Lagom = mycket bra

Jag sitter har och har jobbat manga manga timmar och sprungit manga manga minuter (well) och nu skulle jag hjartans garna sova men svart eftersom jag inte vet om jag ska kora och hamta i Subiaco, jag antar inte for jag har inget hort. I ovrigt kring det har med somn kan vara vart att namna att det nog bor sluta lasa deckare. Dels for att jag ar och forblir av den uppfattningen att det i princip ar skrap men ocksa for att jag drommer mardrommar och de jagar mig och vill ha ihjal mig pa dessutom de mest bestialiska vis man kan tanka sig och inte tanka sig. Det tycker jag kanns otrevligt.

Jag langtar inte hem sa mycket. Jag vill bo i Sverige men jag langtar inte sa mycket. Ser fram emot, ja. Jag ser fram emot att flytta och att fa nya rutiner och vara med mina vanner och fa forsvinna lite i Stockholm och inte behova tanka pa eller ta hansyn till nagon annan sa mycket. H blev helt upprord nar jag sa att jag inte vill kompromissa langre och menade att man absolut inte kan saga sa men jag tycker inte det ar nat konstigt alls. Det ar nog snarare sa att det ar precis det jag behover gora, tillgodose mina behov och vara snall mot mig sjalv. Jag vill inte racka till sa mycket mer och jag vill inte knyta naven i fickan och inte vara ledsen. Jag ska vara glad och ma bra och gora roliga saker och ha massa tillforsikt och moln i magen. Sa ska det kannas. Och sa kommer det kannas for jag har borjat, jag ar snall och jag bestammer. Det ar sa konstigt, for samtidigt tanker jag ofta pa att jag onskar att jag var battre pa att lyssna, battre pa att komma ihag, mer uppmarksam pa vad manniskor sager, ha mer tid och inte vara stressad sa ofta, battre pa att ge kloka rad och en battre syster och en battre flickvan och kanske inte precis battre dotter for det kvittar mig. Men jag kanske bara ska bli battre pa att vara mattlig.