Baaaaaaaaaarnen

Jag sa ju det. Jag skulle ha trevligt men bli galen också. Och precis så har det hänt. Och om jag en gång till får höra ordet "barnen" ackompanjerat av ett huvud lite på sne och en tonartshöjning så tappar jag uppfattningen om tid och rum. Baaaaaaarnen är så heliga så man förstår inte. Det måste jag förstå och så måste jag förmodligen brinna i helvetets eld för att jag skriver såhär. Men det går bra.

Semester

Well. Ungefär såhär ser det ut, hemmalivet, igår blev; lite sovmorgon, långfrukost, småkaksbak och allt det innan 12. Sen inhandling av lite föllseprelle till fadern samt en tur på loppis och ja jag fyndade men bara småsaker. Julpyntning under kvällen, i övrigt stillsamt. Idag: morgonstund har guld i mun hej och hå så därför var jag på gymmet kl 7 och sedan blev det en dag med ljuvliga systerdöttrar. Vi byggde snölyktor, smakade på (vit) snö, hälsade på hästarna uppe vid lagårn och kom in alldeles rosiga om kinderna och sedan åkte jag till största ungens sista ridlektion för terminen och stod och huttrade vid sidan av manegen, hej kyla. Hann med ett besök hos den krassliga mormodern och avslutade med slapp middag hos syster. Sånt är det, ett frosseri i familjetid. Och det är fint det.

Flykt?

En observant läsare kanske härvidlag lägger ihop ett och ett och ser att reslängtar möjligen men inte nödvändigtvis kan höra ihop med den förtvivlan och avgrundsdjupa sorg som inlägget innan gör sitt allra bäst för att kamouflera. Men så är det emellertid inte alls det. Nej nej.

Restarm i uppror

Min restarm bara, hallaåu? Vagörduvarförärvihemmasålängeharduintebokatnåthurmårduärdetnåtfel?

Can you trust him, can you take his word?

Ja det kanske kan vara så att jag inte mår så jättebäst nu och kanske ska man då försöka undvika att lyssna på följande: Anna Ternheim och Ane Brun och så. Men alltså den här låten, What´s happening with you and him måste man lyssna på. Och så lyssnar man tusen lyssn och tänker på alla texter och så inser man att detta här, detta jag går igenom eller ska gå igenom, det har gåtts igenom förut och det kommer gås igenom i evigheters evighet och det är inget konstigt eller farligt med det och det kommer gå över. Under tiden kommer det göra ont såinihelvete och sådär. Men det är som det ska det. Det onda. Och man får ha sorg typ så länge man vill (nästan). Nej det får man inte för rätt vad det är permanentar man sorgen och det går inte. Vännen S säger att 2012 ska bli mitt år, nåt med stjärnorna och deras inbördes relation blabla new age men alltså jag är inte den som är den, säger hon att det blir ett bra år så ställer jag inga frågor. Tack hej hej säger jag.

Stängt

Stängt för sorg.

Mest av allt

Jamen tjufem miljarder grejer har hänt. Jag har sprungit en hel mil, alltså E N M I L som i TIO KILOMETER och jag har varit i Istanbul och sett vackra och imponerande saker. Obs fantastisk stad must say. Sen har det hänt att jag blev lite slickad av lågorna som tillhör brännautsigelden men jag klarade mig och så har det hänt att jag en dag tränade tre pass på en dag av pur uttråkning. Såna saker har hänt. Men mest, mest tänker jag på det här. Det här: att jag vill komma hem till en upptänd lägenhet, att jag vill sluta oroa mig för massa saker (som inte ändå säkert kommer hända, jag veeeet), att jag vill prata med någon om vilka möbler som passar bäst, att jag vill börja bygga något varaktigt för framtiden, att jag vill höra till något och vara en del av något, att jag vill känna mig så omsluten och att jag vill det, jamen säg om sisådär en dag eller så.

Söndagen

Klara och ångesten över att inte vara så lycklig som man har förutsättningar att vara.

Sylta och safta

Ingen ångest nej då. Absolut inte. Absolut inget som då för nån vecka sen när jag bakade två stora olivbröd och matmuffins och sen slängde allt några dagar senare. Jag åt förresten en. Muffinsen blev bra men lite hårda. Hur som helst, jag vill göra äppelmos med vanilj och lägga in saker och sånt. Det tyder inte på nåt. Ho ho ho.

