Lördag som jag känner den

De helger jag jobbar brukar det inte ske sådär värst mycket annat än just arbete och det är väl för att jag förmodligen är vuxen nu och vet bättre än att vara trött och ha ont i huvudet på jobbet och det funkar liksom inte så bra att tänka då heller. Så nu har jag ätit fralla, kollat på slalom och pratat med bästa syster J. Så kan det bli och det är väldans bra.

Mäh, lär mig mobilblogga? Hur som, Barcelona i april bokat o jag längtar! Jag, C och semester. Dammit va bra!

Allt och inget

Torsdag

Varför varför måste jag vakna kl 06 på min lediga dag? Jag ligger kvar i sängen, betalar räkningar, dricker kaffe och tänker att nu vilar jag åtminstone och det får ju ses som det näst bästa. Jag ska jobba åtta dagar i rad nu så sömn hade varit rätt bra tänker jag. Men nej. Nu ska jag boka klipptid, tid hos tandhygienisten, lista mig på närmsta VC, handla, kanske städa, ja såna saker. Sen ska jag bjussa C på middag. Ikväll alltså.

Gud ske lov

På tv visas nu detta: OS, Förkväll samt sammandrag från något samiskt möte. Det känns jättebra för mig, absolut.

Förkyld

Nej, det går inte att respektera någon som säger att personen i fråga är förskyld. Nej, det går inte.

PK or not

Alltså, jag har läst igenom inläggen från 2007 som var ett i sanning stormigt år och jag måste nog ändå få konstatera att jag ibland faktiskt på ett rätt bra sätt kan uttrycka mig i skrift. Så måste man väl få säga om sig själv utan att bli anklagad för att framhäva sig och vara ickePK? Eller?

Inget M-besök

Och lilla söta rara M kan inte komma hit imorgon som det var tänkt. Dumt. Och istället för att vara ledig som det ursprungligen var tänkt så jobbar jag givetvis istället. Inte ens i närheten av lika roligt som att hänga och shoppa med M och dricka rödvin och äta våran bästa rätt, lasse och uppdatera varandra på livets alla vemödor. Men ingen (gissningsvis inte ens militären) rår på snön och jag tänker inte falla in i den allmänna klagokören som råder, det snöar och är extremkallt och det är liksom inte sådär värst mycket mer att säga om det hela än precis just det. Men tråkigt att inte M kan komma hit såklart. Jag funderar faktiskt lite på att åka ner till Skåne nån gång inom en snar framtid. Det hade varit mysigt fast kanske allra mysigast om man väntade lite så det hann bli lite vår, ja så får det nog bli. Om inte M reschedular sig själv. Nu ska jag sluta skriva känner jag för nu är jag snurrig.

Sjukstuga på Södermalm

Såhär tänkte jag att va skönt det ska bli att slippa vara tusen miljarder sjuk med halsfluss och sådär hela tiden. Så jag tackade ja till remissen och opererade bort mandlarna och sen blev det ändå så att jag blivit sjuk i annat. Jag har haft vinterkräksjukan (en lindrig men ändå) och nu då urinvägsinfektion och penicillinkur men nu tänker man kanske att jamen ok, jag fick min del ändå. Och det är ju sant men se det slutar inte där utan jag har även fått någon slags ögoninflammation, på båda ögonen. Jag ser stundtals lite suddigt och det är ömt och kliar fast man får absolut inte klia det fattar ju jag med och imorgon på jobbet kommer jag inte kunna ha nån mascara och då ser jag mer död än levande ut. Va bra det känns. Verkligen.

Patriarkalt mode!

Alltså, en grej jag funderar lite över är ju det här med konsten och hur konsten liksom ibland verkar som en frizon för aparta män och deras förmodade genialitet. Jag förstår ju som bekant i allmänhet rätt lite av det här med mode men har förstått att modevärlden sörjer Alexander McQueen som begick självmord förra veckan. Sorgligt och tragiskt givetvis. Så läser jag ett reportage om den banbrytande och vågliga designern och blir lite bekymrad när man utan reflektioner bara konstaterar att"en annan kollektion inspirerades av våldtäkter, bestod av sönderrivna kläder och fick namnet ”Highland rape”. (Expressen). Och jag vet inte, men börjar det inte bli lite väl magstarkt nu? Att exploatera kvinnor är ju i sig inget nytt, även om det i sanning börjar bli lite magstarkt, men nu är det revolutionerande och nyskapande att även göra mode av den brottslighet och de övergrepp som drabbar kvinnor. Jag har lite svårt att se tjusningen i det, jag måste nog ändå erkänna det. Rätta mig gärna om jag har fel.

Men alltså?

