29 september 2009

Min tisdag

Denna tisdag kan ha varit den bästa tisdagen på mycket länge. Sovmorgon och lite frukost i sängen och morgontv och allmänt vilsamt. Mycket slö förmiddag och sen till C för att lämna nycklarna. På vägen hem köpte jag fikon och färska lingon på tåjet och sen åkte jag hem och bakade lingonbröd och en sockerkaka med lingon. Mymymy kom upp och drack kaffe och åt bröd och sen gick vi ut en sväng i den höstiga, klara, friska luften. Det är lite kyligt, sådär så man blir lite röd om kinderna men inte så att man fryser. En timmas promenad på Söders höjder och tjuvtittande in genom fönster är en mycket bra sak. Nu är jag hemma och försöker ignorera det faktum att det finns två i sanning omfångsrika böcker om EU som jag borde läsa. En annan dag.

Äntlich

Tackskahanha. Kl 05 gick jag upp för att åka till Arlanda och med bultande puls möta en varm och trött, ytterligt förvånad men alltjämt underbar C. Det var ljuvligt och värt. Väldigt värt. Nu är det bra dagar och jag är så glad så glad.

26 september 2009

Livat en lördag satteh

Det är lördagkväll. Jag kom hem från jobbet vid 21 och har nu tvättat och även har jag jobbat lite hemifrån, helt normalt. Sån är min lördagskväll men det gör inget för det är så bra ändå. Och jag börjar bli nervös, tänk om vi inte blir glada, tänk om han inte har saknat mig och tänktänktänk lite mindre är nog en bra idé. Det kommer bli roligt, jag kommer vara trött och det är bäst för jobbet att det är mycket att göra så att tiden där åtminstone går snabbt sen. Jag ska gå och hämta det som är i torkskåpet och sen faktisst sova. För då blir det imorn snabbare. Herregud, jag är som ett litet barn.

25 september 2009

Superfriday

Tentan inlämnad, lägenheten vädrad, hyfsat städat, fisk i magen och rosé i blodet! Superduperfriday och nu ska jag streama tv (kan man säga så)? Jag o Mymymy har haft bästa eftermiddagen med en runda på Söder och sen ett par glas rosé på Skånegatan baföratt. Baföratt det är fredag och jag har lämnat in tentan och det finns pengar och det är snart söndag. Och så känns det såhär som att han kan vara borta en vecka till, jag skulle klara det. Men jag tror såhär, nej det skulle jag inte. Det känns bara så för att det liksom är inom räckhåll. Tackskahanha. Väldigt mycket.

24 september 2009

Reviderat

Mmm kejrå. Skorna kom och var så fina så fina! Och det fanns ju faktiskt frisstid på måndag och snart är det söndag också och då, ja ni vet. Och tentan. Ja, jag gör så gott jag kan och jag vill ju tro att jag är en rätt rimligt och ibland smart ung kvinna så det borde väl gå. Obs borde. Vi får se.

Inte så bra

Saker jag är irriterad över:
  • Att det inte fanns nån tid hos frissan imorgon.
  • Att tentan inte blir färdig.
  • Att jag fick så lite i lön.
  • Att mina skor inte har kommit än.
  • Att C är i NY. Fortfarande.
Jag är mycket, mycket irriterad.

23 september 2009

Fri tolkning

Som sagt, fri tolkning. Själv lyssnar jag jämt på texterna när jag lyssnar på musik. En grej som C säger är ovanlig, han har fel naturligtvis. Ijallafall, lyssna för ni kommer att gilla den och det gör ni rätt i. Tryck nu, gör´t. Och en robot var det ja. Ja, ja.

Vin? Ja vin!

