18 september 2009

Förstås

Telefon! Eller, dator! är nog mer passande. Tack gode, gode uppfinnarkille som kom på Skype. Jag ger dig min själ vilken dag som helst nu. Men så blev det såhär att man vet att det kostar pengar och man är under tidspress och den ena vill bara höra den andras röst och sen blir det lite fördröjning och jag tyckte jag hörde påjobbetrösten ett par gånger och jag ville inte att han skulle höra att jag egentligen är rätt ledsen för jag vill ju inte att han ska tro att jag är missunnsam eller liknande så jag kvävde det. Men så fick jag ligga och liksom vagga en bra stund efteråt också. Så himla sunt, verkligen. Och när jag berättade att jag går och går och sen går igen så sa han bara att jamendetärjubraattrörapåsig när det är meningen att han ska fatta. Fast sen sa han, jag tänker på dig, jag saknar dig. Förstås.

Inga kommentarer: