Lyser som guld

Om man tänker efter är det inte så länge sen min syster gifte sig. Sisådär två år. Och nu tjejlyssnar jag på musiken som spelades och sjöngs (ni fattar) och fortfarande blir jag alldeles rörd och kan inte låta bli att tycka att det så magnifikt stort och allsmäktigt. Det är fint. Och två år sen är ingenting och ändå allting, allting.

Mesester sa A

Ameh, idag är jag så trött och håglös. Jag har jobbat såklart och ska så göra rätt mycket framöver. Och det är bra antar jag, man ska vara glad och tacksam över att man har ett jobb att gå till som min mamma skulle sagt. Och som hon också sa nån dag jag dristade mig till att säga att jag var trött och kände mig allmänt utsjasad. Jag känner bara att saker och ting gärna få komma lite av sig själva nu, det går bra tackskadeha. Alla studenter på jobbet har tagit ut semester, jag tror jag skrivit om det förut, bara för att jag är så chockad. Det är en för mig mycket märklig företeelse och det hela är mig mycket främmande. Jag hade tre dagars ledigt för nån vecka sen, det tyckte jag var lyxigt. Fast nu börjar jag känna att det kanske är en bra idé trots allt men så tänker jag lite till och då blev jag tveksam. För om man inte jobbar finns det inget som liksom ramar in dagen och då vet man inte riktigt hur ska bli.

Bälte

Alldeles nyss fick jag panik och trodde att nån försökte bryta sig in (gör inte det, jag har liksom inte nån tv eller så) men det visade sig vara ljud från såhär skärp. Man måste ha skärp. Måste.

Fredag! I löv.

Det är mitt i natten och min mobil har bestämt sig för att lägga av - igen. Otroligt frustrerande då den fyller oändligt många funktioner i mitt liv, väckarklocka bland annat. Oklart hur jag ska vakna klockan prick nio imorgon, särskilt som klockan snart är 03. Jag har varit hos My och haft en så fin kväll att man blir alldeles rörd. Vi har haft ostmusiktema och lyssnat igenom alla hits från när vi växte upp och det var nostalgi och många skratt och med största sannolikhet en och annan falsk ton men det bjuder vi på. Hon är en av mina finaste, Mysan. Det är bra. Och nu är det natt och jag är hemma och orkar inte styra upp nattmat och kommer bli besviken imorgon när jag vaknar för det finns inte så förfärligt mycket att inmundiga till frukost sorgligt nog. Men jag har fått lön och kanske räcker det till mat hela månaden (såklart det gör) och det gör mig glad som en speleman. Idag har varit en bra och fin dag. Lite jobb, lite stress men bara lagom och ren tvätt som doftar sommar och så kvällen hos My. Det hände dåligt också och jag känner mig ibland grundlurad och det är svårt att beskriva hur det känns. Jag har så svårt att sortera, det någon säger och det någon menar. Det ska inte vara några lögner och ingen ska dupera en annan men hur ska man veta? Jag tycker det är svårt och jag vet inte om det är en bra idé att vara engagerad i det. Jag känner att jag har mina gränser och att de måste respekteras, av mig och av andra.

Lika samma

Det känns precis som igår, vemodigt och dimmigt. Och till och från känns det ensamt också och det är en ovan och en emellanåt rätt oangenäm känsla. Det känns som att jag vant alla andra och mig själv vid att jämt lösa saker och ting och nu när jag behöver, om inte direkt hjälp så åtminstone glada tillrop så finns det inte det att uppbåda någonstans och det är lite tråkigt tycker jag. Men på ett sätt bra också antar jag. Imorgon är en annan dag och en säkert jättebra dag (obs ingen ironi).

Nytt på löpande band

På nåt sätt känns det vemodigt. Jag vet inte varför. Eller jo, jag vet men problemet är att jag inte kan göra någonting åt det och vanmakt är det värsta jag vet, absolut värsta jag vet. Jag vill så gärna hjälpa men jag kan inte eller jag vet inte hur. Det är gränslöst frustrerande. Och så det dumt för det gör mig sårbar och behövande också, två känslor jag liksom fortfarande håller på att vänja mig vid.