Jag och bästasen24årS för en inte så konstruktiv konversation på msn. Det handlar om studier och studieteknik kan man säga. Jag tänker att idéer och bra tankar kanske skulle komma till mig lite mer om jag bara tog ett minipyttelitet glas av det där vinet jag o Mymymy öppnade när det nu var och man är ju inte student för ingenting men ändå känner jag att det är lite stigmatiserat det där, vin på vardagar yadayada ni fattar. Så jag vänder mig till S, min fina vän tillika medicinare (man tänker att hon borde ha nåt klokt att säga). Jag säger; döm själva:
om man kan dricka vin när man pluggar...lilla gumman du har mycket å lära hur tror du jag överlever läsningen, jag har druckit vin sen kl 5 idag
Jag säger; word.

Lila igen

"Klara, jag tror jag har en lila period nu, kan man ha det?" frågade han idag när han ringde från det stora äpplet. Jamensåklart man kan baby sa jag, det är fullt normalt dessutom (not so much). Tydligen har han köpt f l e r lila saker. Nåväl. Även fick jag säga till honom att sluta använda massa negationer när vi pratar hela tiden, det gör mig gaaaalen. Men mest pratade vi om att de skulle till Guggenheim och att de varit på fest med nån i Sahara Hotnajts. Och det kan man ju tycka förstås att det är lite onödigt att åka ända till äpplet för att festa med en stockholmstjej men alla gör som de vill (Tack AE på tal om det). Sen pratade vi om skor en liten stund och sådär. Helt i sin ordning. Fast jag är lite irro för en sak fast det verkar så småaktigt om jag skriver om det innan han ens fått en chans att reda ut det. Två saker, faktiskt egentligen.

Tänder

Jag surfar hela tiden, exakt hela tiden och nästan bara på fejjan. Jag vet nu att C är mer noga med att tagga av sig på bilder som inte faller honom i smaken än någon annan jag känner förutom mig och så vet jag att Leone har typ världens snyggaste tandrad. Hon borde le så man ser lite tänder på sin byline tycker jag. Det hade jag gjort om jag haft så fina tänder. Ja det hade jag.

Inte så många framsteg

Den här tentan alltså. Jag skriver och skriver men mest om vad jag tycker och ungefär noll referenser till litteraturen, jamen vabra. Inte. En del i mig tänker att det var väl själva fan det här kan ju jag och en annan bara, vänta variabler parametrar systematic error och obelagd kausalitet. För i helvete.

22 september 2009

13 frickin däjs

Nu exakt nu hände det. Jag blev a r g på C för att han är borta så länge. Alltså, vad är det för fel på att bara precis åka en vecka eller rent av bara en weekend som normala människor? Nej men självklart måste han o T åka och vara borta 13 dagar, självklart, naturligtvis är det så. Jag förvarnade honom för övrigt om just det här, att jag vid något tillfälle skulle komma hit, till förbannad-town. Nu är jag här, inte så hurra! Men det fattar han ju, och jag också för den delen, att det bara handlar om längtan. Men arg är ju en känsla som ligger närmre till hands är att ödmjukt erkänna längtan och göra sig så sårbar som det innebär.

Min enda kommentar

Jag har egentligen svurit på att inte ge mig in i Anka-debatten men jag tycker det hela håller på att gå lite överstyr nu och det har ju antagit orimliga proportioner och innehåller till viss del rätt smutsiga inslag. Min inställning är såhär; ja de är så kallade lyxhustrur och det kan man ha synpunkter på givetvis och det är det många som har. Ja, Anna Anka (fantastiskt!) har en reaktionär och förlegad kvinnosyn som jag motsätter mig. Ja, de får tvtid på TV3 där ett gäng producenter och chefer nu förmodligen sitter och klappar händerna i pur eufori. Det förstår jag, det hade jag också gjort för det har ju alldeles uppenbarligen gått hem. Nåväl. Jag tror man ska försöka se det hela i ett litet större perspektiv och reflektera över detklimatet som råder nu, det som tillåter ett sånt här program på prime time (för PT är väl 21, ingen vet). Det finns alldeles uppenbarligen ett massmedialt, och politiskt också för den delen, utrymme för en sådan här debatt. Det är inget nytt. Det är så det är disponerat. Framsteg, back lash, framsteg, reaktion, framsteg, ja så fortsätter det. När något som hotar, i det här fallet feminismen, gör insteg på arenan slår det rådande systemet så småningom tillbaka och det är det vi ser nu. Inget nytt, inget konstigt men mycket dåligt. Å andra sidan vittnar reaktionen som vanligt om att nuvarande system känner sig hotat. Gott så.

