3

Jag har tre konstateranden. 1. Det verkar inte vara så högt i tak i bloggvärlden (bloggosfären? nej?). 2. Det är mycket kallt ute och även i min lägenhet. Det är fint med gamla hus men de är alldeles uppenbarligen inte så värst isolerade. 3. Jag har blivit bättre på att inte ha allt minutiöst planerat (och det tycker ju många är bra, det verkar vara default). Puss!

Uppdatering

Jag är tillbaks. Allt har varit bra och sådär. Nu måste jag skriva klart uppsatsen.

Hemma

Jamen jag hinner inte skriva ju. Jag är hemmavid och jag har gruvat mig och bävat och allt sånt men peppar peppar, än så länge har det bara varit bra. Jag har gjort knäck och tryffel och till pappas föllsedag på juldan ska jag göra pepparkakscheesecake. Och snart ska jag ta ut skinkan för mam o pap är inne i stan på ärenden och jag tänkte hinna gå runt sjön innan det blir mörkt i eftermiddag. Så är det och jag tänker inte ett endaste dugg på uppsatsen för det ordnar ju sig.

Varför

Detta är varför jag sitter hemma och skriver. Eller ja, "skriver" har det snarast varit de senaste dagarna. Oklart varför, känner möjligen att jag redan är hemma vilket inte är alls sant. Det är mycket kvar och det ska göras. Av mig. Det hade varit bra om jag kunde fatta det. Jag jobbar bäst under press och stress kan man säga. Tråkigt för min omgivning dock.

Vänskap

Hur det borde vara.

Man ska vara snäll mot sina vänner. Man ska svara när de ringer. Man ska ringa dem. Man ska lyssna och komma med kloka råd. Man ska låta dem veta att man tycker om dem, ofta. Man ska prioritera dem. Man ska glädjas med dem. Man ska sörja med dem. Man ska krama dem. Man ska skicka julkort. Man ska bjuda hem dem till sig. Man ska vara generös mot dem. Man ska unna dem bra saker. Man ska finnas där.

Men så har det inte varit. Inte allt av det i alla fall. Missunnsam är jag inte men inte heller ett dugg bra på att upprätthålla kontakt och låta dem veta att jag tycker om dem och att de betyder mycket för mig. Istället har det varit lite isolering och så himla mycket trötthet att jag stundtals till och med själv blivit orolig. Jag ska verkligen, och detta lovar jag dyrt och heligt, försöka bättra mig. För jag vill det och jag tror och hoppas att jag kan. Pråmiss.

Torrvaror

Nu lär jag mig det då en gång för alla. Mat ska vara färsk. Färska grönsaker, färskt kött och sådär. Jag gillar ju att äta soppa till lunch och kände mig lite modig häromdan och köpte sån där i påse som man reder med vatten. Gör. Inte. Det. Är väl det enda jag kan säga om det. Så nu sitter jag och funderar på exakt hur lyxig middag jag ska få av mig som kompensation. C är på julmingel med jobbet och jag har uppviglat lite till stöld för oh boy jag är sugen på julmat. Och jag kommer hata mig själv för att jag skrev så om en dryg vecka. Den dagen den sorgen.

Lifta med Alex

Igår när jag eftermiddagssov (!) så drömde jag att jag och Alex Schulman åkte bil och hans pappa skulle skjutsa oss nånstans vilket är märkligt av flera anledningar (vi har båda körkort, han har bil, pappan är död osv) och jag satt i framsätet och dirigerade. Vi var i Helsingborg och skulle över bron till Plantan tydligen men pappan gjorde mig så nervös eftersom han envisades med att köra i fel körfält hela tiden och ni vet hur det är när man ska dirigera nån man inte känner så bra, man vill göra det så att säga med lätt hand. Men det gick ju inte, jag var ju livrädd och tänkte hela tiden att vafan säger inte Alex nåt för? Mycket frustrerande och jag tyckte det var pinsamt. Fast det gick bra. Sen vaknade jag.

Hostile music

Jag är ju ganska ball och därför lyssnar jag på ganska ball musik. Eller om det är tvärtom, det spelar ju ijgenklijen ingen roll. Men just nu älskar jag Talib Kweli much much och särskilt den här låten och titeln är helt så man blir glad, Hostile Gospel. Och och, det ska vara spelning på Göta Källare i februari. Fast jag vågar nog inte gå när jag tänker närmre på saken.

Män män män som får mig att må illa

Och alltså, det här var ju mitt credo. Att jag blir så trött på att vita, medelålders män tillåts vara depraverade offentligt. Jag är trött på att läsa om att Roman Polanski hävdar samtycke till sex när det alltså handlade om en våldtäkt på en 13-årig flicka. Och det äcklar mig in i märgen att höra att han försvaras av myndigheter i Frankrike (plus Mitterand!) för i USA tänker man sig att han kanske skulle kunna tänka sig att liksom komma tillbaka och face the music? Det äcklar mig att se hur flickan ifrågasätts och stigmatiseras. Alltså, flickan var 13 år och dessutom drogad. Samtycke? Hallå, jag tror inte det. Minderårig heter det. Och våldtäkt heter det. Oavsett hur "begåvad" konstnär man är. Några kulturskribenter reagerade tack och lov men det passerade faktiskt rätt obemärkt.

Och den gode Lars von Trier. Han koketterar med sin depression på ett sätt som bara manliga konstnärer i medelåldern kommer undan med och det provocerar mig något enormt. Den manliga konstnärsmyten får sig en ordentlig och skarp uppsträckning av bla Wennstam och gud ske lov att det åtminstone blev en debatt. Trier försvarar sig i intervjun med att det är ju "fiktion" men alltså, snälla, ett lite mer modernt argument hade varit trevligt. Jag begriper inte hur man som vuxen, förmodat tänkande människa på allvar kan tro att det man gör, i synnerhet konst, är frikopplat från samhället. Dubbelfel.

Antichrist

Jag och C har ju det gemensamt att vi bland annat gillar konst och design och det är en mycket trevlig sak att ha gemensamt. Att båda liksom tycker det är viktigt och intressant är roligt. I konstbegreppet ryms ju även film så vi ser en del film tillsammans. Jag är ju i allmänhet rätt picky och synnerhet när det gäller film. Jag tycker inte om att slösa bort tid. Och nu ska jag fessa upp hur det är med risk för att bli betraktad som pretantiös och världsfrånvänd men det bjuder jag på i så fall. Jag har alltså inte sett varken Sällskapsresan-filmerna, Harry Potter, Sagan om Ringen, Matrix, MI-filmerna, Armageddon, Hajen-filmerna , Terminator, Twilight eller nåt som har skådespelare som exempelvis Will Smith eller Adam Sandler i sig. Och för formens skull då, man FÅR gärna göra det och jag dömer inte. Jag bara outar vad som är min filmsmak. För min del måste det ge mig någonting, jag kan inte bara titta på slött dödande eller tonåringar med pompoms tacksåmycket.

Hur som, jag o C skulle, eftersom vi är så svåra, alltså se von Triers senaste, Antichrist. Ganska höga förväntningar och för min del en del förutfattade meningar också. Men alltså vad är det frågan om? KBT-dissen är rolig, det får jag ge LvT men det är också det enda. I övrigt är det reproduktion av patriarkala myter och drömmar om tokiga kvinnor med massa, massa lust som inte går att tygla och en rationell man. Jag blev helt förvildad av det hela.

Knäck

Juste, jag gjorde ju knäck igår också. Och för en stund sen också. Med lite hackade valnötter i, det blev mycket bra men tricket är att vara snabb som satan så inte smeten bränns. Det jag vill göra mest av allt är en saffranspannacotta men det känns lite ambitiöst att göra det bara sådär, det får bli nåt till nåt speciellt tillfälle istället. Som kanske kan bli min o Cs jul inser jag nu. Får se. Annars har idag varit en otroligt konstig dag med ägg till middag och lussekatter till lunch och eftermiddagssov (2 timmar wtf) och annat konstigt. Men imorgon är det en ny dag.

En helt vanlig tisdag

Igår lånade jag Cs kök för julstök. Alla som sett mitt förstår varför. Nu fick jag dåligt samvete och skäms för att jag sa så, köket blir kanske ledset. Förlåt köket men du erbjuder inte några stora arbetsytor om man säger så. C var på julmingel på Ts företag och kom hem innan 20 nån gång. Då stod en gigantisk lussekattsdeg på jäsning och jag gjorde godis med mandel, marsipan och choklad. Och när C kom hem och ni vet såhär snörade av sig skorna och allt man gör när man precis kommit hem så smygtittade jag på honom och fick helt så pirr i magen och blev glad och lugn och tillfreds. Tänk att det kan kännas så ljuvligt på en helt vanlig tisdagskväll.

Sommar

En bra sak med teknik och iphone och sådär är att det finns podradio så man äntligen hinner och kan lyssna på alla bra Sommarprogram på P1 från i somras. Jag har hunnit med Ingvar Kamprad och Ann Heberlein än så länge. Program som berörde men på väldigt olika sätt. Att lyssna på Kamprad var ungefär 45 minuters genialisk PR men också ett hjärligt och roligt program. Heberlein var som att luta sig tillbaka och vila. Svårt att förklara men det var bra. Oklart vem som står på tur härnäst.

Igen

Jag skriver det som ett inlägg då, för att förtydliga mig. Igen. Alltså. Jag skriver inte min blogg med tanke på EN specifik person. Jag tycker och tyckte för några veckor sen att man får göra precis hur man vill på precis alla dagar i veckan. Jag tycker inte det är roligt att titta på Idol hence gör jag inte det. Men men FÅR alltså gärna göra det, jag stiftar inte lagar kring tvtittande, inte något annat heller. Och jag tycker chips är gott. Dipp också. Och vad det gäller avundsjuka så kan jag väl bara konstatera att det är ett vanligt grepp att ta till när de rationella argumenten tagit slut. Så det fäster jag inte mig vid, jag vet ju dessutom att det inte är så och ingen behöver oroa sig för att jag inte når dit jag vill för är det nåt jag gör så är det ju det. Nu tycker jag såhär: alla skriver vad de vill i sina bloggar och det går alldeles utmärkt att välja att inte läsa om det är nåt man tycker är väldigt irriterande.

Life aint kind

Det har hon rätt i, PJ Harvey. Men nu alltså, nu KRÄVER jag lite om inte solljus så åtminstone lite ljus. Det är så mörkt och ja det är mysigt men alltså inte klockan 15? Helt ärligt, det här är inte klokt ju. Det kan inte vara meningen att vi ska leva här? Eller? Mörkt mörkt mörkt är det och jag vet att det vänder blablabla men tills dess. Tills dess är det faktiskt inte säkert att jag ens överlever.

Lucia ffs

Lucia är en grej jag gillar men eftersom vi sov till 11 (!) så såg jag inget tåg på morgontv i morse så jag streamar nu när jag sitter och pluggar lite. Och jag blir så jävla irriterad, vad är det för fel på klassiska Luciasånger? Måste de hålla på och förstöra med nya fula sånger och fula texter och fula danser och sånt där hittepå som ingen vill höra? Åh jag är mycket konservativ med detta. Det ska vara Glans över sjö och strand och Luciasången och Jul jul strålande jul och sådär. Och ja, jag är genuint upprörd. Att det ska vara så jävla svårt, jag är mycket upprörd.

Conny West o jag

Juste, igår på Lydmar sprang vi på Kayne West. Alltså, på allvar. Det var roligt. Fast hjälp va han gjorde bort sig på MTV Video Music Awards. (45 sek in) Stackars Swift. Fast inget av det tänkte jag på igår förstås, då drack jag bara appeltini och njöt av allt.

Igår

Igår var en underbar kväll. C kom hit efter jobbet med skumpa och vi skålade för allt bra! Och åt. Också. Vår bästa mat, plockmat! Såhär glad var jag. Och ja, det är samma klänning som på min föllsedag, jag är väl inte gjord av köpaklänningspengar eller? Till slut!