14

Tydligen var förra veckan en morgonpigg vecka? Helt konstigt. Men sen när det blev fredag så skulle jag bara vila lite innan middag och sånt vid 19-tiden fast vila blev till djupsömn som blev till 14, FJORTON, ETTAFYRA, timmars sömn. Är det normalt eller va?

Kapitalismen

Säg till mig om jag har fel om kapitalismen. Jag tänker att det bygger på utbud och efterfrågan och om till exempel ingen köper ens bilar, ja då får man liksom sluta göra bilar och tänka ut nåt annat. Jag tänker att detta är precis de spelreglerna som gäller. Att det är marknadskrafter som styr och om det inte är lönsamt att producera något så gör man inte det. Eller va? Alltså jag är i sanning ingen kapitalismens hejdukar men just nu kan jag inte undvika att förundras över turerna kring Saab. Alltså varför i hela friden ska staten lösa ut dem? Igen och igen och igen? Jag är så jävla trött på att läsa om det och jag förstår inte hur de människorna som jobbar där orkar. Tänk att varje månad ha lite roulette - får eller får jag inte lön denna månaden? Så kan man ju inte ha det? Och jag måste även klargöra att jag såklart tycker det är viktigt att alla människorna får ha sina arbeten kvar och sådär men jag bara fattar inte dealen, om man nu gillar kapitalismen så får man väl också acceptera dessa efterverkningar av detta är en? Eller blir man planekonom automatiskt då?

Om Karin

Min cykel och jag har det fint ihop. Karin heter hon och det är inget alls fel med att hon har ett namn. Jag är rädd om henne och försöker vara snäll, typ komma ihåg att pumpa och annat sånt...cykligt som man ska göra. I gengäld transporterar Karin mig dit jag vill och gör att jag känner mig flexibel och sådär. Men så en dag så kärvade låset och jag fick springa till bussen istället. Och idag efter jobbet tänkte jag att det var väl själva fan då om det inte ska gå. Fast det gjorde inte det. Gick att låsa upp alltså. Så jag blev helt 1 svettig 2 frustrerad 3 desperat 4 ledsen men ledsen ska stå först för det var jag mest. Ska det vara så jävla svårt för saker att bara precis funka eller? Men så kom min granne gående och jag har minsann sett att han har såhär jobbarkläder på sig så mitt utan hej eller nånting bara frågade jag fall han råkade ha en bultsax i bilen. Sådär på skämt för även om jag hoppades så trodde jag ju inte att han verkligen skulle ha en bultsax i bilen. Men se det hade han och han gick och hämtade den och klippte upp trots att han bröt ett revben för inte så länge sen. Vilken kompisgranne alltså! Jag och Karin kan återförenas imorgon bitti!

Coach?

Måndag morgon. Jag stryker och tänker på framtiden. Då hör jag från lokalnyheterna, Stockholmsnytt kanske det heter, att Filippa Reinfeldt i egenskap av landstingsborgarråd (?) ska införa en ny grej. Wait for it. Nu: sjukvårdscoacher! Jamen såklart ska vi ha det. Tydligen blir svårt sjuka och människor med dubbeldiagnoser förvirrade av denna stans upplägg på sjukvården. Och då ska man ha coacher som guidar. Vabra. Det är inte så att man kan lägga av att privatisera sjukvården? Att man kan lägga av att tvinga vårdcentralen leverera resultat som lever upp till effektivitetsmål? Att man kan tänka sig att svårt sjuka och de med dubbeldiagnoser kanske kanske ska kunna söka den vård de behöver och har rätt till utan nån coach? Nej jag tycker såhär, sabba så mycket det bara går på så kort tid som möjligt och sen när ni upptäcker att det är beyond repair, inför nåt nytt käckt litet projekt då. Gode gud i himmelen, var snäll och försök se till att jag och mina nära får vara friska för som det här samhället är på väg att bli vågar man inte annat. Tack gud så mycket.

Libyen

Jamen det är inte konstigt att man känner sig lite utsjasad och trött när man liksom är i Libyen på nätterna och fixar och donar lite så att alla ska bli glada. Självklart kan jag fixa lite där också, inget konstigt. Är det nåt mer? Ni vet var jag finns om det är nåt som behöver redas ut. Jag har himla mycket tid också så jag kan ta mig an hur mycket som helst.

