Svammel svammel

Jag är i Sydney i Australien. Det var så mycket blod och svett och skrik och tårar innan att det knappt finns några kvar känns det som. Jag ville inte åka och jag var tröstlös och jag ville nästan bryta ett ben på mig själv så jag skulle få ett läkarintyg men så är jag ju så smärträdd så jag avfärdade det. Jag ville verkligen inte åka och jag var helt desperat och ledsen och arg och panikslagen. Men så åkte jag för jag hade inget val och så kom jag fram efter massa massa timmar på flygplan och Singapores flygplats och hela tiden gick jag runt som i ett töcken och gjorde som all personal sa åt mig. Jag sov nästan hela resan och har fortfarande lite ont i axeln och jag vet inte om jag kommer kunna uppfylla löftet jag gav mig själv om att åka i första klass från och med nu, jag tror inte det. Hur som helst, det är så mycket känslor och jag blir så trött av den här berg och dalbanan och jag vet inte hur jag ska göra. Jag är trött på att vara ledsen också. Jag vill vara en glad människa och mitt bästa jag, inte det ledsna och blåa. Jag vill må bra och vara tillfreds och nöjd och det förtjänar jag nog.

Jag tänker mycket på var jag var för ett år sen ungefär, både rent fysiskt och psykiskt. Och så blir jag lite imponerad över vad man klarar av. För ett år sen hade jag precis gått igenom en separation som jag inte kan göra något bokslut över än för jag vet inte hur jag ska beskriva den och jag tror inte jag vill heller. När jag tänker tillbaka på det kvalificerar det för världens stormigaste år. Bra och dåligt, såklart.

Men nu, resan. Jag är alltså här, på andra sidan jorden och jag har varit här i en vecka ungefär. Tiden går snabbt och samtidigt alldeles otroligt långsamt och det känns nästan alltid dåligt på morgonen men blir sen rätt bra under dagarna men ibland blir jag sådär yr igen och får lite svårt att få luft. Men jag har lärt mig saker också, allra redan. Jag har lärt mig att lyssna mer på mig själv och vad jag vill och vad jag känner och behöver och att man får det och att det inte är en dålig sak. Och att råd ska man tänka sig för var man ber om. Men nu är jag här och jag har varit på museum och druckit massor med ljuvligt gott starbuckskaffe och strövat runt i stan och ömsom gråtit och ömsom njutit. Precis så som det ska vara antar jag. Jag måste flytta ut härifrån i veckan. Idag var jag och tittade på en lägenhet, en trea på 56:e vån i city. Nio personer men det kanske kan bli kul. Till saken hör att det finns gym och pool och grejer i själva skrapan som man alltså får använda och det är väl bara en prövning bland de andra. Jag vet inte, jag väntar på svar från dem för det var andra som hade varit och tittat. Det är mycket jag inte vet.