Fredag

Glöm inte fira att en jobbig arbetsvecka är över nu hörnini, köp lite festmat och smågodis. Jag rekommenderar såklart tacos eller om man v e r k l i g e n vill slå på stort; fryst dansk fläskfilé som man steker med salt och peppar och till kan man, ska man, ha pommes och pulverbea men absolut ingen sallad, det är ju kaninmat såatte. Sen, sjunk långt ner i soffan och titta på Idol. Men rösta inte, det är bara för småtjejer! Och titta INTE på Nyheterna i pausen, det är så krävande. Och slumra gärna till lite emellanåt. Man behöver inte stanna uppe för att se resultatet för det står ju ändå i tidningen imorgon, eller hur? Och sen, går man och lägger sig. Och fredagsligger i en liten stund.

Schmadde

Det är fler som noterat att det blev lite knas. Stackars. Ton. I. Ton.

Rojalist

Amän ja jag är rojalist och sådär, det handlar inte om det. Jag tycker bara att detta är den absolut snyggaste och mest classy klänningen som jag någonsin sett i kungliga sammanhang. Vilket ju när jag tänker på det inskränker sig till ett mycket fåtal tillfällen. Nåja, vi brukade titta på Nobelmiddagen när jag var liten ijallafall. Alla borde fatta att svart och vitt är det som gäller.

Madde schmadde

Den som lade maken på Madde hade inte räknat med det här tror och hoppas jag. Man ska ju som bekant försöka välja ton i ton har jag fått veta och obs viktigt, när man har axelbandslöst vara extra försiktig. Jag får lite maskeradbalskänsla, ja det är konstigt. I övrigt är Madeläne strålande vacker tycker jag. Jag vet inte varför jag bloggar om detta.

Imorn!

Glad. Och pirrig också ju. Och det är en fin känsla. Pirrig för att imorgon vid 18-tiden kommer C hit och vi ska dricka skumpa och jag ska vara fin i håret och ha fina kläder och högasomfanklackar och sen ska vi ut en sväng och ingenting annat än det får, ska spela roll. Åh, jag längtar! Och är nervös, ingen vet.

Pink pjays

Bra möte idag på jobbet och det känns bra inför nästa år, verkligen. Roligt. Och jag åt såklart vitt bröd på mötet och magen bara mähvafangöru såatteh. Och nu sitter jag hemma i min nya alldeles fina rosa fast kanske mer cerisa pyjamas och läser kommentarer från min handledare och det känns faktiskt aningen upplyftande det hon skriver. Hon använder ord som "spännande läsning" och "jobba på" vilket ju får betraktas som bra. Dåligt hade varit till exempel "gör om" och "intellektuell ohederlighet". Typ så. Och jag är glad.

Kanel

Såhär tror jag att när jag blir gravid (obs förskjutning från OM till NÄR) så kommer kanel vara min grej liksom. För så mycket kanel som jag äter nu utan att vara gravid och ingenting så kan man ju se det som en hint liksom. Kanelte, kanelknäcke, kanel kanel kamel. Hela tiden. Julkryddor i allmänhet går bra men det är just kanel i synnerhet. Kanel och Best of 60s soul volume 1 är det som gäller. Och lite uppsats dårå. Och jobb i eftermiddag kväll.

Helgen (ja, redan)

Uppsatsen går mycket dåligt, tackar som frågar. Men jag orkar inte lipa och skrika mer för det nu, det ordnar sig. I värsta fall får jag lägga upp den till våren igen men alltså helt ärligt, helst inte. Om man bara hamnar på gränsen till godkänt får man en vecka på sig att komplettera också så helt orimligt att ett E faktiskt blir verklighet är det inte. Men skitsamma. Kolla min helg istället och ja den är planerad fast det är inte ens torsdag men nästan torsdag.

• Fredag: Plugg men sen! Sen blir det champagne hos C för att fira faktiskt i huvudsak mig och sen går vi och äter nåt och dricker drinkar! Jag längtar redan.
• Lördag: Vinlunch på Riche med Larsson och Ch som jag gick i gymnasiet med. Kvällen blir det middag med kära, kära vänner från Hbg som är på besök i stan. Längtat efter dem så mycket så länge så det ser jag fram emot!
• Söndag: Plugga och sen gå på luciakonsert i kyrkan (inget konstigt) och adventsmys.

Mother fuckers!

Whoa! Jodåsåatteh. Jag bor kvar i Stockholms innerstad minst ett halvår till, kontraktet har förlängts till och med juli och ska sen sägas upp så det kanske finns en liten, liten möjlighet att jag, ni fattar. Om inte så har jag reservplan, blev erbjuden en etta i Solna häromdan som jag tyvärr alltså inte har möjlighet att tacka ja till just nu men vi, jag och hyresvärden till Solnalägenheten (som även har lägenheter på Söder!) ska höras till våren igen. Vad säger ni om det va? Och vad säger ni om att jag har fått jobb! Jag går upp i tid på IKEA från och med att uppsatsen är inlämnad i januari. Ett vick på 75 % dvs, ungefär 30 h i veckan! Och sen vet ni vad, sen till våren åker jag på semester! I New York, what else. What. Else. På fredag ska jag dricka champagne!

Ont i magen

Detta är mitt räddaste: att misslyckas. Just nu funderar jag på att inte ens lämna i uppsatsen för jag är rädd att inte bli godkänd och då lämnar jag hellre WO, så att säga. Kan man göra det? C säger att det inte är jag och det är möjlit. Men jag har ont i magen ju. Ju.

Flygbiljett

Är 4400 :- bra pris till NY, nån som vet va va va?

Moment 22

Såhär konstigt är det att jag orkar inte träffa folk just nu. Jag har tackat nej till lurre på SU med kursare utan nån giltig anledning alls. Jag bara vill inte. Jag har ingen energi till det. Och inte så mycket annat heller. Och jag vill inte vara ledig känns det som. Jag vill jobba och vara upptagen och inte behöva tänka på det. För sen är det ju så att när man hela tiden säger nej och inte orkar och inte vill styra upp nåt så kan det ju faktiskt bli verkligt svårt att få till sen när man väl vill. Och det är ju tråkigt men jag orkar inte tänka på det heller just nu.

Mat

Jag är så hungrig men jag har inte lust att äta nåt. Jag tittade in i skafferiet som för all del är nästan fullt men kunde sträcka mig till ett kanelknäcke bara. Igen. Nummer fem idag. Enbart.

Melissa

My tipsade mig i somras om Melissa Horn och det är inte alls min typ av musik egentligen men det är nånting som liksom fastnar på en, det går inte att förneka att det är lite mysigt att lyssna på. Plus texterna, ja de är som en stor jävla borr. Kolla då:

Och jag drömmer om en framtid som glömmer, och jag drömmer om en framtid utan dig.

Två saker

Alla goda ting är ju tre så nu undrar jag vad det tredje är? Fast å andra sidan så mister ju den som gapar efter mycket ofta hela stycket och så vill jag ju inte att det ska bli. Jag hade detta coming. Amen.

Jodåsåatteh

2 veckor sen.

• Handledare; jag tänker mig att du kan ta NPM som din huvudteori?
• Jag: Ja och ha impact assessment som empiri?
• Handledare: Ja precis.
• Jag: Och liksom göra en diskursanalys av det då? Om det svängt liksom?
• Handledare: Ja titta på vilka antaganden som görs också.
• Jag: Åh va detta känns bra. NPM kan jag och diskurs också.
• Handledare: Bra, man ska använda sina förkunskaper.

Idag och 15 sidor senare.

• Handledare: Diskursanalys? Är det rätt angreppssätt verkligen? Jag är mycket tveksam.
• Jag: Ja men liksom det kommer jag nog framhärda i tror jag.
• Handledare: Ja jo det kan gå.
• Jag: Men vadå kan? En diskurs är en diskurs.
• Handledare: Diskursanalys ser bara lingvistik.
• Jag: Nej, den ser sociala praktiker.
• Handledare: Det kan gå.
• Jag: (vill dö).

Hej vintern

Jag ser i telefonen (jag tänkte först skriva telephonen, skärpning) att det är minusgrader och jag såg med mina egna ögon att det var frost på hustaken i morse. Det är alltså vinter nu. Det välkomnar jag. Det som också finns ute är lite lite blå himmel och för första gången på länge lite ljus. Det är ju så det ska vara.

Stefan Sauk my man!

Nu tydligen har man fått veta vilka som ska vara med och förödmjukas, förlåt, dansa i årets Let´s Dance och det som jag tycker är roligast av allt, roligare än att Gudrun ska vara med, är att Stefan Sauk säger att han tycker det "är ett anständigt program". Det är faktiskt jätte, jätteroligt. Tack AB för bilden.

Varför jag ska skriva klart min uppsats

Alltså, detta är varför jag inte kan bli modebloggerska (som OM). I min värld är detta en för all del söt men väldigt smal tjej som bara har tagit på sig jeans och en i och för sig snygg tröja men inget mer. Behovet av mascara uppenbart, även mat hade nog kanske varit bra. En toppklippning hade inte heller varit fel. MEN, jag har så fel, dubbelfel, kardinalfel. Jag vet ju nu tack vare modeorakel nummer två (I guess) i landet att detta är " Åh, vilken perfektion. Så enkelt och så snyggt.". Jag är förlorad don´t you think? Såatteh jag skriver lite på min uppsats nu då.

Hon har inget på mig

Jag vet inte om det här är normalt. Den där reklamen för knäcke ni vet med en tjej som har jox som fan med strumpbyxorna och blir helt galen och vrålar och sådär? Det är ingenting, den reklamen har ingenting på den irritation som jag känner just nu. Det är helt fel fel fel och jag hatar det. Jag kanske dör snart om det inte går över, (obs sant). Irriterad. Arg. Frustrerad. Eller ja, det ena ger ju det andra. Jag vill göra sönder något.

Cause Im wörf it!

Min älskling. Jo, faktissst.

Helgen

Redan tisdag, dagarna bara öser förbi känns det som. Jag var ledig i helgen och hade föräldrarbesök. Mam o pap kom hit på lör förmiddag och vi hade en så väldigt, väldigt trevlig helg. Vi gick ner i stan på lördagsförmiddagen och strosade lite och fikade på Tidermans och jag köpte ny mobil, världens bästaste nya. Sen drog vi hemåt för lite vila och sen underbar middag ute. Lat söndagsmorgon och sen en runda till jobbet för inköp av bäddmadrass till mig och snabb titt på TV. Sen hem till mig för adventsmys med Blossa 09-glögg, pepparkakor och ljus. Sockerstinna tog vi oss ut och gick en promenad längs kanalen och upp längs med de gamla statatlängorna som ligger här på Söder och på vägen hem gick vi inom nyöppnade Urban Deli på Nytorget och provianterade. Måndag så, vi tog en liten promenad på förmiddagen och fikade innan mam o pap åkte hemåt, det tar ju gott och väl 4 timmar att köra. Väldigt trevlig helg och väldigt skönt att få ha dem för sig själv nån gång emellanåt.

Lyckossssen jag

Jag är i detta nu helt lycklig. Helt fantastiskt.

Sluta nu

Ungefär två sekunder kan jag sitta stilla innan vänsterbenets fot somnar och det gör så ont att jag blir förbannad. Tusen tusen nålar och jag har inget tålamod med sånt.

Ledig helg

Jag har det så bra. Jag har adventspyntat i lägenheten och det doftar till och med lite jul här. Jag är ju julbesatt, det är ingen hemlighet. I alla fall, om nån timma kommer mamma o pappa på besök och stannar till mån morgon. Först ska vi fika hos mig och äta scones med basilika och tomat som jag gjort och sen ska vi ner och ja, inte vet jag, flanera i Stockholm, kolla in julskyltningen på NK, shoppa lite, gå upp till hallarna och kanske fika. Ikväll har jag bokat bord på en mysig restaurang här på Söder och imorn har vi inga planer förutom att jag skulle vilja att vi svängde förbi jobbet en snabbis så jag slipper släpa grejer på kollektivtrafik. Det är sånt det är. Uppsatsen får vila i helgen och det kommer jag säkert panika lite över men det är så det är. Nu: dammsuga och sånt.