Jag och staden

Först måste jag göra detta klart: jag älskar Stockholm. Nej, jag ÄLSKAR Stockholm. Versaler betyder extra mycket älsk, alla vet det. I alla fall, flytta hit var tusen bäst gjort och jag borde kanske gjort det tidigare men skitsamma. I alla fall, förlåt för detta Stockholm som komma skall men. Ibland blir jag trött på alla konstiga människor som använder trafikverketbyxor som envisas med att prata med busschauffören om att de nya bussarna i söderort är så himla fina men att det är synd om de i Huddinge som får åka ärvda bussar, jag blir trött på att ingen höjer på ögonbrynet över att polisbilen sladdar in på shoppingcentrumets parka och att poliserna vrålspringer mot nåt ingripande som ska göras, jag blir trött på att lyssna på andras dunkadunka på tunnelbanan, jag blir trött bara. Men jag blir glad av att jag ska på Lars Wallin-utställningen på Waldemarsudde på lördag och sen på Livrustkammaren för att se kunglig vintage och sen ska vi kanske äta på Ulla Winbladh på Djurgården. Det blir jag glad av. Det och att jag upptäckt Selma Spa på Norra Ban. Jag tror att det jag vill säga är att Stockholm givetjävlavis i slutändan vinner men att man absolut kan bli trött på vissa saker. Likgiltigheten mest tror jag.

Bär och natur

Mäh va konstigt. Nu händer det igen, att jag längtar efter natur. Att det ska dofta lite höst och liksom utomhus, att bli lite röd om kinderna, att ha en iskall nästipp och sen få komma in och vila sig och läsa tidningen och äta äppelpaj och kanske dricka ett glas vin. Det vill jag gärna göra. Och gärna ska det inte vara massa människor runt mig, det ska vara lite öde om jag får be. Lingon! Det måste komma med mig lingon hem, och blåbär. Och krusbär. Folk som låter krusbär förgås måste det ju vara nåt fel på.

Plingsystemet

Jag och min vän S har ett plingsystem. Man får ett pling om man överpresterar och är manisk. Dessa pling, eller gonggongs om det vill sig riktigt illa, tjänar mer som wake up calls än som triggers och det är ju väldig tur det. Jag till exempel fick ett pling igår när jag innan bodypumpen sprang 5k. Men S fick pling för att städa tusen, olja möbler, organisera ett hallskåp, preppa en trerätters och bodypumpa. Om inte mina träningskläder var blöta efter handtvätt skulle jag sprungit en sväng nu men det går ju inte och jag misstänker att det sku varit ett pling på det. Man måste ju också vila och återhämta sig för att kroppen ska kunna göra sitt bästa (har jag läst).

Pumpa!

Alltså, pumpakärnor kan vara det bästa jag vet. Detta sku jag ta med till en öde ö: saffran, pumpakärnor, kanel, inget mer. Man klarar ju sig på det visst? Plus man får jaga djur och sånt och äta det som naturen bjuder. Huvudsaken är att det finns pumpakärnor.

Viktigaste

Lektion nummer ett: varför det är viktigt att älska. För att: de man älskar kan dö när som helst och då måste man älska ju, för man vet ju inte hur länge tid är.

Skämskudde

Detta skriver jag bakom skämskudden. Jag råkade nämligen få på tvn precis nu när Carola sku sjunga på kronprinsessans föllsedag. Amäh jag avlider. Är hon seriös? Carola alltså?

Kärleksmeddelande

C! Alltså kärleksC, lyssna nu. Vi behöver åka bort. Jag bokar nåt, ok?

Simhallen

Även! Även så idag när jag var och simmade i simhallen så flyttades jag ungefär ett drygt dussin år tillbaka i tiden. Jag blev 12 år igen och simmade och simmade och doften av klor på handduken i badrummet sen och simglasögonen och känslan av att bara behöva ta ett andetag på hela längden och att göra en perfekt frisimsvändning. Det tänkte jag på. Och jag tänkte på kiosken med S-märken och såna där små varma baconchips (chips)? och att hon som jobbade där såg när jag klippt mig och att det fanns persikosmak på S-märkena. Finns det fortfarande S-märken? Köper barn S-märken, det vill jag veta. Men sen i alla fall, sen tänkte jag på att man jämt cyklade hem till ett hem med människor. Det var alltid någon hemma och tydligen åt vi jämt biffar med sky och stora bitar av lök och potatis och mjölk drack man på den tiden. Alltså ett glas mjölk, skulle ju inte hända idag. Men då. Och nu tänker jag att jag vill komma hem till Blomstervägen igen. Nej men jag går inte igenom nåt, nej då. Allt i sin ordning.

