jag fick min del ändå. Och det är ju sant men se det slutar inte där utan jag har även fått någon slags ögoninflammation, på båda ögonen. Jag ser stundtals lite suddigt och det är ömt och kliar fast man får absolut inte klia det fattar ju jag med och imorgon på jobbet kommer jag inte kunna ha nån mascara och då ser jag mer död än levande ut. Va bra det känns. Verkligen.

Patriarkalt mode!

Alltså, en grej jag funderar lite över är ju det här med konsten och hur konsten liksom ibland verkar som en frizon för aparta män och deras förmodade genialitet. Jag förstår ju som bekant i allmänhet rätt lite av det här med mode men har förstått att modevärlden sörjer Alexander McQueen som begick självmord förra veckan. Sorgligt och tragiskt givetvis. Så läser jag ett reportage om den banbrytande och vågliga designern och blir lite bekymrad när man utan reflektioner bara konstaterar att"en annan kollektion inspirerades av våldtäkter, bestod av sönderrivna kläder och fick namnet ”Highland rape”. (Expressen). Och jag vet inte, men börjar det inte bli lite väl magstarkt nu? Att exploatera kvinnor är ju i sig inget nytt, även om det i sanning börjar bli lite magstarkt, men nu är det revolutionerande och nyskapande att även göra mode av den brottslighet och de övergrepp som drabbar kvinnor. Jag har lite svårt att se tjusningen i det, jag måste nog ändå erkänna det. Rätta mig gärna om jag har fel.

Men alltså?

Men vad är det som händer med mig? Jag vill bara jobba, jobba, jobba och inte någonsin vara ledig. Jag vill jobba, jobba, jobba, jobba och drömma och låta mig själv tro att jag kan och vill vara ledig och göra saker som man gör då utan att få ångest och må dåligt. Och jag vet inte varför jag bråkar hela tiden. Jag härjar som en galning med C och jag vet inte varför. Jag har så svårt att låta mig bli omtyckt och nyss kunde jag inte ens avsluta ett samtal på ett rimligt sätt. Jag fattar faktiskt helt ärligt inte vad fan det är med mig och jag blir så irriterad.

Sova på dan

Absolut inget konstigt med att eftermiddagssova drygt två timmar nej då. Vi var ju faktiskt på Godot igår kväll och drack en drink med fina vänner och kom hem supersent, 00:30 så självklart får man unna sig lite mittpådagensov. Tydligen. Nu ska jag till bästa My på avskedsdrink för hon ska spendera våren i Paris. Jag kommer sakna henne här men jag är glad för hennes skull för hon kommer få det helt lovely tror jag. Sen blir det sommar och då är hon här igen. Nu ska jag klä på mig tjufemtusenmiljarder plagg för att kunna ens ta mig hem till henne. Och ja, jag har redan tänkt på taxi men det är ju lite onödigt faktisst.

April istället

Nej inte vecka 9 eller vad jag sa. Men sista veckan i april! Då åker vi till Barcelona och möter våren lite. Vi ska äta tapas för glatta livet, dricka vin, titta på konst, pussas, äta choklad, köpa skor (mest jag antar jag) och ha semester och till det hör lite sovmorgon och kaffe på café och ingen stress. Nej men jag längtar inte alls, verkligen inte. JO! Det ska bli underbart.

Barca

Tänk om man skulle ta och åka till Barcelona helgen vecka 9? Hade inte det varit en bra grej. Jo, det tror jag.

Noll hål!

Och ajuste, obs att jag inte hade några hål. Och detta förtjänas att sägas på följande sätt; jag hade inga hål! Jag har rätt dåliga och känsliga tänder och har av just den anledningen försäkrat dem så att jag kan klara av att gå till tandläkaren utan att per automatik hamna hos inkasso. Alltså, jag har drömt mardrömmar om det så det är allvar. Men nu är det drygt 1,5 år sedan jag tvingade komboC att i en dryg timma sitta i väntrummet på folktandvården på Södra Stenbocksgatan i Helsingborg (tack!) så i torsdags var jag relativt övertygad om att något skulle behöva åtgärdas. Men nej! Jag är allt lite präktig så nu har jag druckit cola exakt varje dag sen i torsdags, inget alls konstigt.