Barnslig

Jag är så barnslig. Och stolt. Och jag har ett mycket, mycket stört anknytningsmönster. Eller otryggt, heter det ju tror jag. Och jag vill läsa mer om det för sist när jag slögooglade lite så var det som att läsa min hjärna. Coy behaviour-delen var den by far mest obehagliga läsningen. Rys. I alla fall, jag är hemma och det är fredagskväll och jag hade sparat mig tusen miljarder för att kunna äta ostbricka men jag glömde all ost hos C och ja, då blir det liksom inget av det. Så nu är jag bara hungrig och matarg. Jamenvabratackskajagha. Men jag har i alla fall köpt tröja med puffärmar idag, det är ju en bra sak. Två stycken till och med för det är ju så, när man hittar nåt man gillar ska man ju köpa två. Ja, jag kanske är pensionär också, vem vet.

Präktig?

Frulle: lättfil med kanel och banan. Lurre: tomat, bulgur, keso, ägg och kalkonkött. Middag: hemmagjorda (what else) lammfärsbiffar med färsk basilika och sockerärtssallad med balsamico. Inget juleskum, inga lussekatter, ingenting. Här har vi någon som kommer komma till himmelen.

Sinnen döda

Jag undrar varför det är såhär att ingen mat smakar nåt och inga dofter känner jag om de liksom inte trycks in i min näsa. Det är tråkigt ju.

Hej mitt vinterland!

Kan nån ringa St Göran åt mig? Jag lyssnar på julmusik som att all julmusik raderas från jordens yta imorgon. Och jag blev tårögd (tårögd!) när jag hörde de första tonerna av "Hej mitt vinterland". Det kan inte vara normalt? Jag ska inte vara borta från Sverige nån mer december tackskajagha (eller jo men skit i det nu).

Jaha.

Amän fyfan (nej jag behöver inte böta för svär, jag är vuxen tack) va det är konstigt nu då. Det liksom känns inte. Det känns inte roligt och inte bra och inte pirrigt och inte spännande och inte alls sådär som det gjorde. Det kanske är nu det har hänt, det dåliga konsumerar det bra. Jag ler inte nu, det brukar jag alltid göra.

Mitt sommarlov, det ska bli jätteskönt

Det är den jäla Tees fel att jag lyssnar på Anita Hegerland, alltså det här är ju helt förryckt. Lyssna själv då.

Hemmadiss

Såhär tänker jag. Jag får ångest av allt som liksom är för mycket "hemma" för mig. Här kommer exempel så ni vet hur jag menar:

1. Begreppet "fredagsmys" i allmänhet. (Jag vill inte veta ens)
2. Tacos på fredagar i synnerhet. (För att tacos är så.......festligt?)
3. Att använda ordet "nöjd" ofta. (Lycka till med allt det nöjda ni har going!)
4. Att alltid ha projekt, köpa ny bil, måla om hallen, köpa nytt osv. (Sen när projekten tar slut hoppas jag jättemycket att det finns nåt kvar. Annars kan man ju alltid, tada, projekta igen)
5. Att vara ung som fan men ändå helt gammal inuti. (Lillgammal, jag ryser nu)
6. Att titta på och/eller de facto FÖLJA Idol, Ensam mamma whatever, Paradise Hotel. (WT, någon? Snälla)
7. Att kalla sin kille för "gubben" eller sin tjej för "regeringen". (Jag tänker på skånska kranskommuner när jag läser de "smeknamnen", oklart varför)
8. Att köpcentershopping är det roligaste som finns. (ÅH en TILL söndag i mammons tecken)

Sån är jag. Stäm mig då.

Vad jag gör

Detta gör jag: dagdrömmer. Läser. Svarar inte i telefon. Och det funkar fint det.

Våååååningen

Här är min djärva gissning; om man kallar sin lägenhet för våning är man sannolik rätt så full of shit. Det är vad jag tror.

Eller?

Jobb jobb jobb hela helgen och jag har i detta nu lite lätt dåligt samvete för att jag inte rört uppsatsen på hela helgen men det får ordna sig. Det ordnar sig. Jag tänker på en sak och om det blir så så blir jag väldigt ledsen. Vadumt.

Fredag!

Fredag. Jag har tagit sovmorgon -igen utan att det var meningen. Men jag har även prommat och städat samt dammsugit och nu ska jag skriva några timmar innan jag åker på ärenden innan några timmar på jobbet. Jag känner mig så präktig och det är bästa känslan. Det och några till. Ärenden idag består i att kolla in Moccamastern på Elgiganten och köpa nya dammsugarpåsar, gå inom jobbet och köpa en stjärna till fönstret och tyg till köket och möbeltassar till köksstolarna som låter som att de liksom får betalt för det. Sen jobb och sen middag med rödvin för det är jag värd. Juste, på tal om det, mascara också, ska jag köpa. Fy va ointressant.

Kaffe

Min kaffebryggare alltså. Den ger jag inte så mycket för. Den är snygg och liten men jag skulle gärna vilja dricka varmt kaffe på mornarna. Den jag fick av C när bodde i gul lägenhet och åt gulasch varje dag har jag ställt hos mansC för att kunna få kaffe när jag är där (ofta). Men det gör mycket bättre kaffe. Så jag får antingen byta tillbaka eller bara köpa en Moccamaster. Svårt val not so much.

Eller va?

En sak jag undrar är det här med offentliga kärleksyttringar. Eller snarare virtuella. Jag är inget stort fan och jag undrar lite varför man gör det? Nån som vet?

Hemlismänschor

Amän alltså jag ser ju att ni läser. Kan ni inte säga nåt så man vet?

Odd Molly

Vi gick förbi Odd Mollys flag ship store häromdan, jag o C. Och pratade om kläderna. C säger: man vill liksom inte knulla någon som har Odd Mollykläder, man vill bara klappa dem på kinden. Jahapp.

Elefanttårar offentligt

Världens stimmigaste dag och jag behöver ta många, många djupa andetag. Uppsatshandledning och 8 genomarbetade och i min mening bra sidor i papperskorgen och jag har gråtit tårar på tunnelbanan ungefär från Stadion till Gamla Stan. Inte så värdigt. Sen kom jag hem och kunde inte ens glädjas åt C som fick champagne på jobbet och sen gå på teater. Också ovärdigt att inte kunna gå utanför sig själv ens en liten stund. Men han förlåter mig tror jag. Sen gick jag till Telia och fingrade längtansfullt på iphonen som snart blir min och sen köpte jag thaimat till mig själv och gick hem och läste söndagsDN. Jag tror det ska ordna sig allting faktisssst. Jag menar, det är ju bara jobb och boende, såna triviala saker som jag behöver se över, inget konstigt och inget alls man behöver stressa med. Nej nej.

Sthlmrån

Det är bra, tycker jag, att Stockholmsrånet håller på att klaras upp.

Come away wif mi

Jag läser ju en del bloggar dåvasatteh och kollar Kärleksbloggen dagligen (löjlnamnet till trots) och såg tipset om weekend och jag tror att det är ungefär det lyxigaste jag kan komma på. En weekend. med god mat, umgänge, vila, ingen disk, ingen stad och ingen stress. Och man behöver inte flyga och ingenting för det finns ju flera miljoner herrgårdar och slott härikring. Ge mig.

Att göra sitt

Jag tycker att man ska försöka ändra på det som känns fel och ta till buds stående medel för att lätta upp livet och just nu tror jag mycket på att en mer solkysst eller åtminstone inte albinohud skulle göra mig glad så jag använder BUS och vet man inte vad det är så får man läsa fler modebloggar.

Lurredejt någon?

Detta vill jag äta till lunch idag: fisksoppa med aioli. Och helst ska det äga rum på Tysta Mari och helst ska man få ett glas vitt till. Så, hear my böner nu.

Queen!

Nån samarbetar med mig och spelar Queen på radion! När jag skrev min b-uppsats lyssnade jag ihjäl mig på det. Man ska hålla på traditioner.

Vädergnäll som en kärring

Såhär är det ju att förra året vid den här tiden var jag inte i Sverige utan bodde i Sydney/Perth och året innan dess så skulle jag flytta ner om bara några veckor. Alltså var det gråa och ruskiga inte så svårt att stå ut med för jag visste ju att ökenvindar, 30 grader och Australien låg framför mig och så nära att man kunde ta på det. Nu vet jag att det jag har att förvänta mig är inget annat än en lång och mörk vinter. Och det känns sådär. En enda bra sak kan jag komma på och det är att det blåser lite mindre här än i Skåne. Tror och hoppas jag i alla fall. Annars är det exakt lika igengrott och kompakt grått och hemskt. Det blir liksom inte ljus, det är skumt hela dagarna. Jag fattar inte att det är tänkt att man ska stå ut med sånt här. Plus, alla vet ju att februari är helt onödig. Helt. Nu: gröt och kaffe och uppsats och idag ska bli en bra dag.

Jag går i ide

Jag försöker förklara för C hur det egentligen går ihop, att jag känner mig ensam och att jag inte vill ha kontakt med människor. Men alla liksom ska prata så mycket hela tiden. Prata. Prata. Prata. Vad hände med att bara vara? Jag saknar bara vara och jag vill ha människor jag kan bara vara med. Jag känner att jag liksom blir långsamt uppäten och jag behöver verkligen rå om mig själv just nu men nu får jag ångest och dåligt samvete för att jag ens skriver det här för jag kan ju inte, alltså det är rätt förmätet och otacksamt och bortskämt att skriva såhär. Egentligen. Men C har rätt när han säger att man kan ge sig tid att läka i själen och att det är nyttigt. Så jag ber om ursäkt på förhand, jag kommer vara hemma den här veckan och plugga. Plugga och laga nyttig och god mat till mig själv, kanske gå en promenad och inte ringa massa samtal utan vara själv och liksom cleansa. Och så kanske jag kommer snusa lite grann (felåt mam men syster E gör det också sådetså).

LM (inte smokesen då)

Jag vill att det ska hända något roligt. Något oväntat. Någon glad nyhet eller en överraskning eller så. Är det så mycket begärt? Jag är mycket low maintenance.

Trött på det

Jag känner mig lite antisocial för tillfället. Jag har ingen lust, ingen kraft och ingen förmåga direkt att höra av mig till människor och jag orkar än mindre ses. Jag vet inte, jag tycker inte det är så roligt. Det kanske bara är ikväll jag känner så, det vet jag först imorgon men just nu så känner jag lite så. Ingenting känns nytt, det är bara sameol´ hela tiden och jag är så trött på det. Jag önskar verkligen att det inte kändes så, believe me.

Kommentera

Det ordnar sig. Det gör det. Det är fredag och jag ska dricka ett (jäjäjä) glas med My ikväll och det var länge sen (damn you mandles) och sen är det ledig helg igen och sådär. Jag tigger kommentarer nu, inget konstigt.

Höga förväntningar

Jag vet inte vad jag har gjort och jag vet inte om jag är i stånd att överblicka konsekvenserna av det och jag vet i sanning inte om jag ens skulle vilja fall jag nu kunde. Troligen inte. Och så vill jag att allt jag tror ska komma på skam, att det ska kämpas lite och att det ska vara värt nåt, allting. Att det ska ha varit nåt. Så blir det nog inte och då betyder det ju bara ännu mer att jag gjort rätt, tyvärr.

Syre

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men jag tror att det är trängd jag känner mig. Och kvävd. Ja, kvävd var bra. Jag tycker det stundom är lite svårt att andas.

