Öresundsbronskrasch och Scrubs

Igår drömde C mardröm och eftersom hon och jag är ungefär samma person var det min tur inatt. Jag drömde inte om döda barn utom om en flygolycka. Vi satt i ett ganska litet plan och det var massa dumma turister som inte fattade att man inte kan stimma runt och hålla på så de stod i gången och helt plötsligt hände det nåt så att vi förlorade höjd som fan och så var det en kvinna i blå klänning med spagettiband som snubblade och inte hann sätta sig tror jag och sen snurrade vi liksom runt och det var dag ute så man såg liksom bebyggelse och sådär snurra och det enda jag kunde tänka var snälla gör inte ont och jag är föfan med om en flygplanskrasch. Och då mina vänner, då tänkte jag det på det där skandallystna sättet och det där sättet när man vet att man kommer få stå i centrum. Jag satt längst fram och så tog vi mark med en jävla smäll och sen liksom gled vi och då gled hela flygplanskroppen på Öresundsbrons liksom räcke och sen såg jag att oh boy här kommer det ta stopp och det gjorde det med besked och jag flög lite framåt och det gjorde ont men inte så farligt och sen flög jag upp och var tvungen att ringaringaringasnabbtsomfan till min mormor som jag absolut nästan aldrig ringer i vanliga fall. I alla fall, ni vet han den där bittra ST-läkaren i Scrubs? Han var där utan tröja och ville plåstra om mig och jag sa nej nej, I have to call my grannie! Han tittade på mig bekymrat så som jag föreställer mig att en oskadd läkare ombord på ett nykraschat plan gör och så fick han mig att lova att skynda mig tillbaka efter telefonsamtalet så han kunde se över mina blessyrer. Mmmmkejrå.

Konserveringsmedel någon?

Idag ska jag jobba lite för att lilla fisen ska slippa svettas och våndas inne hos sin mam på jobbet. Våndas barn? De kanske gör det men man kanske kallar det nåt annat, gnäller till exempel. Skitisamma, det blir roligare för henne på stranden och det gör mig inget att jobba. Jag o H skulle promenera från Norra Hamnen upp till Sofiero hade vi iofs tänkt men det kan vi ju göra imorn eller sådär och nu gjorde vi ändå nya efter-jobbet-planer; grillning på Gröningen. Och här känner jag att jag måste förtydliga att vi inte ska äta denniskorv och äcklig rydbergs"potatissallad". Gud bevare mig väl, jag ska göra en potatissallad med färskpotatis, röd samt salladslök, lite flingsalt och lite olivolja. Och så grillar vi lite squash och kanske lite halloumi samt äter hemmagjord tzatziki. Så ser det ut när hushållet C/K/J grillar. Jag tänker ta mig friheten att säga att det är sinnessjukt bonnigt att äta flinta och rydbergs. Så småborgerlig är jag. Men allvar, vem vill äta vakuumförpackad mat när det är sommar och alla primörer är sina bästa jag? (Man måste älska att få använda ordet primör i liksom helt vanlig text). Så ska det bli i alla fall och nu kom lådan med ekologiskt odlade grönsaker som vi prenumerarar på. Jag skulle kunna utveckla det här med tacky mat nu och dra paralleller till andra saker jag tänker på men jag nöjer mig nu tror jag. Förresten, rostade solroskärnor också finns det i vår picknickkorg så det så.

Stackars Tommy!

De på Forex på Väla bara föfan, skärpning nu, vi orkar inte mer, det är helt varmt och alla vill bara ha semester, sluta nu råna oss. Inget konstigt alls. Och lilla polisen Tommy verkar av det här uttalandet att döma ta det hela ganska personligt;

Det är fan att man inte får vara i fred ens på sin semester

Läs hela här

Och ja, det är rätt varmt på jobbet. Rätt varmt. Väldigt varmt.

Tack till mig, tusen tack

Nu är all good igen. H kommer hem imorgon och det är nog bäst för honom att han inte åker iväg igen. Eller ja, det känns ju mesigt och litet när man jämfört med C som inte träffat sin kära på nästan en hel månad, stackars stackars henne. Fast det känns liksom bättre bara han är i stan, vi behöver inte ses hela tiden 24 timmar om dygnet men han ska liksom finnas här, det är viktigt. Men i alla fall, några timmar på stranden, ett dopp i havet och kombohandling så är man tillbaka igen verkar det som. Även om jag ju fick bli arg som satan när jag var förbi exM och hämtade en extrasäng och ett skåp samt en lampa som lånats av min syster. Lampan som för övrigt exM gjort sönder men nu vägrar ersätta. Well well. Jag skakade lite grann när jag körde iväg och ringde en signal till H innan jag insåg att sånt där får man berätta för kanske någon annan. Men det ordnar ju sig, jag är glad och jag skiter ju egentligen i vilket. Jag ger mig själv en stor jävla klapp på axeln nu, tack ska jag ha. Tack som fan.

Älska?