Trött

Gådagbok vecka 40:
  • Måndag: 1,5 h
  • Tisdag; 1 h 50 min (är mkt trött)
Aldrig får jag sova ut tydligen.

H20

Hela vägen hem från Mymymy tänkte jag att jag ska inte blogga inte blogga inte blogga men så gör jag givetvis det. Tentan ute och såg vid en första anblick överkomlig ut men nu är jag mer tveksam och osäker. Jag hatar osäker. Fast jag kommer säkert plita ihop något, frågan är snarare om det blir läsvärt och värt ett godkänt. Ingen vet. Även har jag mailat C om lite viktiga saker, som att jag vill till Barcelona och sådär, inget konstigt. Nu tror jag ett stort glas vatten och sen sömn.

21 september 2009

Mina nya

Viktigt att man belönar sig själv tycker jag. Oklart vad jag får belöning för men så petnoga behöver man inte vara väl?

20 september 2009

Vecka

Jobbhelg såklart. Fast det var inte så farligt, märker dock att jag är trött av stressen och höga ljudvolymen. Tänkte egentligen läsa ett par kapitel i metodboken inför tentan som vi får imorgon men jag känner att det kanske inte är så vidare givande i den här situationen. Jag tror att sömn kanske gör mer för mig nu. Och om en vecka vid den här tiden då ska jag vara så glad, så glad, så glad. Men innan dess är det en avskyvärd tenta att tröska igenom, jag bävar faktiskt på riktigt.

19 september 2009

Ringde!

Han ringde! Spontanringde och sa att han längtar efter mig. Det och att man i NY kan äta kött, kött med bröd och lök. Jag avböjde vidare förklaring. Sen sa han att det är 20 grader och att han fotograferat Jimmy Choo-affären och annat som jag gillar åt mig. Och att han har biljetter till MoMa och Guggenheim och jag sa att gud nåde dig om du inte utnyttjar dem och åk till FN-huset så du vet var jag ska jobba sen baby! Även har de varit på Jay-Zs nattklubb och det var roligt och T säger att C blir pigg när de ska äta hela tiden och jag bara tänker på att de kanske springer på Sofi Fahrman och blir vän med henne men det går inte för jag har ingen over sizekavaj och inte nåt fluffigt Dallashår och ingenting. Men i alla fall, sen sa jag att jag är förvånad över hur mycket sakn det finns och han sa att det är ömsesidigt. Jag tror jag behöver lugna ner mig lite möjligen.

24- mitt bästa

Nu förstår ni ska jag berätta om min födelsedag. Mycket viktigt är det att man får frukost på sängen, annars är liksom förutsättningarna för att det ska bli en bra föllsedag väldigt dåliga. Det såg dock väldigt dåligt ut på den fronten, bor ensam, ingen familj i närheten och sådär och tänkte att det får gå ändå. Fast när det var helt sent plingade det på och då var det en C som hade insett att för att kunna styra sängfrulle var han tvungen att komma hit redan på kvällen för jag hade skola tidigt blabla. Så på morgonen hoppade han träningen och smög upp innan mig och kokade kaffe (med mjölk han inhandlat just in case min var för gammal, vilket för övrigt var fallet), satte ljus i chokladbakelsen han köpt och det fanns melon också och serrano och croissanter och sång! En helt fantastisk morgon I tell you. Sen skola yada tråkigt och tusen ringde och mam sa att 24 är bäst tydligen. Tveksamt om hon minns. Men sen, sen åkte jag och skulle göra ärenden och kom hem med en klänning och det var ju rätt bra. Klockan 18.45 skulle jag vara klar och jag var nervös och C smsade och undrade om jag var klar och jag var det såklart och så gick jag ner och då fanns det en taxi och en så stilig man att jag ville svimma (gjorde inte) och sen åkte vi till Le Rouge och det kändes som - och var - en magisk kväll. Jag åt lamm med rotfrukter och sen fikon med honungsglass och majgadd maten, maten! Det var, jag kan inte ens säga, det var en underbar kväll. Vi promenerade hemåt på Skeppsbron och skrattade och jag tänkte att aldrig, aldrig har någon ansträngt sig såhär för mig. Sen åkte vi hem och somnade och jag, ja jag = lycklig 24-åring.