M&M

Men fatta att man kan välja sin favoritfärg. Var? Times Sq såklart!

Inga förväntningar, nej då

Kanske är inte sommaren mitt bästa trots allt. Kanske vår och höst istället för vinter det fattar ju alla att det är sämst. Men det känns som att kan inte kan leva upp till det här somriga glada och peppiga och rosé och kvällsdopp och smultron på små strån fast jag gör ju inget av det. Jag jobbar och tränar och är helt som vanligt. Plus jag har ingen trädgård. Och hade jag haft en trädgård så hade jag inte varit glad ändå för det är alltid. nåt. annat. Fast ingen vet.

Sorg

Men vilken sorglig dag. Min vän är så ledsen, så ledsen och ingen kan laga det som gått sönder. Så. Jävla. Dumt.

Otålig

Näjmen fyfan va jag är uttråkad. Något måste hända men å andra sidan orkar jag inte. Fast på jobbet har jag haft en superdag och bara swoshat fram som ja inte vet jag, en gasell. Men nu känns det inte så. Jag blir otålig.

Stockholm, inte Stockholm, Stockholm, inte Stockholm

Och jag glömde säga. På t-banan hem bestämde jag att mina o Cs barn inte kan växa upp i Stockholm. Och jag är inte gravid men sånt kan man bestämma innan inget konstigt. Eller jag behöver inte vara så kategorisk kanske, olika saker spelar in såklart. Men! De små flickorna vi såg med korta korta kjolar och mer smink än jag använt de senaste åren tillsammans och osäkra höga två starkölsskratt - de gör mig ledsen. Eller mer kanske lite sorgsen för att det verkar ha blivit så mycket svårare att växa upp än när jag gjorde det. Eller så minns jag bara inte. Men enklast är helt klart att skylla på Sthlm så det gör jag.

min fredag

Jag är mitt gladaste jag! Ledig fredag med havregrynsgröt och tidningsläsande i lugn och ro med kaffe. Sen sol på innegården och kaffe kaffe kaffe. Snabb runda till jobbet för kompletteringsköp till köket och sen hem för omelett med feta, tomat och basilika. Obs all mat måste vara färsk. Och in till Medis för body pump och sedan ceasarsallad och ett glas vitt med älsklingsC och M. Nu svimmar vi i soffan! Ihop.

515

Detta blir jag glad av. Det som jag inte blir glad är att jag -fortfarande- inte kan ta kritik på ett rimligt sätt. Snälla lilla jag, kan jag skärpa mig.

Jag och springet

Jamen alltså. 5 kilometer, eller ok, 4,5 kilometer är inte så illa ändå. Om man betänker att jag som längst sprungit kanske till bussen eller så de senaste tio åren. För jag är inte road av löpning, det är liksom inte så att jag känner det där ruset eller vad det nu är. Men ibland, i några sekunder så tänkte jag inte på springet utan på dofterna utomhus och att det var så grönt och vackert och att jag var nöjd och glad över att jag tog mig ut. Så kanske kan det bli nåt för mig, det här med löpning. För man kan inte bara gå på bodypumpen och simma in emellan. Man måste köra lågintensiv träning också. Jiiises, jag minns när jag o C gick på prommisar. Milslånga prommisar helt sent eller sådär och jävlar vilken kondis vi hade. Det som hjälpte var att vi var två och att vi ofta gick vid havet. Havet är faktiskt det bästa. Nu svävar jag ut. Såhär då: jag har börjat nosa på löpningen och jag tror att vi kan bli kompisar. Jag och springet.

