Lite yrande, anyone?

Nej nu racker det vet jag vad. Jag ar sa trott pa massa losa tradar och oro och ledsen. Det strular allting och jag far ingen lon fran Sverige och maste ringa och sen blir det forsenade betalningar och maste maila betalningsmottagare och sen borde jag maila B om boendet i Sthlm och jag har mailat institutionen och bett om ursakt for att jag tackade ja men inte dok upp och sa har jag skrivit argt mail till verksamhetschef pa kulturforvaltningen och jag behover jobba ungefar 50 timmar i veckan helst. Men jag forsoker knyta ihop lite losa tradar kanner jag och jag tror att jag behover det. Det kanns som att jag lar mig saker varje dag just nu, om mig sjalv och om andra. Vissa saker gor ont att forsta men en del insikter ar nodvandiga aven om de gor lite ont. Jag maste bli battre pa att lamna saker och ting bakom mig och inte alta. Nu bestammer jag att nu racker det som jag och basta Lotta brukar saga pa jobbet. For ovrigt finns det ju bra saker ocksa. Jag ser fram emot att fira jul hemma och jag ser fram emot att flytta och snart fa nat som ar mitt och jag ser fram emot att studera och lara mig saker igen och jag ser fram emot att vara med mina vanner i Sthlm och frigora mig fran Skaneland som verkligen inte ar bra for mig. Jag ser fram emot att planera nan resa som jag kan se fram emot och att ordna jobb nogonstans. Jag tanker inte acceptera att bli tyckt synd om och patroniserad. Jag medger att det ar lite rorigt nu men jag kommer reda ut det har som allting annat. Sa det sa.

Lagom = mycket bra

Jag sitter har och har jobbat manga manga timmar och sprungit manga manga minuter (well) och nu skulle jag hjartans garna sova men svart eftersom jag inte vet om jag ska kora och hamta i Subiaco, jag antar inte for jag har inget hort. I ovrigt kring det har med somn kan vara vart att namna att det nog bor sluta lasa deckare. Dels for att jag ar och forblir av den uppfattningen att det i princip ar skrap men ocksa for att jag drommer mardrommar och de jagar mig och vill ha ihjal mig pa dessutom de mest bestialiska vis man kan tanka sig och inte tanka sig. Det tycker jag kanns otrevligt.

Jag langtar inte hem sa mycket. Jag vill bo i Sverige men jag langtar inte sa mycket. Ser fram emot, ja. Jag ser fram emot att flytta och att fa nya rutiner och vara med mina vanner och fa forsvinna lite i Stockholm och inte behova tanka pa eller ta hansyn till nagon annan sa mycket. H blev helt upprord nar jag sa att jag inte vill kompromissa langre och menade att man absolut inte kan saga sa men jag tycker inte det ar nat konstigt alls. Det ar nog snarare sa att det ar precis det jag behover gora, tillgodose mina behov och vara snall mot mig sjalv. Jag vill inte racka till sa mycket mer och jag vill inte knyta naven i fickan och inte vara ledsen. Jag ska vara glad och ma bra och gora roliga saker och ha massa tillforsikt och moln i magen. Sa ska det kannas. Och sa kommer det kannas for jag har borjat, jag ar snall och jag bestammer. Det ar sa konstigt, for samtidigt tanker jag ofta pa att jag onskar att jag var battre pa att lyssna, battre pa att komma ihag, mer uppmarksam pa vad manniskor sager, ha mer tid och inte vara stressad sa ofta, battre pa att ge kloka rad och en battre syster och en battre flickvan och kanske inte precis battre dotter for det kvittar mig. Men jag kanske bara ska bli battre pa att vara mattlig.

Penschis

Jag insag precis att jag varit har i tre veckor redan och jag kan inte for mitt liv forsta var tiden tar vagen? Jag har tydligen blivit penisonar men visst, det gar bra.

Tillbaka!

Jag mar bra. Jag hade saklart matt battre om laddaren till min dator varit har sa jag sluppit anvanda denna utan svenska bokstaver men pa det stora hela mar jag bra. Och det tycker jag om. Jag jobbar mycket och forsoker gora bra ifran mig och bast ar det nar jag har mycket att gora sa jag slipper tanka for tydligen nar jag ar i Perth sa maste man tanka hela tiden och det ar lite pafrestande. Precis som det ar att lasa detta, kan jag tanka mig. Och pa helgerna finns det trevliga saker att gora och det finns massa bocker och gott vin och god mat och havet. Och nar jag kommer hem sa blir det antligen en nordlig flytt och det kommer ordna sig pa nat satt tror jag. Jo just det, allt det har tankandet jag agnat mig at medan jag ibland gor relativt hjarndoda saker pa jobbet har lett mig till foljande slutsats, jag ska lyssna mer pa mig sjalv och gora vad jag vill och kanner ar ratt. Och ja, det ar klart att jag bestamt mig for detta tidigare men nu blir det nog pa riktigt. Och det ar inte riktigt sant att det ar nu precis i dagarna jag kommit fram till det utan kanske snarare delvis ocksa for nagra veckor sen. Jag har dessutom insett att det har minskar risken for att man blir utnyttjad for det ar nog det absolut, absolut varsta jag vet. Varsta.