Nu vet jag. Jag vet och förstår nu att det är lite sådär att världen är så jävla sinnessjuk och vidrig och då måste man gråta en skvätt för det. Vilket ju bara det i sig egentligen är frånstötande för det leder ju inte till någonting jävla alls. Och det gör ju inte saken bättre, det bara spär på. Att konstatera att man ligger och snyftar för att allt är så jävla dåligt och fel fel fel är inte så upplyftande. Det är tvärtom man ska göra. Men inte idag, idag ska jag tänka länge på hur stört det är bara. Det är så klyschigt men jag tänker på hur det egentligen ska gå att älska också. Om jag inte kan och hinner älska ordentligt för att det är så mycket som stör och så mycket som tränger in i till och med den sfären, hur ska det gå för andra då? Hur gör man om man vill älska i Palestina? Om man bor i Irak och bara vill kännakännakänna och vara sådär rusig att man glömmer att äta? Ifall man råkar bo Zimbabwe och man är lediga samma dag och vill stänga av telefonerna och känna på varandra en hel dag. Hur fan ska det bli då? Jag mår illa nu.

Lessdag

Idag är tydligen en ledsen dag med massa panik och ångest. Helst av allt i hela världen vill jag att han ska köra hit, knacka på dörren och sedan ta mig med härifrån. Så kommer det inte bli och det tycker jag är lite synd. Han har redan kört och sitter i bilen och lyssnar på plingplongmusik nu misstänker jag. Jag sitter hemma och lyssnar på Johnny Cash och June Carter vilket ju inte på något sätt är fy skam men inte heller riktigt samma sak. Kanske har det inte så mycket med honom att göra, paniken och ångesten men ändå. Fast det är ju sant att det går över, att imorgon är en ny, annan dag och sådär. Jag vet inte om det hjälper nu iofs, fast jo. Det som i alla fall kommer hjälpa är att moppa golven och kanske baka bröd ikväll och tänka på andra saker. Det hjälper, det är som medicin för mig. På tal om det så måste jag till Apoteket och hämta ut sista penicillinet. Sista på jävligt länge om jag får bestämma.

300

Nu är det onsdag och jag, ja jag är på jobbet i ungefär cirka 10 timmar. Det är inget konstigt med det. Träffade den barmhärtiga samariten igår så ikväll blir det filmhyra och god mat. För snart men inte riktigt än är det fredag och det betyder att Kulturförvaltningen ska få betala mig för allt blod, all svett och en del tårar. Tills dess, tack snälla. Och så är det ledig helg och vänbesök och sådär så det kommer till att bli alldeles bra. Och kanske ska jag se om 300 igen. Det är min bästa film, alla kategorier i hela universum. Jag blir liksom rörd till tårar av den filmen, inget konstigt.

Tönt och yrslig

Exakt två låtar lyssnar jag på om och om igen nu när jag diskar och bloggar. Retar mig för övrigt på mig själv som inte kan diska, putsa och sätta i ordning återvinningen och SEN surfa. Men när jag tänker efter så har jag i princip gjort det för all disk är inplockad och nu tar jag liksom nya tag för att diska. Jag tänker inte gå ut med återvinningen idag såklart. I alla fall, Kleerup och hittepårockTakida är det som gäller. Men skit i det nu, det var inte det jag skulle skriva om.

Fast nu blev jag yr så nu måste jag nog gå och lägga mig på soffan och läsa igen. Och ja, kanske slumra lite. Sen när jag vaknat från den här koman ska jag skriva om vad det är frågan om och varför jag spenderar massa massa pengar på apoteket. Åh, högkostnadsskydd, ge mig! Tack ska jag ha att jag har frikort i alla fall.

Brabra måndag

Nu är det jag som ska ha en så bra dag att det nästan inte går. Om en stund ska vi köra C till jobbet för att sedan åka till Helsingör och ja, inte vet jag, promenera, köpa liljor med långa skaft, köpa bra rödvin och dricka kaffe. Och allt detta med väldigt trevligt sällskap som jag skrattar med och som verkar tycka att jag är en fin människa.

Danmark och kiwis

Först tänkte jag såhär att jag ska inte skriva nånting om vem jag träffar om jag träffar någon och sådär för man ska visa hänsyn och vara mogen och vuxen och sådär men sen tänkte jag till lite igen och då slog det mig att det måste vara något ömsesidigt och så upplever jag det inte så därför är det så att jag lättar på restriktionerna. Jag vet inte var det gick fel men nånting hände så nu tror jag att det får vara åckej kanske. Idag hittills, precis så bra som man kunde tro. Åka till Helsingör är kanske ingen big deal men det betyder mycket för mig och jag uppskattar det massor. Vi hade väldigt trevligt och i skafferiet finns nu en box med vin och på köksbordet finns det liljor. Fast det är inte riktigt sant för H var så sneaky att han glömde ta ur boxen ur sin väska men den ska återbördas till sin rättmätiga ägare omgående.

Annan bra och rolig grej är att B, min vän från Oz, kommer neråt i veckan. Han "backpackar" i Europa och nu verkar det vara Danmark, Tysklands och Frankrikes tur och därmed också vår tur att träffas. Synd bara att den här no worries grejen gör mig så irriterad, man får inga ordentliga besked och jämt är det såhär att bara jaja, det ordnar sig. Och det gör det ju men jag behöver veta med jobbet och så. Skit. Samma. Det ordnar sig ju.