Sjukhuskärlek

Jag skulle sova, jag vet. Men så ringde det och så tittade jag lite på ett avsnitt av mitt bästa. Och jag kom att tänka. För jag vet att när jag låg på sjukhus för två veckor sen blev jag så förvånad, alla var så snälla, omtänksamma och alla brydde sig om mig. Fast de inte egentligen behövde och fast att de inte känner mig. Narkossköterskan klappade mig på armen när hon gav mig smärtstillande och sen ända tills jag somnade strök hon mig på kinden. Och jag gjorde ingenting, jag bara låg på en brist i en särk och var rädd och yr. Och sen när jag vaknade så var det uppmärksamma människor i grönt som ville veta hur jag mådde och som bara ville att jag skulle ha det om inte bra så åtminstone ok och sen på avdelningen kom uskor och syrror och gav mig glass och sa snälla saker och tittade till mig fast det var mitt i natten och sådär. De fixade droppet och spolade det för att det gjorde ont och jag gjorde ingenting. Och det är så oerhört, ofattbart sorgligt att jag tänker på sjukhusvistelsen som en av de varmaste och mest vilsamma upplevelserna i mitt liv. Jag vill inte under några som helst omständigheter tänka på vad det innebär.

Hals och lunch och sov

Jag har jobbat lite grann och jag är glad att jag var tillräckligt rädd om mig själv för att stanna hemma förra helgen för det bara pratas och pratas på jobbet och min hals hade inte varit redo för 9 h om dagen av sådant redan då. Inte nu heller i och för sig. Och så har jag bakat bröd också ju. Två stycken! Och chokladkaka med valnötter. Och imorgon ska jag ha handledning och inte ha lunch med mig till uni = utelurre = lite lyxigt. Ja det är de små sakerna som gör det, i sanning. Och är det inte torsdag imorgon? Man kan äta ärtsoppa då och pannkakor. Undrar om jag fortfarande gillar ärtsoppa ens. Jag måste försöka sova nu. Mitt nya för att klara av att gå upp vid 7-tiden (förlåt småbarnspäron) är att gå att lägga mig 22 men absolut senast 22.30 och verkligen innan 23.

Allt men inte riktigt

Detta har hänt: tvätt som aldrig ville ta slut och heller inte någonsin torka, viktiga mail skickade, bakat bröd (tillräckligt för att även frysa in såatteh), målat naglarna i en halvtimma, städat, ätit lurre och inte skrivit en rad på uppsatsen och snart ska jag åka till jobbet. Så kan det vara.

Modern Warfare II

Tydligen har det kommit ett nytt spel som man ska stoppa i en liten svart låda och sen ska man välja kniv eller k-pist eller picka och på så kort tid som möjligt döda så många människor som möjligt. Oklart om man får poäng för bestialiska sätt att mörda. Emellanåt hör man "fienden" tala i bakgrunden och då kan jag inte undvika att undra varför jag hör just arabiskspråkiga och/eller ryska röster. Måste jag säga. I övrigt anser jag att tv/data-spel är för barn. Precis som tecknat. Det är först ganska nyligen som jag insett att det alltså produceras tecknade filmer med vuxna människor som målgrupp. Innan trodde jag att det bara var vuxna som liksom tjuvtittade på barntecknat men så är det alltså inte. Och ingen unge borde spela det här spelet, det här nya dödaspelet alltså. Det är gjort för vuxna. Jag är helt förvånad. Men jag trodde å andra sidan att det hette Modern Welfare II också såatteh.

Uppsträckning

Jag blir så arg på folk som inte kan men låtsas som att de kan och dessutom kan lite bättre än alla andra. Jag blir när folk skriver "jag blev glad då jag" när det ju heter "jag blev glad när jag". De vill bara verka märkvärdiga och låtsas som att de behärskar det svenska språket lite lite bättre än de faktiskt egentligen gör. Det retar mig väldigt mycket. Och människor som uttalar "acceptera" "asseptera" och som säger att deras kort är "övertraKasserat" när alla som är vid sina sinnens fulla bruk vet att det heter "övertrasserat". Och människor som säger att man "tar självmord" behöver lära sig att det heter "begå självmord" på samma sätt som man lika gärna kan "göra" som "begå" ett misstag och det heter egentligen "du är längre än jag" och inte "mig" eftersom det kommer från ursprungsmeningen "Du är längre än jag - är" och inget annat. Språket får gärna förändras, gärna för mig. Men det får faktiskt inte missbrukas. Och nu ska jag berätta också att det är på vischan det här händer oftast. Så - nu är det sagt. Stena mig då.

Nänujävlar?

Nu vet jag inte riktigt här, va. Jag fann mig själv sittande och säga till C att det är harmoniskt och lugnt och bra att sitta bredvid honom och läsa/skriva/plugga. Och att jag gillar när vi gör varsin sak fast ihop. Jag är förvånad och han är förvånad. Jag är nog mest förvånad i och för sig. Jag vet inte var det kom ifrån.

NY-inflation

Alltså. Det här med NY börjar bli lite lätt sinnessjukt tycker jag. Jag har ju som tidigare nämnt svårt för allmänhysteri och jag tycker nog att NY börjar likna det nu. ALLA vill till NY, ALLA har varit i NY, ALLA vill helst BO i NY för NY är bäst och bästa staden och där finns ALLTALLTALLT och ännu mer och när jag var i NY i julas och när jag var där igår och när jag ska dit och mina gummistövlar är därifrån och den här tröjan och blablabla och NY asså liksom typ ba shit. Sarah Dawn Finer berättar i AB om hur underbart det är och Sofi F skrev sin bok, förlåt "bok", där och Kling också har varit där och det är bara S Å outfuckingstanding i NY. Jag är lite, lite trött på att höra det och nu kan man tänka såhär att jamen läs inte det då. Och tro mig. Tro. Mig. Jag försöker undvika det. Jag försöker också undvika att säga till folk att jag fått jobb i NY som jag kan ta om jag vill. För jag vill ju inte liksom solka det här med NY. Gud, nej. Kan jag få en NY-paus, snälla? Tack.

Tillbaka

Måndag. Jag har deklarerat att jag är frisk och återställd (inte sant) men så tänker jag att det räcker ju med bara Panodil nu och då är man faktiskt så gott som återställd. Och jag är på SU och har idag tagit tag i min C-uppsats som man kan säga har varit lite placerad på hold. Så nu gör jag det, tar tag i det hela. Läser om policy making i EU och funderar på hur den går till och vilken sorts teori det är. Jag är mycket, väldigt nervös över det här men försöker andas lugnt och tänka att det går bra. Det kommer gå bra och sen ska jag få ett jobb, tack!

Söndag

Whadup som vi brukar säga. Vi ska äta tigerräkor som vi tokhettat upp i vitlök och olja och så ska vi göra en sås med lax och spagetti. Och sen ska vi äta choklad och massa choklad till. Det är min söndagskväll och den är tummen upp för jag har det bra.

Vågmästarroll

Åh. Jag vet inte. Idag är en såndärdag. En dag som ännu liksom står och väger. Jag vet inte hur det ska bli. På plussidan; jag är mycket bättre, jag ligger rent tekniskt inte så mycket efter i skolan som jag först trodde, det snöar inte, jag kan snart (om några dagar) kanske dricka ett glas vin och jag har ny vinterjacka. På minussidan; det gör ju faktiskt fortfarande rätt ont, medicinen är slut, ångest.

Kanelbullar

Nu är jag på bättringsvägen och idag har jag ätit mer än jag förmodligen ätit den senaste veckan allt som allt. Så kan det vara och nu äter jag kanelbullar och dricker ett glas mjölk. Helt sådär, rakt upp och ner. Mycket märkligt för så sent som i måndags hånade jag C för att han drack mjölk till maten. Ijallafall, min ursäkt är att kanelbullar kräva dessa drycker och att varmvarma grejer inte riktigt är bra för min hals riktigt än misstänker jag. Det gör liksom inte ont utanpå men ändå är jag som en lejonmamma och blir hysterisk om någon kommer nära min hals. Smått onödigt.

Mocca

Snart är det jul och C har mycket föredömligt gjort en önskelista. Jag med, ska göra det. Det enda jag kan tänka på nu, förutom det vanliga; vackrasakerklädersmyckenlägenhetistanhögklackadeskordyrtsmink så finns det en lista nu. Med en sak hittills men ändå.

1. Kaffebryggare. Och jag har varit så snäll och letat upp den billigaste av den här bästa sorten för att påvisa min ödmjukhet.

Medusin

Igår var en liten bättre dag men idag en dålig morgon. Fast det är bra att jag får sova hela nätterna, ungefär. Och när jag äter medicin blir jag bra och lite kaxig men det går över efter exakt 6 h när diklofenaken går ur kroppen. Tänk tänk vilken bra uppfinning det är, diklofenak.

Fantasifoster

Jag letar restaurang nu. Till mig o C. Han förtjänar det som tack för hjälpen och jag förtjänar det för att jag överlevt, ungefär så. Men jag hittar inget och C ska vara hemma och vila och sånt på kvällarna. Och vi ska inte. Jag behöver bara tro det när det känns som att halsen och käken och tänderna ska implodera.

Mat verkar det som

Igår fick jag mat. Igår på kvällen när medicinen, praise the lord, hade verkat fick jag mat. Potatismos och körv, inget konstigt alls med det. Och idag innan C gick utbrast jag "pizza, ska vi äta pizza"? Amän för helvete, jag ska väl ändå inte äta pizza heller. Snart ska jag äta frukost som kommer bli macka med Nutella och äppelkräm och i den meningen är det väl mest Nutella som är konstigt antar jag. Självklart ska de prata om viktnedgång på tv nu också såklart men jag vill bara säga att jag är sjuk och konvalescent och inte alls sån här i vanliga fall.

Feed me

Jag är så hungrig så hungrig. Jag har kämpat med samma skål saftsoppa sen i förmiddags och är inte klar än. Det här med att saker helt opåverkat kan rinna och nu menar jag rinna ner i halsen är sånt jävla ljug att man blir förbannad. Det krävs ju svälj, det vet jag ju nu. Jag borde som den urbana unga och medvetna kvinna jag är drömma om bulgur och couscous och buffelmozzarella och färsk basilika nu men nej, det enda jag kan tänka på är gurksallad, cheeseare, korv (wtf?) och såna saker. Det är synd för mig.

Baaaan

Snart snart om en timma eller så kommer C från Apoteket med finfina saker. På tal om saker så har jag kommit på några stycken angående barn. Jag vill vid något tillfälle i mitt liv ha barn, det tror jag nog. Men jag tänker inte föda några barn, nejnej. Och nu ska alla bara blabla naturligt och kvinnokroppen skapt för det och så, jag fattar men nej. För att operera bort halsmandlarna och den efterföljande smärtan som jag nu upplever som utomkroppslig är ingenting mot en förlossning, det inser ju jag också. Och jag är fruktansvärt, paniskt livrädd för smärta, det är ingen hemlighet. Jag ska ha barn och de ska komma ut med kejsarsnitt, tackskajagha och ja, jag fattar att jag glömt detta om 6 eller 8 eller 10 eller 3 år eller när det nu blir. Men ändå, det är ju en god tanke och ja, jag kan betala för det för alla er som bara skattebetalaredinsmärtaprioriteringarochsånt. Oroa sig inte.

Nya perspektiv

Den smärtan som jag upplevde inatt, den unnar jag ingen annan levande varelse att få uppleva. Det var djuriskt, det var som att titta på sig själv utifrån och inte förstå, jag ville krypa ur min kropp och aldrig mer flytta in igen förrens smärtan lämnat. Det går inte att beskriva, närmast man kommer är liksom tanken på att ens käke skruvas upp i ett skruvstäd och du kan inte svälja och inte säga något för i halsen har du TVÅ, juste, TVÅ, öppna sår som läker långsammare än för fan PRO-medlemmar på utflykt. Det måste verkligen bli bättre. Jag har släppt alla hämningar vad det gäller medicin, jag tar allt jag får hela tiden och ibland faktiskt givetvis ja, till och med mer än föreskrivet.