Morgondagens hållpunkter

Imorgon är det en annan dag. Imorgon är en dag där jag i tur och ordning ska: springa en halvtimma, åka in till stan för intervju klockan 12 och sedan behöver jag nog hämta andan och det vet alla att det gör man ju bäst vid Operabaren, helst med lunch, minst med kaffe. Sedan strosar jag upp genom Botaniska till Art Gallery och där tittar jag på Giacometti och Rembrandt och det som man här kallar aboriginkonst. Jag tittar inte på videokonst om jag slipper, jag tror jag avskyr det. Kanske för att jag sällan förstår. Sen ska jag åka hem och göra paj med mozzarella och kyckling och basilika. Men det är imorgon det.

Svärord att lägga på minnet

Innan jag åkte kom systersonen smygandes och sa att Moster K, kommer du ihåg när vi skulle åka båt till KöpenDanmark och du frågade vilka fula ord jag kan och jag sa fan, helvete och jävlar? Ja jo, det minns jag. Mmmm, sa lilla A - jag kan fortfarande de orden.

Jamenvabra.

Mr King och The Dutchess

Idag eller om det kanske var igår, det flyter ihop allting - så såg jag en mycket underlig man. För så är det ju, stor stad, större förekomst av avvikelserna. Mannen i fråga går alltså runt med ett litet spö, tänk i termer av såna spön man ger till barn som vill leka kungliga, en stor lila cape knuten runt halsen, gummistövlar, stora guldkedjor runt halsen och en kungakrona. Han går världsvant in på caféet och de ger honom hans te, han är stammis. Och så är han sannolikt kung i sitt eget kungadöme och jag tror det är utan restriktioner, det som är hans kungadöme och jag blir inte rädd och ingenting utan fnissar lite bara när han säger att han faktiskt har olika uniformer och att vi skulle se honom i hans pyjamas. Jag mumlar nåt om att jag nog betackar mig. Sen gick jag på matiné och såg kostymdrama och grät lite när de tog bebisen från Keira som heter så på riktigt och inte i filmen, ni vet.

Svammel svammel

Jag är i Sydney i Australien. Det var så mycket blod och svett och skrik och tårar innan att det knappt finns några kvar känns det som. Jag ville inte åka och jag var tröstlös och jag ville nästan bryta ett ben på mig själv så jag skulle få ett läkarintyg men så är jag ju så smärträdd så jag avfärdade det. Jag ville verkligen inte åka och jag var helt desperat och ledsen och arg och panikslagen. Men så åkte jag för jag hade inget val och så kom jag fram efter massa massa timmar på flygplan och Singapores flygplats och hela tiden gick jag runt som i ett töcken och gjorde som all personal sa åt mig. Jag sov nästan hela resan och har fortfarande lite ont i axeln och jag vet inte om jag kommer kunna uppfylla löftet jag gav mig själv om att åka i första klass från och med nu, jag tror inte det. Hur som helst, det är så mycket känslor och jag blir så trött av den här berg och dalbanan och jag vet inte hur jag ska göra. Jag är trött på att vara ledsen också. Jag vill vara en glad människa och mitt bästa jag, inte det ledsna och blåa. Jag vill må bra och vara tillfreds och nöjd och det förtjänar jag nog.

Jag tänker mycket på var jag var för ett år sen ungefär, både rent fysiskt och psykiskt. Och så blir jag lite imponerad över vad man klarar av. För ett år sen hade jag precis gått igenom en separation som jag inte kan göra något bokslut över än för jag vet inte hur jag ska beskriva den och jag tror inte jag vill heller. När jag tänker tillbaka på det kvalificerar det för världens stormigaste år. Bra och dåligt, såklart.

Men nu, resan. Jag är alltså här, på andra sidan jorden och jag har varit här i en vecka ungefär. Tiden går snabbt och samtidigt alldeles otroligt långsamt och det känns nästan alltid dåligt på morgonen men blir sen rätt bra under dagarna men ibland blir jag sådär yr igen och får lite svårt att få luft. Men jag har lärt mig saker också, allra redan. Jag har lärt mig att lyssna mer på mig själv och vad jag vill och vad jag känner och behöver och att man får det och att det inte är en dålig sak. Och att råd ska man tänka sig för var man ber om. Men nu är jag här och jag har varit på museum och druckit massor med ljuvligt gott starbuckskaffe och strövat runt i stan och ömsom gråtit och ömsom njutit. Precis så som det ska vara antar jag. Jag måste flytta ut härifrån i veckan. Idag var jag och tittade på en lägenhet, en trea på 56:e vån i city. Nio personer men det kanske kan bli kul. Till saken hör att det finns gym och pool och grejer i själva skrapan som man alltså får använda och det är väl bara en prövning bland de andra. Jag vet inte, jag väntar på svar från dem för det var andra som hade varit och tittat. Det är mycket jag inte vet.