Rörigt mest bara

Jodå. Såatteh. Igår var sista dagen på jobbet denna veckan, praise the lord. Sen fick jag i och för sig springa till stan eftersom C gömt nycklarna för sig själv. I kylen. Men sen fick jag skjuts av H som satt på locket på bilen och som även varit oss behjälplig med att skruva upp följande; en lampa samt inte mindre än två hyllor. Tackskahanha. Sen blev det fortsatt bra kväll och idag ska jag träffa syster H med man som för övrigt var hos M igår och ja, inte vet jag, bytte Ozbilder eller vad de ägnade sig åt. Jag är inte så bekväm med det men jag vet samtidigt att jag inte har med det att göra. Eller jo, det har jag men såhär då, jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag har svårt att se att det finns något jag kan göra alls. Så strunt samma. Jag har lite ångest för att jag ska vara i stan i helgen, eftersom jag bara är ledig varannan får jag hittapåsakerpanik när jag är ledig men denna helgen verkar bli en rätt så slapp. Fast det ska bli bra och skönt det också, träffa vänner, laga god mat med C och sånt som jag tycker om. Och ja, det finns både rosé och rött hemma så det lära ordna sig. Ballisen med C och rödvin slår man liksom inte så lätt. Nej vet ni, nu ska jag ordna här och sen köra en sväng till MariaMaria.

C!

Idag kommer min C hem och därför men inte bara därför har jag städat skafferiet, vikt all tvätt, gjort såhär sopsortering, diskat, bytt sängkläder och bestämt att vi ska äta wok ikväll. Jag ska gå till jobbet om en stund och när hon kommer hem ska det vara fint och lukta om inte så gott så i alla fall ingenting, det är mitt mål. Igår var för övrigt en mycket bra dag fast det bra började ungefär efter att jag avverkat 10 (!) timmar i Hedströms affär på jobbet. Jag undrar såhär, om man är vuxen, MÅSTE man då ta på exakt allt i en affär? Alltså ta upp det, vända och vrida och pilla? Mycket, mycket märkligt. Och det här småpratandet, tror de att de gör mig en tjänst? De skulle göra mig en tjänst om de utan att prata tusen bara precis valde det de skulle ha, betalade, sa tack och sen avlägsnade sig. Well. Sen så hämtade My mig för sangria och onyttig men förförisk mat och prat med fina vänner och sen fick det bli så att H tydligen avstått alkohol på middagen han var på för att kunna köra och hämta mig så vid 22 åkte vi hem till Plantagen. Allt det här bakandet jag ägnade mig åt häromdagen var för övrigt inte in vain för H envisas med att det är det är jävulskt gott. Jag tror han fjäskar bara. Men det går ju bra.

Såhära alternativ

Jag tänker ibland på varför jag är så intolerant. Eller, det är jag ju generellt sett inte. Bara att jag har och har alltid haft så otroligt svårt för människor som är såhär att åh jag är alternativ och jag läser filosofiiii och jag har små färgglada skor med remmar runt vristerna tusen jävla varv och jag är ledsen rätt ofta och jag känner att jag verkligen förstår alla de stora författarna och jag identifierar mig med Virginia Woolf och lyssnar på Kent och gråter och tänker att livet och tvåsamheten och kärleken och familjen är en småborgerlig utopi och för några år sen hade jag små stjärnor i ögonvrån (wtf? varför vill man ha det? går de in på Panduro då och bara, eureka, de har silverskit till ögonen här) och min största hobby förutom att prova nya tesorter från Himalaya är att fotografera och framkalla själv och jag har inget emot svartvita bilder på havet och när jag inte ler, absofuckinglutely inte ett enda leende och alla mina kläder är så färgglada att människor i min omgivning får migrän och jag har en liten (för) kort lugg och Göteborg har Sveriges bästa musikscen och är sådär lagom ghetto för mig.

Jag äter lunch nurå.

Hausfraun Klarai

Jag borde verkligen blogga mer. Jag vill och jag ska. Men inte idag heller verkar det som, jag ska baka bröd och vara huslig och tydligen se på film vid 21 och helst kanske slå ihjäl värmen som jag iofs välkomnar men inte inomhus eller, fy fan vad det är varmt i lägenheten. Jag kanske smälter till en liten hög. Men ok, snabbt då. Pap hem från långtborta förra veckan och jag åkte med upp till hem och det var roligt två gånger, precis som tant Berg säger, när jag kom - och när jag åkte. Och sen just det! Vi var ju ute i torsdags och då var det såhär att Henke Larsson var där och det är ju inget att bli speciellt upphetsad över om det inte varit för att hans landslagsvän Olof Mellberg var där också. Jag bryr mig ju inte så mycket men det verkar som att det är en stor snackis här i stan. Och det kanske säger en del om min hemstad såatteh. Och nu är det CF och jag saknar min kombo som fan! Snart ska hon komma hem, det ser jag fram emot. Nu ska jag göra äppelpaj och sånt. Och svettas ihjäl.