Ojämnt

Alltså. Jag känner mig helt gråtmild och allting och jag vet inte ens varför. Ingen vet tror jag. Och så kämpar jag emot ganska mycket och så vet jag inte om det kommer gå över. Men jag hoppas det. Kanske ska det bli så att det blir gråt och tandagnisslan och sen ska det gå över och då ska det bli skönt tacksåmycket. Och även hände det såhär att först känns det glatt och bra och sen svänger det och blir dödsledset och tvärdåligt. Mäh, skitsamma. Allt går över ju.

Frippefunt i tusen år

Alltså det här med frisyrer är helt svårt vafan. Jag har helt planlöst fått långt hår och ingen vet varför. Nu tänker jag att det får vara långt över sommaren men sen kanske en kortare page eller så. Och jag är ju svennig i det avseendet att jag tycker såhär; ljust på sommaren, mörkt på höst/vinter. Så jag tänker att jag kanske skulle prova att bli ljus för första gången i livet. Kanske hade det varit roligt. Och så kan jag bli väldigt mörk till hösten för det trivdes jag faktiskt i sist. Men lugg igen eller va? Eller helt kort? Se, detta är varför håret tillåts växa helt planlöst. För att jag inte kan fatta ett beslut. Och världsbästa Ida på SACHAJUAN verkar tänka att jag är lite grann hopplös och om hon tänker det så klandrar jag inte henne alls faktiskt. Obs att SACHAJUAN är bästa som finns. Produkterna, frisörerna, kaffet, allt. Värt.

Tack ska faktiskt jag ha

Fast alltså, mest är jag tacksam gentemot mig själv. För att jag vågade lyssna på mig själv och göra som jag ville och inte bara göra som det förväntades av mig. Tack ska jag ha för det. För jag har ju lärt mig nu, eller jag håller på och lära mig att när man ber människor om något så får man oftast det. Jamen såklart rimliga saker. Man måste bara våga be. Men så undrar jag över det här med prioriteringar och att alla måste ha så mycket synpunkter. Alla bara, blabla hur mycket resa ska du göra, hur mycket pengar har du va va va? Alltså, jag sköter mitt och så sköter alla andra sitt tacksåmycket? Om vi vill prioritera att resa för våra pengar och skapa gemensamma minnen och uppleva saker tillsammans så tror jag att vi gör det, helt utan att fråga någon till och med. Provocerande tydligen.

Resa!

Såhär har det hänt att jag och L åkte till NY i mars. Ja, igen, Nej, inget konstigt att man är där två gånger på ett halvår. Och gode gud i himmelen va det var ljuvligt. Jag orkar liksom inte ens försöka beskriva det för det är så ljuvligt. Men sen, sen blev det slutet på april och då åkte jag o C till Rom några dagar. Min älskade C fyller jämnt i sommar så han fick en Romweekend i föllseprelle fast i förskott. Rom i juli, nej tack för varmt för att kunna njuta. Så vi åkte nu istället och vi åt glass och drack espresso och fick fräknar och såg vackra saker. Och jag är så glad och tacksam för det att det inte är klokt.

Beslut

Jag har massa tusen spännande på gång men jag kan inte säga nånting om det än för jag vill att det ska vara helt klart innan jag outar. Men gode gud va det är pirrigt i magen!

Skipper!

Nu ska jag äta bulgursallad och titta på Du är vad du äter. Åh va det ska kännas bra inuti. Fast alla vet ju i och för sig att Anna Skipper röker men skit i det. Sluta nu, man får ha en last, inget konstigt. Jag undrar ifall kaffe räknas? Naj. Det jag också undrar är om jag kommer bli stark av träningen. För det vill jag. Smal är inget värt om man inte är stark och smidig i kroppen samtidigt.

Endorfiner

Endorfinerna är min bästa vän. Jag är så stolt över mig själv som gjort det till en bra vana att träna. Jag förtjänar den tiden för mig själv och till mig själv. Det låter konstigt men att träna är för mig att sätta mig främst och det behöver man ju göra emellanåt. Dessutom blir jag glad av det och orkar mer så det är ju bara massa, massa bra saker som händer. Det tycker jag om. Och jag åt ingen tårta idag på jobbet för jag unnade mig själv att istället för att äta kunna vara stolt över mig själv och nöjd med mina val. Ja kanske är jag min präktigaste just nu. Tack ska jag ha.

Change. Igen.