Måndag med ägg

Ingen har gjort scrambled eggs till mig en helt vanlig måndagsmorgon innan. Inte någon annan morgon heller för den delen för jag tror inte hotellpersonal räknas faktiskt. Det är liksom inte så mycket affection inblandat när de gör det och när jag tänker efter vet jag inte om det är det här heller men jag hoppas. Ialla fall, jag ska operera bort mandlarna på onsdag och det är samma dag som jag egentligen ska tenta så det blir ju ingen tenta av vilket gör att jag är allmänt unidisträ och tänker att det viktigaste är att cuppsatsen blir bra (läsbra, godkänd, sånt liksom). Jag åker hem och tänker mig att jag ska få komma hem till hit så fort som möjligt, senast helgen igen fast jag tror inte riktigt på det själv. Å andra sidan har jag ett ess i rockärmen, internutbildning på jobbet på tisdag. Åh, nu låter jag otacksam och ond. De är gulliga hemma och vill ta hand om mig men jag vet att jag kommer tycka det räcker efter några dagar för jag kommer ha ont och vara ynklig och sådär. Eller så blir det inte så, jag vet ju inte.

Uppdatering

Allt är bra, tycker jag. Eller ja, typ bra i alla fall. Paris var ljuvligt och jag klarade tentan (inte superstolt över det jag presterade men hey, man måste ju bara klara sig), M från Skanue är på besök och jag ska jobba i helgen och kanske skicka in ett PM väldigt försenat men ändå. Sånt är det.

Om och om igen

Häromdagen, kanske igår, förmodligen igår sa jag till C att ingen vet och jag har inte någonsin menat det så mycket som då. Ingen vet faktiskt på riktigt och kanske allra mest inte vi. Och nu kändes det helt konstigt att ens skriva vi för det, nej, det går inte. Det är förvirrande allting och alla tycker att de vet men inte jag och inte han och det hade ju varit att föredra. Just i detta nu sitter jag på väg till Sthlm igen och det är skymning och regnarregnar och jag är fortfarande trött inuti och alldeles dränerad och helst av allt vill jag bara säga precis det men jag vågar inte. Och det är ju synd för man ska ju våga säga, det blir ju oftast så mycket bättre om man vågar. Antar jag. Det är svårt bara att hantera för jag vet liksom inte hur.

Höstpepp, eller ja

Jag får inte stanna upp. Gör jag det så blir det katastrof och i morse stannade jag visst till lite. Jag insåg att jag är ledig två, till och med två och en halv dag. Och det gick mycket riktigt inte. Jag är på väg hem nu. Alltså hem-hem. Till skogen för jag tänker att det kanske blir mer ro inuti om man plockar lingon och ror lite. Ja, jag griper efter halmstrån nu, jag vet det.

Lågtryck

Det regnade och ville aldrig sluta igår och det som jag trodde var söndagshuvudvärk var väderomslagshuvudvärk och jag ska alldeles strax ta mer alvedon eller motsvarande för det här är helt outhärdligt. Det värsta är att jag blir extra ljudkänslig av sån här huvudvärk också och det är inte nådigt. Men kaffe hjälpte lite.

Positivt tänkande

Jag kom på en bra sak! Jo att, jag slösade åtminstone bara bort ett halvår och inte fem eller tio eller så. Tur i oturen om man så vill.

Så fab

Drick sprit, sa syster E som ju faktiskt är doktor så då kan man välja att se det som en ordination och alla vet att man ska göra som doktorn säger. Som min vän R säger; FAB. Det kommer bli fab. Bilder imorgon!

Ledig?

Amän vafan är detta. Det är ledig helg för första gången på hur länge som helst och nästa lediga är v 47 så man tänker ju att det borde vara helt såhär underbart och sånt. Not so mycket. Jag har dammsugit och tja, det är väl det. En bra sak är dock präktighetskänslan som infinner sig när man äter hembakt bröd, jag kan tydligen inte sluta tjata om det. Jag vet inte hur det ska bli någonting, jag känner att jag inte ens orkar tänka på det. Jag går ut nu.

Status

Jag mår inte så bra, nej. Jag känner mig vingklippt och rätt tom.

Sömn

En av de många tusen olika dåliga sakerna med ångest är att man när det pågår hinner göra en del härledning och därmed fatta beslut om åtgärder som sedan när man inte liksom skovar längre ter sig helt orimliga. Men har man lovat så har man. Nu sömn.

Kli

Hur man vet att det är höst: mina ben är så torra så torra att det kliar som att kliet skulle upphöra finnas imorgon och att kliet därför ville passa på att använda upp sig självt innan dess. Jesus, måtte olivlotionen hjälpa.

Nytt

Men! Jag vet inte vad det är med mig. Jag dricker te och det gör jag aldrig. Antar att det handlar om att teet luktar lite choklad och det är ju alltid rätt. Men inte i riktig form för jevlar vad jag vantrivs. Det här går inte. Det går inte säger jag! Imorgon, gröt, nektarin, tomatsoppa och sen fajitas eller så. Obs inte fredagsmystacos, fyfan, jag ryser nu.

Första oktober = första höstdagen

Första riktiga höstdagen idag, om man går enligt termometern i alla fall. Och jag har gjort bara trevliga saker, tagit sovmorgon (igen), köpt klänning (mycket onödigt), ätit lunch med C (god mat, bästa sällskapet), åkt en sväng till uni (hann med sista timmen på föreläsningen), sprungit på min kusin (oväntat men roligt), gått en sväng i nya kvarter, åkt buss med Gösta Ekman och nu är jag hemma och gläds över att ISS satt på värmen (mycket efterlängtat.) Och så äter jag tomatsoppa med mascarpone och hembakt bröd (med morot och valnötter). Det känns väldigt rätt, det här. Och hösten. Det är klart ute, det är lagom kallt, naturen som jag annars inte precis avgudar är alldeles vacker och jag känner mig lugnare inuti än jag gjort på väldigt länge.

Min tisdag

Denna tisdag kan ha varit den bästa tisdagen på mycket länge. Sovmorgon och lite frukost i sängen och morgontv och allmänt vilsamt. Mycket slö förmiddag och sen till C för att lämna nycklarna. På vägen hem köpte jag fikon och färska lingon på tåjet och sen åkte jag hem och bakade lingonbröd och en sockerkaka med lingon. Mymymy kom upp och drack kaffe och åt bröd och sen gick vi ut en sväng i den höstiga, klara, friska luften. Det är lite kyligt, sådär så man blir lite röd om kinderna men inte så att man fryser. En timmas promenad på Söders höjder och tjuvtittande in genom fönster är en mycket bra sak. Nu är jag hemma och försöker ignorera det faktum att det finns två i sanning omfångsrika böcker om EU som jag borde läsa. En annan dag.

Äntlich

Tackskahanha. Kl 05 gick jag upp för att åka till Arlanda och med bultande puls möta en varm och trött, ytterligt förvånad men alltjämt underbar C. Det var ljuvligt och värt. Väldigt värt. Nu är det bra dagar och jag är så glad så glad.

Livat en lördag satteh

Det är lördagkväll. Jag kom hem från jobbet vid 21 och har nu tvättat och även har jag jobbat lite hemifrån, helt normalt. Sån är min lördagskväll men det gör inget för det är så bra ändå. Och jag börjar bli nervös, tänk om vi inte blir glada, tänk om han inte har saknat mig och tänktänktänk lite mindre är nog en bra idé. Det kommer bli roligt, jag kommer vara trött och det är bäst för jobbet att det är mycket att göra så att tiden där åtminstone går snabbt sen. Jag ska gå och hämta det som är i torkskåpet och sen faktisst sova. För då blir det imorn snabbare. Herregud, jag är som ett litet barn.

Superfriday

Tentan inlämnad, lägenheten vädrad, hyfsat städat, fisk i magen och rosé i blodet! Superduperfriday och nu ska jag streama tv (kan man säga så)? Jag o Mymymy har haft bästa eftermiddagen med en runda på Söder och sen ett par glas rosé på Skånegatan baföratt. Baföratt det är fredag och jag har lämnat in tentan och det finns pengar och det är snart söndag. Och så känns det såhär som att han kan vara borta en vecka till, jag skulle klara det. Men jag tror såhär, nej det skulle jag inte. Det känns bara så för att det liksom är inom räckhåll. Tackskahanha. Väldigt mycket.

Reviderat

Mmm kejrå. Skorna kom och var så fina så fina! Och det fanns ju faktiskt frisstid på måndag och snart är det söndag också och då, ja ni vet. Och tentan. Ja, jag gör så gott jag kan och jag vill ju tro att jag är en rätt rimligt och ibland smart ung kvinna så det borde väl gå. Obs borde. Vi får se.

Inte så bra

Saker jag är irriterad över:

• Att det inte fanns nån tid hos frissan imorgon.
• Att tentan inte blir färdig.
• Att jag fick så lite i lön.
• Att mina skor inte har kommit än.
• Att C är i NY. Fortfarande.

Jag är mycket, mycket irriterad.

Fri tolkning

Som sagt, fri tolkning. Själv lyssnar jag jämt på texterna när jag lyssnar på musik. En grej som C säger är ovanlig, han har fel naturligtvis. Ijallafall, lyssna för ni kommer att gilla den och det gör ni rätt i. Tryck nu, gör´t. Och en robot var det ja. Ja, ja.

Vin? Ja vin!

Jag och bästasen24årS för en inte så konstruktiv konversation på msn. Det handlar om studier och studieteknik kan man säga. Jag tänker att idéer och bra tankar kanske skulle komma till mig lite mer om jag bara tog ett minipyttelitet glas av det där vinet jag o Mymymy öppnade när det nu var och man är ju inte student för ingenting men ändå känner jag att det är lite stigmatiserat det där, vin på vardagar yadayada ni fattar. Så jag vänder mig till S, min fina vän tillika medicinare (man tänker att hon borde ha nåt klokt att säga). Jag säger; döm själva:

om man kan dricka vin när man pluggar...lilla gumman du har mycket å lära hur tror du jag överlever läsningen, jag har druckit vin sen kl 5 idag

Jag säger; word.

Lila igen

"Klara, jag tror jag har en lila period nu, kan man ha det?" frågade han idag när han ringde från det stora äpplet. Jamensåklart man kan baby sa jag, det är fullt normalt dessutom (not so much). Tydligen har han köpt f l e r lila saker. Nåväl. Även fick jag säga till honom att sluta använda massa negationer när vi pratar hela tiden, det gör mig gaaaalen. Men mest pratade vi om att de skulle till Guggenheim och att de varit på fest med nån i Sahara Hotnajts. Och det kan man ju tycka förstås att det är lite onödigt att åka ända till äpplet för att festa med en stockholmstjej men alla gör som de vill (Tack AE på tal om det). Sen pratade vi om skor en liten stund och sådär. Helt i sin ordning. Fast jag är lite irro för en sak fast det verkar så småaktigt om jag skriver om det innan han ens fått en chans att reda ut det. Två saker, faktiskt egentligen.

Tänder

Jag surfar hela tiden, exakt hela tiden och nästan bara på fejjan. Jag vet nu att C är mer noga med att tagga av sig på bilder som inte faller honom i smaken än någon annan jag känner förutom mig och så vet jag att Leone har typ världens snyggaste tandrad. Hon borde le så man ser lite tänder på sin byline tycker jag. Det hade jag gjort om jag haft så fina tänder. Ja det hade jag.

Inte så många framsteg

Den här tentan alltså. Jag skriver och skriver men mest om vad jag tycker och ungefär noll referenser till litteraturen, jamen vabra. Inte. En del i mig tänker att det var väl själva fan det här kan ju jag och en annan bara, vänta variabler parametrar systematic error och obelagd kausalitet. För i helvete.

13 frickin däjs

Nu exakt nu hände det. Jag blev a r g på C för att han är borta så länge. Alltså, vad är det för fel på att bara precis åka en vecka eller rent av bara en weekend som normala människor? Nej men självklart måste han o T åka och vara borta 13 dagar, självklart, naturligtvis är det så. Jag förvarnade honom för övrigt om just det här, att jag vid något tillfälle skulle komma hit, till förbannad-town. Nu är jag här, inte så hurra! Men det fattar han ju, och jag också för den delen, att det bara handlar om längtan. Men arg är ju en känsla som ligger närmre till hands är att ödmjukt erkänna längtan och göra sig så sårbar som det innebär.

