Baaaaaaaaaarnen

Jag sa ju det. Jag skulle ha trevligt men bli galen också. Och precis så har det hänt. Och om jag en gång till får höra ordet "barnen" ackompanjerat av ett huvud lite på sne och en tonartshöjning så tappar jag uppfattningen om tid och rum. Baaaaaaarnen är så heliga så man förstår inte. Det måste jag förstå och så måste jag förmodligen brinna i helvetets eld för att jag skriver såhär. Men det går bra.

Semester

Well. Ungefär såhär ser det ut, hemmalivet, igår blev; lite sovmorgon, långfrukost, småkaksbak och allt det innan 12. Sen inhandling av lite föllseprelle till fadern samt en tur på loppis och ja jag fyndade men bara småsaker. Julpyntning under kvällen, i övrigt stillsamt. Idag: morgonstund har guld i mun hej och hå så därför var jag på gymmet kl 7 och sedan blev det en dag med ljuvliga systerdöttrar. Vi byggde snölyktor, smakade på (vit) snö, hälsade på hästarna uppe vid lagårn och kom in alldeles rosiga om kinderna och sedan åkte jag till största ungens sista ridlektion för terminen och stod och huttrade vid sidan av manegen, hej kyla. Hann med ett besök hos den krassliga mormodern och avslutade med slapp middag hos syster. Sånt är det, ett frosseri i familjetid. Och det är fint det.

Flykt?

En observant läsare kanske härvidlag lägger ihop ett och ett och ser att reslängtar möjligen men inte nödvändigtvis kan höra ihop med den förtvivlan och avgrundsdjupa sorg som inlägget innan gör sitt allra bäst för att kamouflera. Men så är det emellertid inte alls det. Nej nej.

Restarm i uppror

Min restarm bara, hallaåu? Vagörduvarförärvihemmasålängeharduintebokatnåthurmårduärdetnåtfel?

Can you trust him, can you take his word?

Ja det kanske kan vara så att jag inte mår så jättebäst nu och kanske ska man då försöka undvika att lyssna på följande: Anna Ternheim och Ane Brun och så. Men alltså den här låten, What´s happening with you and him måste man lyssna på. Och så lyssnar man tusen lyssn och tänker på alla texter och så inser man att detta här, detta jag går igenom eller ska gå igenom, det har gåtts igenom förut och det kommer gås igenom i evigheters evighet och det är inget konstigt eller farligt med det och det kommer gå över. Under tiden kommer det göra ont såinihelvete och sådär. Men det är som det ska det. Det onda. Och man får ha sorg typ så länge man vill (nästan). Nej det får man inte för rätt vad det är permanentar man sorgen och det går inte. Vännen S säger att 2012 ska bli mitt år, nåt med stjärnorna och deras inbördes relation blabla new age men alltså jag är inte den som är den, säger hon att det blir ett bra år så ställer jag inga frågor. Tack hej hej säger jag.