Sova som Törnrosa

Jag är så trött att jag vill sova i tusen år och sen när jag vaknar ska jag vara utsövd och glad och ha tålamod och vara full av energi och orka med alla och orka med att finnas till för alla. Så ska det bli.

HÅRT, ska det vara.

Det är jobbigt det här med svininfluensan. Jag tycker Expressen gör ett bra jobb, särskilt med rubriksättningen; inget konstigt alls. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1642750/22-aringen-fortfarande-hart-nedsovd och nu är det mongo när man ska länka igen.

Fungerande datormaskin

Plus, så sjukt mycket tack till MB som fixat min dator! Mitt liv är mycket, mycket enklare nu. Cred cred cred.

No regrets

En sak som jag tänkt på nu när det gått lång tid är att jag gjorde rätt. Jag är så nöjd med hur jag har det nu, vi pratade faktiskt om just detta på jobbet igår till och med, jag och Klara Persson 1. Om att gör det man innerst inne vet är rätt och som kommer hända förr eller senare ändå och hur dumt det är att förneka det man vet men inte vågar handla i enlighet med. Det jag är allra, allra gladast att slippa är all hets. Hets om finaste bilen, hets om finaste lägenheten och nygjordaste frisyren. Jag inser nu hur viktigt SAKER var (och sannolikt ÄR) i det umgänget vi hade. Och hur avundsjukan flödade och frodades. Nu har jag ställt mig utanför det, jag är utom tävlan och jag är så glad och tacksam för att jag vågade bryta upp. Tackskajagha. Och nej, det hade klart inte gått utan fina vänner som fanns och ställde upp men ändå. Nu känns det inte som att det finns så mycket som kan stoppa mig i mina mål och ambitioner. Jag vet dessutom också att jag klarar saker. Jag har befunnit mig i rätt kniviga situationer men alltid på ett eller annat sätt rest mig och det är jag stolt över. Frågor?

Puss - inget konstigt

Åh. Jag är ledig en hel helg och det är sol och det är ärenden avklarade och det är mycket att se fram och många järn i elden. Det är många frågetecken också men jag tror det får bli is i magen ett litet tag till innan jag panikar. Det kommer ju bli bra såklart för det gör det ju jämt, det vet jag ju vis av erfarenhet. Nästa vecka kommer det lön för första gången på ungefär två månader och det ska bli så välkommet att det inte finns ord för det. Studentlivet är inte så roligt att man skrattar hela vägen till banken precis. Ett jobb, tack. Fast kanske till jul. Eller nu också om det bjuds för den delen. Mam ville inte lyssna på det örat men det bryr jag ju mig faktiskt noll om. Nu ska det bli tvätthängning i solen och sen helgplanering och fiffning. Inga konstigheter.

PlanerarK i farten

Helgen kommer för övrigt bli bra. Ledig fre med lite städ och tvätt och träff med R från för evigheter sen, ska bli trevligt. Sen möta upp C efter jobbet för gemensamt botaniserande i mataffär och kanske hallarna om de inte hunnit stänga. Sen hem till C för matlagning och mycket slapp fredagskväll. Kanske kan vi se en film och kanske, kanske kan jag hålla mig vaken en hel film. Då blir C glad tror jag och jag blir nog också det för man får ont i nacken av att somna i soffan. Sen blir det lördag och då kommer syster H och hennes man O hit för lite storstadsbesök och så tänkte jag att jag lotsar runt dem i stan exakt så mycket eller lite de vill och sen kanske vi kan äta nåt på kvällen. Vi får se. Söndag ska bli exakt en sån söndag som jag behöver, lång promenad, god mat, rosé, avslappning, en god bok och då och då tankar på hur bra saker och ting kan vara om man bara låter dem vara just precis det.

Insomnia

Det är lite svårt att sova och jag vet inte varför för jag är i sanning trött. Varje gång på jobbet som jag råkar sätta mig ner en stund inser jag hur sömndepraverad jag är. Oklart varför. Nåväl, somnade innan med C i telefonen (inte trevligt) och vaknade av att jag frågade honom om han haft varmluftsugn innan. Han trodde inte det. Alldeles uppenbarligen svårt att lämna jobbet på jobbet. Jag har massa saker att organisera, saker som inte beror på mig utan andra och det är det värsta jag vet. Jag kan inte påverka och inte göra något och det är obeskrivligt mycket frustrerande men jag får väl helt enkelt försöka lita på att det löser sig och om det inte gör det får jag hitta på nåt sätt att hjälpa det på traven lite för lösa sig måste det göra, gärna igår helst.

Vin och vinbär

Återigen stormigt och jag tror jag tog något slags beslut idag eller försökte åtminstine. Jag och My ble tvungna att eftermiddagsvina idag och jämföra våra bekymmer (vad gäller det vi pratade om så vann hon). Hur som, jag tror att jag ska/måste sluta röja annars kommer jag bara förstöra och det är ingen bra idé. Igår kväll var en ljuvlig kväll med lite sol och lite mat och mycket längtan som blev till verklighet. Det är svårt att beskriva, det är liksom som att SA inte uppfunnit de ord som krävs och jag har aldrig varit med om något liknande innan. Även har jag varit irriterad för att den sjalen på T&T jag så gärna ville ha var slut i båda butikerna idag. Jodå, det går bra att bli irro över sånt. Men sen blev jag glad igen för jag och My plockade röda vinbär och det smakade min barndoms somrar (övervägande bra).

Visst finns det dagar

Mymymy tipsade mig om musik som jag tills igår inte kommit mig för att leta upp men nu inser jag att det var på tiden för hjälp vilken vacker röst Melissa Horn har. Och tydligen är det så att texterna träffar rätt in i själen också. Inte riktigt vad jag behöver just nu, verkligen inte. Jag sitter och funderar på om det gör ont eller om det bara borde göra ont. När jag är där gör det inte ont för då känns allt lika bra för mig som sockervadd gör för en femåring. Ungefär. Men det är tiden där emellan. Det är tid på jevla busshållplatser där händer hålls. Det är tid när det ställs många, många frågor där jag måste svara och förklara något jag inte till fullo förstår själv. Det är tid när jag bestämmer mig för att det inte går att fortsätta och samtidigt vet att det inte går att sluta heller.

Jag gav upp för länge sen

Sommaren går och jag har inte hunnit vara alls så mycket barfota som jag hade velat. Och inte ätit tillräckligt många jordgubbar och inte träffar tillräckligt många av mina vänner som bor en bit bort, kort sagt, allt är som vanligt om sommaren. Och det har kommit en del otrevliga känslor som jag inte känner igen, det känns alldeles glödgat inuti och som att jag ibland håller på att förlora koncepten och inte vet vad det är frågan om. Jag försöker vara vacker och tillmötesgående och snäll och vänlig och tilldragande och konstaterar bara med ett något uppgivet state of mind att det inte fungerar så och även om det hade fungerat så, hade jag velat ha det då? Nej, givetvis inte. Och det vansinniga är att jag inte nödvändigtvis vill utan att jag bara vet att det gör små små hål inuti att inte veta och bete sig så men ändå inte. Att leka och låtsas. Jag undrar SÅ vad det är jag inte har. Vad det är jag inte har.

My my my!

Jag lyssnar på My My My och förflyttas ett gäng år bakåt i tiden, till Chaweng och till apelsinjuice och aloe vera på solbrända men mest brända ben och ljummen öl och vänskap. Det var rätt kalas det där alltså även om jag inte skulle få för mig att åka till Thailand nu. Det finns annat som lockar men det ska inte bli ett resetrånandeinlägg det här. Däremot har jag tänkt såhär att det behöver bli fler bilder i den här bloggen. Adaptern jag investerat i måste fungera annars gör den där lilla människan på Elgiganten bäst i att gömma sig för mig. Man måste faktiskt ha en fungerande kamera på sommaren.