Min enda kommentar

Jag har egentligen svurit på att inte ge mig in i Anka-debatten men jag tycker det hela håller på att gå lite överstyr nu och det har ju antagit orimliga proportioner och innehåller till viss del rätt smutsiga inslag. Min inställning är såhär; ja de är så kallade lyxhustrur och det kan man ha synpunkter på givetvis och det är det många som har. Ja, Anna Anka (fantastiskt!) har en reaktionär och förlegad kvinnosyn som jag motsätter mig. Ja, de får tvtid på TV3 där ett gäng producenter och chefer nu förmodligen sitter och klappar händerna i pur eufori. Det förstår jag, det hade jag också gjort för det har ju alldeles uppenbarligen gått hem. Nåväl. Jag tror man ska försöka se det hela i ett litet större perspektiv och reflektera över detklimatet som råder nu, det som tillåter ett sånt här program på prime time (för PT är väl 21, ingen vet). Det finns alldeles uppenbarligen ett massmedialt, och politiskt också för den delen, utrymme för en sådan här debatt. Det är inget nytt. Det är så det är disponerat. Framsteg, back lash, framsteg, reaktion, framsteg, ja så fortsätter det. När något som hotar, i det här fallet feminismen, gör insteg på arenan slår det rådande systemet så småningom tillbaka och det är det vi ser nu. Inget nytt, inget konstigt men mycket dåligt. Å andra sidan vittnar reaktionen som vanligt om att nuvarande system känner sig hotat. Gott så.

Trött

Gådagbok vecka 40:

• Måndag: 1,5 h
• Tisdag; 1 h 50 min (är mkt trött)

Aldrig får jag sova ut tydligen.

H20

Hela vägen hem från Mymymy tänkte jag att jag ska inte blogga inte blogga inte blogga men så gör jag givetvis det. Tentan ute och såg vid en första anblick överkomlig ut men nu är jag mer tveksam och osäker. Jag hatar osäker. Fast jag kommer säkert plita ihop något, frågan är snarare om det blir läsvärt och värt ett godkänt. Ingen vet. Även har jag mailat C om lite viktiga saker, som att jag vill till Barcelona och sådär, inget konstigt. Nu tror jag ett stort glas vatten och sen sömn.

Mina nya

Viktigt att man belönar sig själv tycker jag. Oklart vad jag får belöning för men så petnoga behöver man inte vara väl?

Vecka

Jobbhelg såklart. Fast det var inte så farligt, märker dock att jag är trött av stressen och höga ljudvolymen. Tänkte egentligen läsa ett par kapitel i metodboken inför tentan som vi får imorgon men jag känner att det kanske inte är så vidare givande i den här situationen. Jag tror att sömn kanske gör mer för mig nu. Och om en vecka vid den här tiden då ska jag vara så glad, så glad, så glad. Men innan dess är det en avskyvärd tenta att tröska igenom, jag bävar faktiskt på riktigt.

Ringde!

Han ringde! Spontanringde och sa att han längtar efter mig. Det och att man i NY kan äta kött, kött med bröd och lök. Jag avböjde vidare förklaring. Sen sa han att det är 20 grader och att han fotograferat Jimmy Choo-affären och annat som jag gillar åt mig. Och att han har biljetter till MoMa och Guggenheim och jag sa att gud nåde dig om du inte utnyttjar dem och åk till FN-huset så du vet var jag ska jobba sen baby! Även har de varit på Jay-Zs nattklubb och det var roligt och T säger att C blir pigg när de ska äta hela tiden och jag bara tänker på att de kanske springer på Sofi Fahrman och blir vän med henne men det går inte för jag har ingen over sizekavaj och inte nåt fluffigt Dallashår och ingenting. Men i alla fall, sen sa jag att jag är förvånad över hur mycket sakn det finns och han sa att det är ömsesidigt. Jag tror jag behöver lugna ner mig lite möjligen.

24- mitt bästa

Nu förstår ni ska jag berätta om min födelsedag. Mycket viktigt är det att man får frukost på sängen, annars är liksom förutsättningarna för att det ska bli en bra föllsedag väldigt dåliga. Det såg dock väldigt dåligt ut på den fronten, bor ensam, ingen familj i närheten och sådär och tänkte att det får gå ändå. Fast när det var helt sent plingade det på och då var det en C som hade insett att för att kunna styra sängfrulle var han tvungen att komma hit redan på kvällen för jag hade skola tidigt blabla. Så på morgonen hoppade han träningen och smög upp innan mig och kokade kaffe (med mjölk han inhandlat just in case min var för gammal, vilket för övrigt var fallet), satte ljus i chokladbakelsen han köpt och det fanns melon också och serrano och croissanter och sång! En helt fantastisk morgon I tell you. Sen skola yada tråkigt och tusen ringde och mam sa att 24 är bäst tydligen. Tveksamt om hon minns. Men sen, sen åkte jag och skulle göra ärenden och kom hem med en klänning och det var ju rätt bra. Klockan 18.45 skulle jag vara klar och jag var nervös och C smsade och undrade om jag var klar och jag var det såklart och så gick jag ner och då fanns det en taxi och en så stilig man att jag ville svimma (gjorde inte) och sen åkte vi till Le Rouge och det kändes som - och var - en magisk kväll. Jag åt lamm med rotfrukter och sen fikon med honungsglass och majgadd maten, maten! Det var, jag kan inte ens säga, det var en underbar kväll. Vi promenerade hemåt på Skeppsbron och skrattade och jag tänkte att aldrig, aldrig har någon ansträngt sig såhär för mig. Sen åkte vi hem och somnade och jag, ja jag = lycklig 24-åring.

Förstås

Telefon! Eller, dator! är nog mer passande. Tack gode, gode uppfinnarkille som kom på Skype. Jag ger dig min själ vilken dag som helst nu. Men så blev det såhär att man vet att det kostar pengar och man är under tidspress och den ena vill bara höra den andras röst och sen blir det lite fördröjning och jag tyckte jag hörde påjobbetrösten ett par gånger och jag ville inte att han skulle höra att jag egentligen är rätt ledsen för jag vill ju inte att han ska tro att jag är missunnsam eller liknande så jag kvävde det. Men så fick jag ligga och liksom vagga en bra stund efteråt också. Så himla sunt, verkligen. Och när jag berättade att jag går och går och sen går igen så sa han bara att jamendetärjubraattrörapåsig när det är meningen att han ska fatta. Fast sen sa han, jag tänker på dig, jag saknar dig. Förstås.

Freddy och jag en fredag

Det är på allvar tveksamt om jag nånsin kommer kunna se ett Grey´s-avsnitt utan att börja gråta. Jämt jämt så twistar det på rätt sätt och jag blir rörd och tänker att alla borde säga till dem de älskar att de gör det för då blir det inga missförstånd och ingen behöver bli ledsen och man behöver inte ångra nåt. Såna slutsatser, ni vet same old same old. Ijallafall, nu för en stund sen kom det upp en liten ruta på datorn om att jag tittat i si och så många minuter så om jag ville titta mer fick jag vara så vänlig och betala. Nejdåsåatteh. I övrigt kan jag säga såhär att nej jag saknar inte tv för fem öre. Eller jo, jag saknar nyheterna och sådär. SVT. Inget annat. Sån är jag, ganska pretto. Nu till exempel ska jag lyssna på Fred Åkerström och läsa ett kapitel i min superspännande metodbok.

Purpur

Detta oroar mig mycket: "Hoppas du kan se mig i lila. Köpt en jacka." Vafalls?

Inte tydligare

Jag behöver ju avsluta det här med pengarna pengarna pengarna i den bransch jag aldrig skulle drömma om att ge mig in i. Ett hederligt arbete, det ska jag ha tackskajahasåmyckä. Jag vet inte, det är kanske lite förmätet av mig och sådär härligt akademisktsnobbigt som jag hävdar att jag inte är (ha ha ha) men ändå, jag tror jag måste jobba med nåt som är liksom lite viktigare. Det andra konsumerar jag gärna men skulle aldrig få för mig att ägna mig åt det. Amen vilket sjukt dåligt inlägg. Jag ville bara räta ut lite från förra. Jag tycker alltså att man får tjäna pengar på i princip vad som helst (inte knark, människosmuggling, prostitution, ni fattar) och det är mycket roligt och bra om unga kvinnor når framgång. Jag tror att i nästa inlägg ska jag fundera på vad de unga kvinnorna gör och vad de unga männen gör.

Förundrad

En sak som jag tänker på här men som jag inte tänkte på när jag bodde hemma är följande; hur lyckas alla? Jag läser att Ebba Von Sydows lägenhet på Östermalm, en trea vid Karlplan, nu ska säljas och att buden nu överstiger 7 miljoner kronor. Och Sofi Fahrman är på NYs modevecka och Blondinbella fick åka och vara lite mingelfotograf på MTV music blabla. Jag fattar inte vad som är grejen? Fanns det ett så stort tomrum i den offentliga samtalet att det kunde bli så lukrativt att skriva om mode eller vad det nu är? Jag tycker i och för sig även såhär att det är väldigt roligt att det går bra för unga kvinnor, förstås. Så det behöver inte råda några tvivel om. Jag är bara lite, hur ska man uttrycka det här diplomatiskt, förvånad över att den branschen kan vara så stor, ha så mycket pengar och vara så viktig. Jag måste tänka på detta och utveckla det närmre tror jag men först ska jag tydligen förklara abstraktionsstegen i metodkursen. Det är sånt jag sysslar med när andra är NY.

Benhinnor

Gådagbok:

• Måndag: 3 timmar
• Tisdag: 1,5 timmar
• Onsdag: 2,5 timmar
• Torsdag: 2 timmar
• Fredag: 1,5 timmar (än så länge, behöver bli mer känner jag)

Tvåsiffrigt med dagar kvar

Det har gått två, nästan tre dagar och det känns rätt övermäktigt. Det är kallt i lägenheten så jag har tänt ljus och det är ju fint. Och jag ska gå ut och gå - igen. Det är så märkligt för han är överallt. Överallt där jag går när jag går, gudarna ska veta att jag går, är han. Ställen vi gått på, restaurangen vi gått på, portar vi gömt oss från regnet i, ja alla såna saker som låter så löjliga när man säger de högt. Och på Grey´savsnittet som jag såg så lade McSteamy sitt finger över lillGreys mun så som han gör när jag säger dumt och då blev jag alldeles rörd. Och så skriver han mail och skriver om saknad och med en rubrik som bara jag förstår och det är så ljuvligt alltsamman. Jag vet jävlar i mig inte hur det här ska gå. Nu ska jag gå ut.

Ovisst

Oooookej. Jag fick ett sms där det stod att det tänks på mig mycket och sen begravde jag näsan i t-shirten och vips kom det lite tårar i ögonen. Kära nån, hur ska det här gå?

Världsbra

Det är måndag och en så otroligt dålig sådan vilket verkligen kontrasterar gentemot hela förra veckan som var den absolut, absolut ljuvligaste veckan i mitt liv, på flera år. Jag ska berätta om den senare och även lägga upp bilder och sådär men först måste jag tydligen färska upp mina kunskaper kring textanalys inför morgondagens grupparbete (hyyy). Det som jag skulle vilja är att det blev den 27:e september imorgon, senast imorgon.

Helg har det varit

Helgen har varit så otroligt bra, jag vet inte om jag förtjänar det, förmodligen inte. Nåväl, vi har sett Che-filmen (ja jag grät en skvätt) och gått tusen många långa promenader och sen bråkat lite (sant, mitt fel) och sovit länge och gjort pannkaksbrunch och druckit lite vin och läst tidningen i soffan och tänkt på att snart är det advent (mest jag som tänkte det tror jag) och sen lagat mat som var fantastiskt god och sen slumrat och ja, ni fattar. Såna ljuvliga saker som är bra för själen.