Cykel

Nejmen, alltså. Jag måste kanske köpa en dvdspelare nu också? Nej det vill jag inte. Jag vill hellre köpa en cykel, alltså på riktigt. Verkligen. En cykel. Åh. Jag har en faktiskt. Men den står i Helsingborg och har förmodligen rostat sönder, eller isönder som rediga skåningar skulle sagt. Hur som, jag måste ha en cykel. Jag kan inte tänka mig nåt bättre sätt att möta stockholmsk vår på än med just en cykel. Detta ska jag kolla upp. Man borde kunna cykla till jobbet. Det blir träning då också ju.

Disclaimer

Alltså, med alla hjärtans dag. Jag vet inte. Jag köpte ett litet fång tulpaner till C i torsdags och han blev väldigt glad. Och det är ju nästan roligare att få lite extra kärlek och sådär en vanlig tisdagförmiddag än en dag med förväntningar på detsamma. Det är ju ett resonemang som jag tycker håller, med ett enda förbehåll. Att man då G Ö R det, visar lite extra kärlek nån tisdag eller måndag eller vilkendagsomhelstfaktisktavallamiljonersdagarsdagar. För annars tycker jag inte att man riktigt får dissa alla hjärtans dag.

OS

Överallt är det sport. Alltså, jag fick stänga av tvn. Ettan, tvåan, fyran OCH kunskapskanalen visade samtliga sport. Och jag fattar, det är OS blabla jätteroligt men jag tycker ju inte det. Jag ska läsa bok istället tror jag. Och imorgon är jag ledig så då ska jag snooza hundra år och sen dricka kaffe länge framför morgontv och sen till SU för att hämta pengar från försäljning av gammal kurslitteratur och sen ska jag skicka kort till min syster H som fyller 29 år snart. Sen jobba lite hemifrån och sen bjuda C på middag och innan det kanske fika med E. Och ringa VC. Och sen jobbar jag resten av veckan.

Nej men vad är detta

En sak som gör mig förundrad och något beklämd och som gör att jag nu sitter hemma alldeles ensam och skakar på huvet är scrap booking eller om det skrivs ihop ingen vet. Hur som helst, allvarligt talat? Det är en tjej på tv nu som har tagit på sig sin finaste tröja (odd molly) och hon är "scrapexpert". Självklart finns det scrapexperter, självklart. Åh jag skulle kunna skriva så mycket om detta men jag håller här.

Jag är effektiv

Mer saker: mailat min chef om sommaren och framtiden, bokat ny tvättid, styrt upp inför NY lite grann, försökt åtminstone, ringt moster J, mailat bemanningsplaneraren på jobbet och meddelat att det går utmärkt för mig att jobba mer än heltid, burit upp saker på vinden, tänkt på att jag borde gå ut och nu kaffe. Såna saker. Åh jag älskar när jag är effektiv.

Vuxen

Jag är vuxen och här är varför: jag städar och handlar och går till tandläkaren på min lediga dag. Jag hushåller med mina pengar och jag har en plan för framtiden. Jag har en plattv och ja ja ja jag ska betala licensen givetvis. Fler argument för vuxenhet; igår gjorde jag massor, massor med köttbullar för att kunna frysa in färdiga matlådor till jobbet plus jag gjorde matmuffins med färsk basilika, fetaost och soltorkade tomater. Nu har jag tvättat och dammat och nu ska det dammsugas. Glory day och så jobbigt verkar det inte vara att jobba 46 timmar på en vecka trots allt.

Freudian slip

Men hallå Freud att jag skrev att det är roligare att få än att ge när man faktiskt menar tvärtom. Konstigt. Lediga helger ska inte spenderas framför datorn, i alla fall inte när de kommer så sällan som de gör hos mig så hejdå.

B!