18 september 2009

Förstås

Telefon! Eller, dator! är nog mer passande. Tack gode, gode uppfinnarkille som kom på Skype. Jag ger dig min själ vilken dag som helst nu. Men så blev det såhär att man vet att det kostar pengar och man är under tidspress och den ena vill bara höra den andras röst och sen blir det lite fördröjning och jag tyckte jag hörde påjobbetrösten ett par gånger och jag ville inte att han skulle höra att jag egentligen är rätt ledsen för jag vill ju inte att han ska tro att jag är missunnsam eller liknande så jag kvävde det. Men så fick jag ligga och liksom vagga en bra stund efteråt också. Så himla sunt, verkligen. Och när jag berättade att jag går och går och sen går igen så sa han bara att jamendetärjubraattrörapåsig när det är meningen att han ska fatta. Fast sen sa han, jag tänker på dig, jag saknar dig. Förstås.

Freddy och jag en fredag

Det är på allvar tveksamt om jag nånsin kommer kunna se ett Grey´s-avsnitt utan att börja gråta. Jämt jämt så twistar det på rätt sätt och jag blir rörd och tänker att alla borde säga till dem de älskar att de gör det för då blir det inga missförstånd och ingen behöver bli ledsen och man behöver inte ångra nåt. Såna slutsatser, ni vet same old same old. Ijallafall, nu för en stund sen kom det upp en liten ruta på datorn om att jag tittat i si och så många minuter så om jag ville titta mer fick jag vara så vänlig och betala. Nejdåsåatteh. I övrigt kan jag säga såhär att nej jag saknar inte tv för fem öre. Eller jo, jag saknar nyheterna och sådär. SVT. Inget annat. Sån är jag, ganska pretto. Nu till exempel ska jag lyssna på Fred Åkerström och läsa ett kapitel i min superspännande metodbok.

Purpur

Detta oroar mig mycket: "Hoppas du kan se mig i lila. Köpt en jacka." Vafalls?

Inte tydligare

Jag behöver ju avsluta det här med pengarna pengarna pengarna i den bransch jag aldrig skulle drömma om att ge mig in i. Ett hederligt arbete, det ska jag ha tackskajahasåmyckä. Jag vet inte, det är kanske lite förmätet av mig och sådär härligt akademisktsnobbigt som jag hävdar att jag inte är (ha ha ha) men ändå, jag tror jag måste jobba med nåt som är liksom lite viktigare. Det andra konsumerar jag gärna men skulle aldrig få för mig att ägna mig åt det. Amen vilket sjukt dåligt inlägg. Jag ville bara räta ut lite från förra. Jag tycker alltså att man får tjäna pengar på i princip vad som helst (inte knark, människosmuggling, prostitution, ni fattar) och det är mycket roligt och bra om unga kvinnor når framgång. Jag tror att i nästa inlägg ska jag fundera på vad de unga kvinnorna gör och vad de unga männen gör.

17 september 2009

Förundrad

En sak som jag tänker på här men som jag inte tänkte på när jag bodde hemma är följande; hur lyckas alla? Jag läser att Ebba Von Sydows lägenhet på Östermalm, en trea vid Karlplan, nu ska säljas och att buden nu överstiger 7 miljoner kronor. Och Sofi Fahrman är på NYs modevecka och Blondinbella fick åka och vara lite mingelfotograf på MTV music blabla. Jag fattar inte vad som är grejen? Fanns det ett så stort tomrum i den offentliga samtalet att det kunde bli så lukrativt att skriva om mode eller vad det nu är? Jag tycker i och för sig även såhär att det är väldigt roligt att det går bra för unga kvinnor, förstås. Så det behöver inte råda några tvivel om. Jag är bara lite, hur ska man uttrycka det här diplomatiskt, förvånad över att den branschen kan vara så stor, ha så mycket pengar och vara så viktig. Jag måste tänka på detta och utveckla det närmre tror jag men först ska jag tydligen förklara abstraktionsstegen i metodkursen. Det är sånt jag sysslar med när andra är NY.