Kolla in!

Helt plötsligt en ljummen sensommarkväll! Och jag blev så avundsjuk fast sen gick det över när jag tänkte på mina tvångstankar och vad de skulle kunna göra med mig högt upp i en ballong.

Onsdag på undantag

Det regnar men jag har Cs mammas paraply och det ska bli en bra dag och allt sånt! Igår prommade/joggade jag sammanlagt 2,5 timmar och det känns i kroppen idag kan man säga. Det blir likadant imorgon, heja oss. Men konstigt att det känns bra när det är onsdag, onsdag är annars sämstdagar.

Dumt

Jag har upptäckt en sak som jag inte kan få ur hjärnan och jag måste nog försöka jobba på att få bort det men det sårar mig och gör mig lite ledsen. Det är sånt som händer i livet och man går vidare men ändå, det är lite onödigt. Det är bara det att det är lite svårt att gå vidare sådär när man känner att det är ouppklarat och sådär men ibland ska man nog bara precis låta saker och ting vara även om det inte skipats rättvisa.

Förförståelse

Jag förstår ingenting av vissa saker. Jag gjorde en egen operationalisering av orden och begreppen kär och kärlek häromdan och det verkar som att det som är innebörden för mig inte på något sätt behöver vara densamma för någon annan. Må så vara men att det skulle skilja sig SÅ mycket var jag inte beredd på och jag undrar, betyder det att jag har fel eller att vi båda har rätt men bara lite eller ingen av oss och var finns facit? En sak som jag vet är att jag med dig har upplevt i särklass flest såna där ögonblick där man stannar upp inuti och tänker att just, just nu är jag lycklig och det bränner lite innanför ögonlocken men på det vackra sättet, det finns bara det här perfekta och genomlyst lyckliga ögonblicket i hela världen och det varar så länge det varar, jag är bara glad och tacksam att jag får uppleva det överhuvudtaget. Och det är första gången som jag har accepterat och funnit mig i och på riktigt insett att känslan av lycka är nåt som man får uppleva ibland, en liten stund i taget och att det är en så ren och oantastlig känsla och ibland så skakar mina fingertoppar lite bara för annars kanske det bränns. Så känns det.

Ingen får komma hit, hör ni det

Jag borde druckit te till mina biscotti men det ligger liksom inte för mig, jag dricker kaffe och jag har träffat R och ätit mat (för mycket mat) och sen blev vi både eftermatentrötta så vi fick vila lite på Sveavägen för att orka ta oss hem. Och jag har skoskav eller i alla fall ont av att ha långprommat i Hush P (gör inte det) och imorgon ska jag till SU och nej, jag har inte läst igenom det jag skulle läsa igenom och ännu mindre skrivit ut det. Det ordnar sig. Och jag är ensam här hemma eftersom jag ju bor här själv och det är fint, rentav vackert. På ett fridfullt sätt.

Någon kan

Fast ja alltså, tillförsikten är ju inte odelad. Det är ju trots att så att blygrå och tunga moln obarmhärtigt inverkar på den mentala statusen och just nu är jag därför lite vemodig. Det beror på lite olika saker. Tror jag minsann.

Rabarber

En sak som är bra med mig är att jag ibland får efterrätt - till lunchen! Idag lasagne och sen rabarberpaj och ja, jag har gjort båda två såklart. Och strax ska jag föna håret (damage control) för att se hur exakt snett hon saxade på Ringvägen 44 (nej, rekommenderas inte tyvärr). Det såg så opålitligt ut att jag inte vågade färga håret. Det måste bli nånannanstans tror jag. Sen lite SU och jag hoppas det kommer kännas bra idag, hoppas det väldigt mycket.

Regn

Det har hänt att jag har flyttat till en rätt pyttig men söt lägenhet mitt på god damn it Söder och jag trivs så bra att det är löjligt. Synd att jag bara kan bo här till januari men nu tänker jag inte på det mer helst. Och så är jag tillbaks på uni, stats c och jag fick så mycket akademikerångest igår att jag inte helst vill prata om det. Men jag tror säkert det blir bra, jag är ju inte sämre än någon annan och jag är ju lika kvalificerad som de är men ändå, det känns lite kärvt just nu. Fast så är det alltid när det händer förändringar. Och ute regnar och regnar det och jag har gått en lång runda i regnet och det är vackert ute och doftar litelite höst och jag är rätt full av tillförsikt på något ologiskt och orimligt sätt. Och det regnar hela tiden igen.

Kompis

Det går bra nu.

Lyser som guld

Om man tänker efter är det inte så länge sen min syster gifte sig. Sisådär två år. Och nu tjejlyssnar jag på musiken som spelades och sjöngs (ni fattar) och fortfarande blir jag alldeles rörd och kan inte låta bli att tycka att det så magnifikt stort och allsmäktigt. Det är fint. Och två år sen är ingenting och ändå allting, allting.

Mesester sa A

Ameh, idag är jag så trött och håglös. Jag har jobbat såklart och ska så göra rätt mycket framöver. Och det är bra antar jag, man ska vara glad och tacksam över att man har ett jobb att gå till som min mamma skulle sagt. Och som hon också sa nån dag jag dristade mig till att säga att jag var trött och kände mig allmänt utsjasad. Jag känner bara att saker och ting gärna få komma lite av sig själva nu, det går bra tackskadeha. Alla studenter på jobbet har tagit ut semester, jag tror jag skrivit om det förut, bara för att jag är så chockad. Det är en för mig mycket märklig företeelse och det hela är mig mycket främmande. Jag hade tre dagars ledigt för nån vecka sen, det tyckte jag var lyxigt. Fast nu börjar jag känna att det kanske är en bra idé trots allt men så tänker jag lite till och då blev jag tveksam. För om man inte jobbar finns det inget som liksom ramar in dagen och då vet man inte riktigt hur ska bli.

Bälte

Alldeles nyss fick jag panik och trodde att nån försökte bryta sig in (gör inte det, jag har liksom inte nån tv eller så) men det visade sig vara ljud från såhär skärp. Man måste ha skärp. Måste.

Fredag! I löv.

Det är mitt i natten och min mobil har bestämt sig för att lägga av - igen. Otroligt frustrerande då den fyller oändligt många funktioner i mitt liv, väckarklocka bland annat. Oklart hur jag ska vakna klockan prick nio imorgon, särskilt som klockan snart är 03. Jag har varit hos My och haft en så fin kväll att man blir alldeles rörd. Vi har haft ostmusiktema och lyssnat igenom alla hits från när vi växte upp och det var nostalgi och många skratt och med största sannolikhet en och annan falsk ton men det bjuder vi på. Hon är en av mina finaste, Mysan. Det är bra. Och nu är det natt och jag är hemma och orkar inte styra upp nattmat och kommer bli besviken imorgon när jag vaknar för det finns inte så förfärligt mycket att inmundiga till frukost sorgligt nog. Men jag har fått lön och kanske räcker det till mat hela månaden (såklart det gör) och det gör mig glad som en speleman. Idag har varit en bra och fin dag. Lite jobb, lite stress men bara lagom och ren tvätt som doftar sommar och så kvällen hos My. Det hände dåligt också och jag känner mig ibland grundlurad och det är svårt att beskriva hur det känns. Jag har så svårt att sortera, det någon säger och det någon menar. Det ska inte vara några lögner och ingen ska dupera en annan men hur ska man veta? Jag tycker det är svårt och jag vet inte om det är en bra idé att vara engagerad i det. Jag känner att jag har mina gränser och att de måste respekteras, av mig och av andra.

Lika samma

Det känns precis som igår, vemodigt och dimmigt. Och till och från känns det ensamt också och det är en ovan och en emellanåt rätt oangenäm känsla. Det känns som att jag vant alla andra och mig själv vid att jämt lösa saker och ting och nu när jag behöver, om inte direkt hjälp så åtminstone glada tillrop så finns det inte det att uppbåda någonstans och det är lite tråkigt tycker jag. Men på ett sätt bra också antar jag. Imorgon är en annan dag och en säkert jättebra dag (obs ingen ironi).

Nytt på löpande band

På nåt sätt känns det vemodigt. Jag vet inte varför. Eller jo, jag vet men problemet är att jag inte kan göra någonting åt det och vanmakt är det värsta jag vet, absolut värsta jag vet. Jag vill så gärna hjälpa men jag kan inte eller jag vet inte hur. Det är gränslöst frustrerande. Och så det dumt för det gör mig sårbar och behövande också, två känslor jag liksom fortfarande håller på att vänja mig vid.

Sova som Törnrosa

Jag är så trött att jag vill sova i tusen år och sen när jag vaknar ska jag vara utsövd och glad och ha tålamod och vara full av energi och orka med alla och orka med att finnas till för alla. Så ska det bli.

HÅRT, ska det vara.

Det är jobbigt det här med svininfluensan. Jag tycker Expressen gör ett bra jobb, särskilt med rubriksättningen; inget konstigt alls. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1642750/22-aringen-fortfarande-hart-nedsovd och nu är det mongo när man ska länka igen.

Fungerande datormaskin

Plus, så sjukt mycket tack till MB som fixat min dator! Mitt liv är mycket, mycket enklare nu. Cred cred cred.

No regrets

En sak som jag tänkt på nu när det gått lång tid är att jag gjorde rätt. Jag är så nöjd med hur jag har det nu, vi pratade faktiskt om just detta på jobbet igår till och med, jag och Klara Persson 1. Om att gör det man innerst inne vet är rätt och som kommer hända förr eller senare ändå och hur dumt det är att förneka det man vet men inte vågar handla i enlighet med. Det jag är allra, allra gladast att slippa är all hets. Hets om finaste bilen, hets om finaste lägenheten och nygjordaste frisyren. Jag inser nu hur viktigt SAKER var (och sannolikt ÄR) i det umgänget vi hade. Och hur avundsjukan flödade och frodades. Nu har jag ställt mig utanför det, jag är utom tävlan och jag är så glad och tacksam för att jag vågade bryta upp. Tackskajagha. Och nej, det hade klart inte gått utan fina vänner som fanns och ställde upp men ändå. Nu känns det inte som att det finns så mycket som kan stoppa mig i mina mål och ambitioner. Jag vet dessutom också att jag klarar saker. Jag har befunnit mig i rätt kniviga situationer men alltid på ett eller annat sätt rest mig och det är jag stolt över. Frågor?

Puss - inget konstigt

Åh. Jag är ledig en hel helg och det är sol och det är ärenden avklarade och det är mycket att se fram och många järn i elden. Det är många frågetecken också men jag tror det får bli is i magen ett litet tag till innan jag panikar. Det kommer ju bli bra såklart för det gör det ju jämt, det vet jag ju vis av erfarenhet. Nästa vecka kommer det lön för första gången på ungefär två månader och det ska bli så välkommet att det inte finns ord för det. Studentlivet är inte så roligt att man skrattar hela vägen till banken precis. Ett jobb, tack. Fast kanske till jul. Eller nu också om det bjuds för den delen. Mam ville inte lyssna på det örat men det bryr jag ju mig faktiskt noll om. Nu ska det bli tvätthängning i solen och sen helgplanering och fiffning. Inga konstigheter.

PlanerarK i farten

Helgen kommer för övrigt bli bra. Ledig fre med lite städ och tvätt och träff med R från för evigheter sen, ska bli trevligt. Sen möta upp C efter jobbet för gemensamt botaniserande i mataffär och kanske hallarna om de inte hunnit stänga. Sen hem till C för matlagning och mycket slapp fredagskväll. Kanske kan vi se en film och kanske, kanske kan jag hålla mig vaken en hel film. Då blir C glad tror jag och jag blir nog också det för man får ont i nacken av att somna i soffan. Sen blir det lördag och då kommer syster H och hennes man O hit för lite storstadsbesök och så tänkte jag att jag lotsar runt dem i stan exakt så mycket eller lite de vill och sen kanske vi kan äta nåt på kvällen. Vi får se. Söndag ska bli exakt en sån söndag som jag behöver, lång promenad, god mat, rosé, avslappning, en god bok och då och då tankar på hur bra saker och ting kan vara om man bara låter dem vara just precis det.