Åh. Det händer så mycket spännande. C och jag har en plan för hur livet ska bli. Ihop. Jesus, allt snurrade lite när jag skrev så. Men så är det. Och jag är nyss hemkommen från en vecka i New York (ja igen) och det var så fantastiskt. Alltså, no joke, det är helt galet underbart där. Även har det hänt saker som jag inte vågar skriva om (skriva om=jinxa). Men snart, snart ska jag berätta!

Späk är det bästa eller va?

Det är nåt som är väldigt konstigt och kanske också väldigt fel. Såhär nämligen är det att jag mår som allra, allra bäst när jag är och tränar. När musklerna skakar, svetten rinner och pulsen rusar. Då känns det bra och rätt. Sen kommer jag hem och kanske äter middag och sen bara undrar min hjärna när den ska träna igen. För nu, några timmar senare känns det ju inget och jag borde träna igen för jag kan ju. Alltså, det hade kunnat genomföras en springrunda nu eller så. Men jag fattar ju själv att det inte är rimligt. Men det Ä R konstigt att det känns sådär.

ESB

Mäh, man kan visst det ha bild på sig själv och en appeltini i sin blogg. Det som inte syns men som är sant är att Empire State Buildning är i bakgrunden. Sådäså.

Rätt

Alltså jag tänker att det som ska vara roligt är ju egentligen vardagen. Att man är med den man älskar och äter god mat och har vackra saker omkring sig och sånt. Det är ju viktigt. För jag tror såhär att tisempel när man är ihop med nån så kan inte bara en veckas semme varje sommar liksom fixa allt. Jag tror mer på vardagen och på kärlek i den och att man verkligen verkligen måste fatta att det är då det händer. Därmed inte sagt att det är fel att möta våren i NY. Det är också rätt.

Saknad

Jag längtar efter C som aldrig förr. Jag är glad för hans skull att de har det roligt blabla i Key West och Miami men jag, jag och min ynklighet vill ha hem honom.

Damn it

Åh jag har kräksjukan och jag är så ynklig så ynklig. Det gör ont överallt och jag vill inte mer nu.

T Y P I S K T

En sak som jag tänkt på är typisk är det här med smak. När jag ute och handlar och scannar efter sånt som är snyggt och lovely och wearable och så så är det nästa jämt dyra saker. Och jag säger detta med ödmjukhet. Jag tycker att Day Birger och Hunky Dory och Filippa K och Acen och Rodebjer och Tiger och Fifth Av Shoe Repair och ja men ni fattar har de snyggaste sakerna. Btw, Odd molly not so much. Men i alla fall, visst är det helt typiskt? Det hade varit bättre om det slumpade sig så i världen att jag som i sanning inte har råd att bara köpa kläder från Schuterman borde få smak som går mer ihop med ja, säg H&M. Och jaaaa, jag handlar såklart där massa hela tiden jämt men alltså, helt ärligt, de supersnygga och klädsamma kläderna finns ju bara ibland, rätt sällan, där. Det tycker jag är olycksamt. Fast nu lyssnar jag på Robyn och då blir man ju glad lite oavsett vad man har på sig. I och för sig kom min leopardmönstrade kuvertväska idag. Inget konstigt.

Präktig

Hur hur hur kan man bli så glad över en påse med bra clementiner? Alltså clementiner är min bästa frukt alla kategorier och jag har helt släppt alla gränser vad det gäller clementiner, något som resulterat i ett dagligt intag på kanske 5, 6 stycken. Men! Så hände det att de blev helt äckliga överallt oavsett var man köpte dem. Äckliga med kärnor och massa vitt äcklo. Men idag på Lidl av alla ställen (dit jag svängde in för att köpa frukt och grönt, mind you) så visade det sig finnas fina, stora clementiner. Och de var så goda! Och nu ska jag göra efterrätt med kesella och clementiner och ett krossat digestive. Jag är mycket präktig, sa jag det?

Godis

Nej vet jag vad. Jag saknar min dagbok helt mycket. Och igår tänkte jag äta Bassett´s lakrits som inte är lika fin som den är snygg men sen gjorde jag inte det och det var klokt av mig. Nu sitter jag i min älskade söta lilla lägenhet och dricker kaffe och surfar och ska snart gå till jobbet och stanna där i cirka 10 timmar, jamen vakul för mig fast inte. Nåja.