Sen exakt den dagen när mitt samvete sa mig att det var ålrajt att åka hem och att uppsatsen faktiskt krävde det gjorde jag det. Och åh när bussen rullade in i Stockholm, frid och ro i sinnet. C mötte och jag var så glad att se honom. Och vi åkte hem till mig och jag sen blev det vardag och C jobbade och jag skrev uppsats och sen blev det nyår och det var trevligt. Så kan man sammanfatta det, trevligt. Man kan även sammanfatta det med att säga att måttligt är bäst. Sen har man täckt nyårsaftonen kan man säga, den delen som är relevant i alla fall. Jag ska lägga ut nån bild men först måste nog lite mer vatten rinna under broarna så att säga. Sen blev det ännu mer vardag och inga fler röda dagar och då vet man att snart är det februari och februari har inte någonsin inneburit något roligt så man vet ju att man är upp för en något trist tid. Men, innan det blev februari blev det uppsatsinlämning och jag var vaken i dygn och sen när den väl lämnats in kändes det tomt. Fast vänta, innan det kändes tomt kändes det socialt missanpassat och dekadent. Med detta avses givetvis det faktum att jag och mina kursare efter inlämning vid lunchtid (!) den sjunde januari åkte hem till mig och drack vin. Man kan säga att vi hade en vinlunch för då låter det inte lika sorgligt. Alltså, man ska fira stora händelser väl? I alla fall, så var det och nu när jag ser tillbaka på det måste jag säga att jag tycker det var en lite jobbig tid. För jag lär mig ju aldrig att lita på mig själv, jag trodde ju fortfarande i slutet på december att det skulle ske under och mirakel för att jag skulle bli godkänt och funderade mycket på om jag ens skulle gå upp med uppsatsen. Men sen, sen blev det opponeringsdags och jag var så nervös att jag inte kunde sova på morgonen och jag är en mycket, mycket, mycket morgontrött människa. Men Tommy Möller som är professor i statsvetenskap sa att min uppsats är; föredömlig och att ämnet är så stort att den nödvändigt blir lite spretig. Jag har en bra och intressant motivering och jag går i land med att besvara mina frågeställningar vilka är fruktbara också rent validitetsmässigt. Jag har tydliga slutsatser och besvarade frågeställningar. Vidare är det är en styrka att jag har en reflexiv och problematiserande hållning när resultaten sammanfattas. Hedervärd uppsats. Också en analytisk närvaro i uppsatsen liksom att framställningen rent stilistiskt är bra. Välskrivet, särskilt i slutet. Tack ska Tommy Möller ha och tack ska jag ha. Och ja juste, jag fick ett B. Skalan? Ja den går från A till F och faktiskt vet jag att det är otroligt sällsynt med A:n, jag har faktiskt aldrig hört om det. Det jag HAR hört är snarare att man betraktar B som högsta betyg för att så som kriterierna är utformade är A en praktisk omöjlighet. Frågor på det? Nej, precis.

Jul

Jag måste ju berätta om julen. Julen var såhär att jag åkte hem den 22:a december och hade det rätt trevligt och gick i skogen och hann med att baka lite i ett normalstort kök (äntligen) och andra själavårdande saker. Sen blev det julafton och det var inget alls med det tyckte jag. Syster J hade inte barnen och jag tvingade ut henne till mam o pap för man får inte vara ensam på julafton, ens om man är ledsen och börjar jobba kl 15. Så hon var där tack gode gud. Och syster H med man och syster E med sambo och lilla F. Vi åt, såklart. Sen åt vi mer. Och det var julafton och sen tittade vi på Karl-Bertil blablas jul och alla skrockade och tyckte det var roligt i år igen och skojade lite om kommunister hit och dit. Ho ho ho, va roligt. Sen fick det bli dags för julklappsutdelning och jag tycker det är roligare att få än ge även att ju få också är roligt. Jag blev glad för mina julklappar. Men på det stora hela var det en på många sätt bisarr upplevelse. Det kändes som att sitta inuti en sån där liten genomskinlig julgransglaskula och knacka och trycka näsan mot glaset och sen, när ingen märker det, knacka hårdare för att sen övergå i att skrika. Men ingen hör. De tittar liksom mig rätt i ögonen och jag ser ju att de har öron på sina huven men de ser inte och de hör inte och jag vet ju att de hör till mig, människorna alltså. Jag har bara så svårt att förstå det. Sen blev det kväll och vi drack varsin drink, eller ja, grogg heter det ju. Och så spelade vi spel och jag var the bigger person och var snäll och hånades inte eller nånting. Fast jag ville. Åh, jag ville. Spelandet var roligt en stund, den stunden när jag vann. Sen gick vi och lade oss. Min förhärskande känsla var nog förvåning, förvåning över att det kan kännas såhär blandat med resignation.