Insomnia

Det är lite svårt att sova och jag vet inte varför för jag är i sanning trött. Varje gång på jobbet som jag råkar sätta mig ner en stund inser jag hur sömndepraverad jag är. Oklart varför. Nåväl, somnade innan med C i telefonen (inte trevligt) och vaknade av att jag frågade honom om han haft varmluftsugn innan. Han trodde inte det. Alldeles uppenbarligen svårt att lämna jobbet på jobbet. Jag har massa saker att organisera, saker som inte beror på mig utan andra och det är det värsta jag vet. Jag kan inte påverka och inte göra något och det är obeskrivligt mycket frustrerande men jag får väl helt enkelt försöka lita på att det löser sig och om det inte gör det får jag hitta på nåt sätt att hjälpa det på traven lite för lösa sig måste det göra, gärna igår helst.

Vin och vinbär

Återigen stormigt och jag tror jag tog något slags beslut idag eller försökte åtminstine. Jag och My ble tvungna att eftermiddagsvina idag och jämföra våra bekymmer (vad gäller det vi pratade om så vann hon). Hur som, jag tror att jag ska/måste sluta röja annars kommer jag bara förstöra och det är ingen bra idé. Igår kväll var en ljuvlig kväll med lite sol och lite mat och mycket längtan som blev till verklighet. Det är svårt att beskriva, det är liksom som att SA inte uppfunnit de ord som krävs och jag har aldrig varit med om något liknande innan. Även har jag varit irriterad för att den sjalen på T&T jag så gärna ville ha var slut i båda butikerna idag. Jodå, det går bra att bli irro över sånt. Men sen blev jag glad igen för jag och My plockade röda vinbär och det smakade min barndoms somrar (övervägande bra).

Visst finns det dagar

Mymymy tipsade mig om musik som jag tills igår inte kommit mig för att leta upp men nu inser jag att det var på tiden för hjälp vilken vacker röst Melissa Horn har. Och tydligen är det så att texterna träffar rätt in i själen också. Inte riktigt vad jag behöver just nu, verkligen inte. Jag sitter och funderar på om det gör ont eller om det bara borde göra ont. När jag är där gör det inte ont för då känns allt lika bra för mig som sockervadd gör för en femåring. Ungefär. Men det är tiden där emellan. Det är tid på jevla busshållplatser där händer hålls. Det är tid när det ställs många, många frågor där jag måste svara och förklara något jag inte till fullo förstår själv. Det är tid när jag bestämmer mig för att det inte går att fortsätta och samtidigt vet att det inte går att sluta heller.

Jag gav upp för länge sen

Sommaren går och jag har inte hunnit vara alls så mycket barfota som jag hade velat. Och inte ätit tillräckligt många jordgubbar och inte träffar tillräckligt många av mina vänner som bor en bit bort, kort sagt, allt är som vanligt om sommaren. Och det har kommit en del otrevliga känslor som jag inte känner igen, det känns alldeles glödgat inuti och som att jag ibland håller på att förlora koncepten och inte vet vad det är frågan om. Jag försöker vara vacker och tillmötesgående och snäll och vänlig och tilldragande och konstaterar bara med ett något uppgivet state of mind att det inte fungerar så och även om det hade fungerat så, hade jag velat ha det då? Nej, givetvis inte. Och det vansinniga är att jag inte nödvändigtvis vill utan att jag bara vet att det gör små små hål inuti att inte veta och bete sig så men ändå inte. Att leka och låtsas. Jag undrar SÅ vad det är jag inte har. Vad det är jag inte har.

My my my!

Jag lyssnar på My My My och förflyttas ett gäng år bakåt i tiden, till Chaweng och till apelsinjuice och aloe vera på solbrända men mest brända ben och ljummen öl och vänskap. Det var rätt kalas det där alltså även om jag inte skulle få för mig att åka till Thailand nu. Det finns annat som lockar men det ska inte bli ett resetrånandeinlägg det här. Däremot har jag tänkt såhär att det behöver bli fler bilder i den här bloggen. Adaptern jag investerat i måste fungera annars gör den där lilla människan på Elgiganten bäst i att gömma sig för mig. Man måste faktiskt ha en fungerande kamera på sommaren.

Sådetså

Åh jag kommer vara så arg på mig själv imorgon bitti för att jag inte sover nu men jag kan liksom inte. Det är för ljust, för varmt och alldeles för många tankar. Jag drömde en konstig sak inatt, att det var liksom tvärtom som det är och det kändes främmande och sen vaknade jag, tack gode gud. Helgen var helt konstig fast bra för jag var ute mycket i sol men ändå, rätt besvärlig. Tydligen är jag inte så flexibel som jag trodde och som jag tydligen inbillat andra och nu känns det lite snopet och jag är inte alldeles säker på att det går att göra såhär, jag är ju lite konservativ när det kommer till kritan, det vet ju alla. Men så tänker jag och detta ska bli en av dagens sista tankar, att man kan låta saker och ting bara vara också för man måste inse att det nog är lite ömtåligt också.

Syskon och barn

Som vanligt svårt att varva ner efter sen arbetsdag men snart så. Det är varmt också, mycket varmt. Det luktar (doftar, jag vet) vaniljsocker och jag tänker lite på att jag och syster E ibland om somrarna cyklade iväg tidigt tidigt och plockade jordgubbar på självplocken och sen rensade vi dem omsorgsfullt som aldrig förr och åt dem i djup stor tallrik med mjölk och obskyra mängder socker. Det var fint. Syster E tog med mig på mycket roligt, vi plockade alltid årets första tussilago tillsammans och försökte enträget få lupiner att överleva inomhus (går inte). De är fina, systrarna. Jag har insett att det här med syskonband är överraskande starkt och att man nästan får tunnelseende när det gäller deras välmående. Och lilla F som är ett år och som skrattar i samma stund som hon vaknar och som när hon slår armarna om en får en att smälta som aldrig förr. Och söta lilla I som är dryga två och som minsann förkunnade att hon doppat håret senast hon badade och som säger till pap att han ska köra "siktit" när han ska till Ähult. De är ljuvliga. Ljuvliga.

Helg

Det är fredag, sol ute, ska bli sol i helgen, jag är ledig i helgen, det finns mat hemma, det finns blommor i krukorna, det finns bomull runt hjärtat och det är bara så bra allting.

Avlopp

Första dagen jag hade flyttat in märkte jag att vattnet inte riktigt liksom rann ner när man duschade. Mycket besvärligt och åtgärd krävdes. Så nu förstår ni mina vänner har jag liksom rensat ett avlopp. Mitt första hushållsavloppsrens (jamen jag har jobba på McDonalds ju). Och ja, det var lite märkligt att detta ägde rum på självaste midsommarafton men ändå. Jag är litelite stolt faktiskt, att jag kunde genomföra det utan att vomitera. Men roligt var det inte och svor gjorde jag.

Rodd rodd rodd

När jag jobbar till 20 är det alldeles uppenbarligen svårt att varva ner och slappna av förren det blir sent, som nu. Fast just idag gör det inte så mycket för imorgon är jag ledig och imorgon ska bli en så bra dag, först sovmorgon och sen in till stan för att göra lite ärenden och hälsa på Mymymy som enligt egen utsago har vansinnigt tråkigt på NK. Sen ut till Kurvan för inhandling av nödvändigheter på jobbet och kanske den där fåtöljen som är så snygg och bra att jag nästan vill bli ihop med den. Sen mathandling, det bästa jag vet. Eller ja, det är ju en sanning med modifikation men helt ärligt, skafferi och fyllafryshandling är roligt och jag ska inte glömma balsamico och ni vet såhär idealmjöl och bakpulver och konserver och sånt som är tråkigt att ta på buss. Söta lilla pap är ju i stan och jobbar några dagar och igår hämtade han mig på jobbet, lastade ur bilen hemma hos mig och konstaterade snabbt att trädgården är vanskött (sant) innan vi åkte in till stan och installerade honom på hotellet för att sedan gå ut och äta. Och imorgon ska han alltså agera chaufför. Eller om jag kör, i och för sig. Nåja, det blir bra i alla fall. Sen när allt det där är klart och jag har ställt allt rakt och fint och det känns bra inuti så ska jag åka in till stan fast jag menar ju Gärdet och då ska det kännas om möjligt ännu bättre inuti.

Midsommar säger du

Såhär har det hänt att det har varit midsommar och allting och det spelar ju inte mig så stor roll men det har varit lite bergochdalbana men den är nog över nu och det är en bra sak. Så, midsommar innehöll alltså; rosé i Gamla Stan, Volvo Ocean race och våldsam saknad efter segling, blomma i håret, hemmagjord jordgubbstårta och ödmjuka konversationer och regn ute och tända ljus inne. Ja, på det stora hela efter omständigheterna bra, måste jag nog tillstå. Och nu är det lördag och det ska bli en promenad, en sån där man kan prata och stryka lite lätt längs en varm kind om man måste och en promenad där man kan tjuvkika lite bakom solglasögonen eftersom man helt enkelt inte kan få nog. De är bra, de där promenaderna.

Hej då hemma på väldigt länge

Sist glömde jag skriva rubrik, det är inte trevligt. Det är den fjortonde om jag minns rätt och det är söndag och det regnar och regnar och regnar och jag har duschat så varmt att fönstren i hela lägenheten immat igen. Imorgon får jag mitt splajs nya andrahandskontrakt och aldrig någonsin har någon varit så glad för en sån sak tror jag. Inget konstigt med det. Jag har varit hemma i Småland och nu på hemvägen gav jag mig själv ett heligt löfte, att aldrig åka dit mer. Dumt, givetvis eftersom jag inte kommer kunna hålla det löftet. Men det ska dröja, gud verkligen, det ska dröja länge. Det ger mig ingenting, jag åker dit jämt glad och hem ledsen för att jag inte räcker och för att jag inte känner att jag bidrar med något. Jag är så trött på att aldrig bli lyssnad på eller tagen på allvar, jag är trött på att man fortfarande efter så många år tycker det är ok att behandla mig hur som helst och jag är trött på att inte respekteras och jag är trött på att vara den på vars bekostnad alla får göra sig lustiga. Jag är trött på att det kostar 700 kr t/r och att ingen tycks fatta det och jag är trött på att alla går bakom ryggen på varann hela tiden och att det hela tiden handlar om positionering och jag är trött på att vara till besvär och ligga människor till last. Nej tack, jag stannar hellre i Stockholm då. Må så vara att jag inte bor så fint eller har ens bil längre men jag har det så bra här, tacksåmycket. Nu är det såhär att jag bor här och det går utmärkt bra att komma hit och hälsa på om man vill men jag, jag åker inte en meter söderut på väldigt länge. Jag tror hellre jag umgås med människor som tycker om mitt sällskap, som lyssnar på mina åsikter och tar mina erfarenheter och upplevelser på allvar och som visar det. Så hejdå hemmavid på ett tag. Jag tror ni klarar er utmärkt bra.

14:e maj alltså, var när jag skrev det senaste inlägget. Tiden går mycket fort. Jag har flyttat ut men inte flyttat in på mitt nya ställe vilket givetvis är aningen frustrerande men så kan det vara. Börjat på nya jobbet vilket är krävande men också roligt. Det kommer bli bra. Nästa v hem til byn och syster E med lilla bebisF o co kommer till Sverige och A har skolavslutning, viktiga grejer liksom. Och det där fina jag skrivit om, det är fortfarande här. Och fortfarande fint och bra och ljuvligt och imponerande. Så, det om det. Nu ska jag fiffa mig och sen på vägen till C köpa söndagsfrulle (alla vet att söndagar får man äta bröd på och dricka Tropicana och äta ordentlig yoghurt). Sådetså.