Benhinnor

Gådagbok:
  • Måndag: 3 timmar
  • Tisdag: 1,5 timmar
  • Onsdag: 2,5 timmar
  • Torsdag: 2 timmar
  • Fredag: 1,5 timmar (än så länge, behöver bli mer känner jag)

16 september 2009

Tvåsiffrigt med dagar kvar

Det har gått två, nästan tre dagar och det känns rätt övermäktigt. Det är kallt i lägenheten så jag har tänt ljus och det är ju fint. Och jag ska gå ut och gå - igen. Det är så märkligt för han är överallt. Överallt där jag går när jag går, gudarna ska veta att jag går, är han. Ställen vi gått på, restaurangen vi gått på, portar vi gömt oss från regnet i, ja alla såna saker som låter så löjliga när man säger de högt. Och på Grey´savsnittet som jag såg så lade McSteamy sitt finger över lillGreys mun så som han gör när jag säger dumt och då blev jag alldeles rörd. Och så skriver han mail och skriver om saknad och med en rubrik som bara jag förstår och det är så ljuvligt alltsamman. Jag vet jävlar i mig inte hur det här ska gå. Nu ska jag gå ut.

15 september 2009

Ovisst

Oooookej. Jag fick ett sms där det stod att det tänks på mig mycket och sen begravde jag näsan i t-shirten och vips kom det lite tårar i ögonen. Kära nån, hur ska det här gå?

14 september 2009

Världsbra

Det är måndag och en så otroligt dålig sådan vilket verkligen kontrasterar gentemot hela förra veckan som var den absolut, absolut ljuvligaste veckan i mitt liv, på flera år. Jag ska berätta om den senare och även lägga upp bilder och sådär men först måste jag tydligen färska upp mina kunskaper kring textanalys inför morgondagens grupparbete (hyyy). Det som jag skulle vilja är att det blev den 27:e september imorgon, senast imorgon.

07 september 2009

Helg har det varit

Helgen har varit så otroligt bra, jag vet inte om jag förtjänar det, förmodligen inte. Nåväl, vi har sett Che-filmen (ja jag grät en skvätt) och gått tusen många långa promenader och sen bråkat lite (sant, mitt fel) och sovit länge och gjort pannkaksbrunch och druckit lite vin och läst tidningen i soffan och tänkt på att snart är det advent (mest jag som tänkte det tror jag) och sen lagat mat som var fantastiskt god och sen slumrat och ja, ni fattar. Såna ljuvliga saker som är bra för själen.

Kolla in!

Helt plötsligt en ljummen sensommarkväll! Och jag blev så avundsjuk fast sen gick det över när jag tänkte på mina tvångstankar och vad de skulle kunna göra med mig högt upp i en ballong.

02 september 2009

Onsdag på undantag

Det regnar men jag har Cs mammas paraply och det ska bli en bra dag och allt sånt! Igår prommade/joggade jag sammanlagt 2,5 timmar och det känns i kroppen idag kan man säga. Det blir likadant imorgon, heja oss. Men konstigt att det känns bra när det är onsdag, onsdag är annars sämstdagar.

01 september 2009

Dumt

Jag har upptäckt en sak som jag inte kan få ur hjärnan och jag måste nog försöka jobba på att få bort det men det sårar mig och gör mig lite ledsen. Det är sånt som händer i livet och man går vidare men ändå, det är lite onödigt. Det är bara det att det är lite svårt att gå vidare sådär när man känner att det är ouppklarat och sådär men ibland ska man nog bara precis låta saker och ting vara även om det inte skipats rättvisa.