Lessdag

Idag är tydligen en ledsen dag med massa panik och ångest. Helst av allt i hela världen vill jag att han ska köra hit, knacka på dörren och sedan ta mig med härifrån. Så kommer det inte bli och det tycker jag är lite synd. Han har redan kört och sitter i bilen och lyssnar på plingplongmusik nu misstänker jag. Jag sitter hemma och lyssnar på Johnny Cash och June Carter vilket ju inte på något sätt är fy skam men inte heller riktigt samma sak. Kanske har det inte så mycket med honom att göra, paniken och ångesten men ändå. Fast det är ju sant att det går över, att imorgon är en ny, annan dag och sådär. Jag vet inte om det hjälper nu iofs, fast jo. Det som i alla fall kommer hjälpa är att moppa golven och kanske baka bröd ikväll och tänka på andra saker. Det hjälper, det är som medicin för mig. På tal om det så måste jag till Apoteket och hämta ut sista penicillinet. Sista på jävligt länge om jag får bestämma.