Bara mamma

Igår på jobbet skulle jag be om en kunds epostadress. Och så skrev hon ner den och när jag såg den så rös jag lite. Den var nämligen såhär; niklasmamma@domän.com. Alltså, är inte det helt hemskt? Och det var inte Niklas som var namnet utan nåt annat men alltså, ni fattar grejen. Tänk att bara definiera sig så? Och jag veeet, att hon har en sån mail betyder inte att hon gör det men det KAN betyda det och det skrämmer mig lite. Mycket.

Bort

Snälla någon, gud, försynen, vem som helst, ta mig härifrån. Ta mig långt härifrån och lämna inte tillbaka mig förren jag säger att det går bra. Ta mig härifrån nu. Ok?

Tisdagar är mina dagar

Det är fröjdefullt. Att vara ledig en tisdag och sitta och lägga sista handen vid ändringarna på uppsatsen som i ärlighetens namn inte behövde ändras på i princip någonting. En fotnot, ho ho ho. Mer om det senare. Men jag sitter i smalbyxor här hemma just nu och dricker kaffe och äter hembakade bullar som i frallor med solrosfrön och kardemumma. Och snart ska jag till SU och sälja böcker på andrahandsbokhandeln och lämna in kandidatuppsatsen och sen ska jag handla mat till min o Cs middag ikväll. Lax sådetså. Hejdå.

Tack ska hon ha

Kolla här att det var så här jag menade ju. Helt sinnesrubbat.

Mäh jag vill mobilblogga men vet alldeles uppenbarligen inte hur man gör.

Ambivalens

Jag vet inte vad jag vill känns det som. Och det är lite trist, ju.

Trött räcker inte för att beskriva

Jag orkar inte någonting, allra minst egentligen blogga. Julen över. Paps föllsedag över. Nyår över. Trettonhelgen över. C-uppsats nästan över, eller ja det är ju ett 8-17 opponeringsseminarie kvar men what the hell, det får räknas som semiöver nu. Och jag, jag är bara dränerad och frusen. Och vill krypa ner under täcket och kanske inte stiga upp igen. Fast jag är glad sådetså och idag hände sånt som jag älskar när det händer. Men jag är alltså mycket trött. Jag tänkte göra soppa ikväll men det föll på att jag inte hade varken lök eller morötter hemma och jag orkade verkligen inte gå ut. Och jag orkar inte göra bröd heller. Jag är alldeles kall om nästippen trots att 27 (tjujävlasju!) är tända i lägenheten och elementen är maxade.

Avslut

Jag vet inte, jag antar det är årsskiftet och allt som gör att jag tänker och minns tillbaka och liksom sorterar och stänger dörrar och sådär. Så kan det ju bli och inget fel med det, alls inte. Jag måste bara tänka lite och fundera ut hur jag ska formulera mig för att det ska bli bra och sådär.

Fryser så satans mucket

Detta har jag på mig: nylonstrumpor (ja jag är en tant), stickade knästrumpor, tofflor, tischa, tjocktröja, pyjampabrallor och halsduk. Och sa jag att jag hade en filt över axlarna också? Och miljoner tända ljus. Det är så kallt. Igår när jag gått kvällsprommis tog det ungefär två timmar att tina upp. Men inomhus, inomhus vill jag gärna vara skonad från kylan tacksåmycket. Nu ska jag äta sopplurre.

Killekill

Nu killar det i magen!

Gråtfest

Amän ja jag ska skriva om jul och nyår och allt sånt såklart. Men alltså, det är hormonfest i min kropp nu (nej inte gravid). Och det är rätt jobbigt. Igår grät jag en skvätt till Ane Brunkonserten på tv och häromdan, säkert på nyårsdagen fick jag tårar i ögonen när jag såg nåt bröllop (det kan ha varit bönderna, nyårsdagen såatteh) och nu för en stund sen läste jag en blogg där det stod fina saker och var gullebilder på bebisar. Alltså, jag är lite orolig nu?

Hopp

Exakt varenda gång jag hör hissen hoppas jag att det är han. Varenda. Gång.