Älska?

Nu vet jag. Jag vet och förstår nu att det är lite sådär att världen är så jävla sinnessjuk och vidrig och då måste man gråta en skvätt för det. Vilket ju bara det i sig egentligen är frånstötande för det leder ju inte till någonting jävla alls. Och det gör ju inte saken bättre, det bara spär på. Att konstatera att man ligger och snyftar för att allt är så jävla dåligt och fel fel fel är inte så upplyftande. Det är tvärtom man ska göra. Men inte idag, idag ska jag tänka länge på hur stört det är bara. Det är så klyschigt men jag tänker på hur det egentligen ska gå att älska också. Om jag inte kan och hinner älska ordentligt för att det är så mycket som stör och så mycket som tränger in i till och med den sfären, hur ska det gå för andra då? Hur gör man om man vill älska i Palestina? Om man bor i Irak och bara vill kännakännakänna och vara sådär rusig att man glömmer att äta? Ifall man råkar bo Zimbabwe och man är lediga samma dag och vill stänga av telefonerna och känna på varandra en hel dag. Hur fan ska det bli då? Jag mår illa nu.