Men vad är det som händer med mig? Jag vill bara jobba, jobba, jobba och inte någonsin vara ledig. Jag vill jobba, jobba, jobba, jobba och drömma och låta mig själv tro att jag kan och vill vara ledig och göra saker som man gör då utan att få ångest och må dåligt. Och jag vet inte varför jag bråkar hela tiden. Jag härjar som en galning med C och jag vet inte varför. Jag har så svårt att låta mig bli omtyckt och nyss kunde jag inte ens avsluta ett samtal på ett rimligt sätt. Jag fattar faktiskt helt ärligt inte vad fan det är med mig och jag blir så irriterad.

Sova på dan

Absolut inget konstigt med att eftermiddagssova drygt två timmar nej då. Vi var ju faktiskt på Godot igår kväll och drack en drink med fina vänner och kom hem supersent, 00:30 så självklart får man unna sig lite mittpådagensov. Tydligen. Nu ska jag till bästa My på avskedsdrink för hon ska spendera våren i Paris. Jag kommer sakna henne här men jag är glad för hennes skull för hon kommer få det helt lovely tror jag. Sen blir det sommar och då är hon här igen. Nu ska jag klä på mig tjufemtusenmiljarder plagg för att kunna ens ta mig hem till henne. Och ja, jag har redan tänkt på taxi men det är ju lite onödigt faktisst.

April istället

Nej inte vecka 9 eller vad jag sa. Men sista veckan i april! Då åker vi till Barcelona och möter våren lite. Vi ska äta tapas för glatta livet, dricka vin, titta på konst, pussas, äta choklad, köpa skor (mest jag antar jag) och ha semester och till det hör lite sovmorgon och kaffe på café och ingen stress. Nej men jag längtar inte alls, verkligen inte. JO! Det ska bli underbart.

Barca

Tänk om man skulle ta och åka till Barcelona helgen vecka 9? Hade inte det varit en bra grej. Jo, det tror jag.

Noll hål!

Och ajuste, obs att jag inte hade några hål. Och detta förtjänas att sägas på följande sätt; jag hade inga hål! Jag har rätt dåliga och känsliga tänder och har av just den anledningen försäkrat dem så att jag kan klara av att gå till tandläkaren utan att per automatik hamna hos inkasso. Alltså, jag har drömt mardrömmar om det så det är allvar. Men nu är det drygt 1,5 år sedan jag tvingade komboC att i en dryg timma sitta i väntrummet på folktandvården på Södra Stenbocksgatan i Helsingborg (tack!) så i torsdags var jag relativt övertygad om att något skulle behöva åtgärdas. Men nej! Jag är allt lite präktig så nu har jag druckit cola exakt varje dag sen i torsdags, inget alls konstigt.

Cykel

Nejmen, alltså. Jag måste kanske köpa en dvdspelare nu också? Nej det vill jag inte. Jag vill hellre köpa en cykel, alltså på riktigt. Verkligen. En cykel. Åh. Jag har en faktiskt. Men den står i Helsingborg och har förmodligen rostat sönder, eller isönder som rediga skåningar skulle sagt. Hur som, jag måste ha en cykel. Jag kan inte tänka mig nåt bättre sätt att möta stockholmsk vår på än med just en cykel. Detta ska jag kolla upp. Man borde kunna cykla till jobbet. Det blir träning då också ju.

Disclaimer

Alltså, med alla hjärtans dag. Jag vet inte. Jag köpte ett litet fång tulpaner till C i torsdags och han blev väldigt glad. Och det är ju nästan roligare att få lite extra kärlek och sådär en vanlig tisdagförmiddag än en dag med förväntningar på detsamma. Det är ju ett resonemang som jag tycker håller, med ett enda förbehåll. Att man då G Ö R det, visar lite extra kärlek nån tisdag eller måndag eller vilkendagsomhelstfaktisktavallamiljonersdagarsdagar. För annars tycker jag inte att man riktigt får dissa alla hjärtans dag.

OS

Överallt är det sport. Alltså, jag fick stänga av tvn. Ettan, tvåan, fyran OCH kunskapskanalen visade samtliga sport. Och jag fattar, det är OS blabla jätteroligt men jag tycker ju inte det. Jag ska läsa bok istället tror jag. Och imorgon är jag ledig så då ska jag snooza hundra år och sen dricka kaffe länge framför morgontv och sen till SU för att hämta pengar från försäljning av gammal kurslitteratur och sen ska jag skicka kort till min syster H som fyller 29 år snart. Sen jobba lite hemifrån och sen bjuda C på middag och innan det kanske fika med E. Och ringa VC. Och sen jobbar jag resten av veckan.

Nej men vad är detta

En sak som gör mig förundrad och något beklämd och som gör att jag nu sitter hemma alldeles ensam och skakar på huvet är scrap booking eller om det skrivs ihop ingen vet. Hur som helst, allvarligt talat? Det är en tjej på tv nu som har tagit på sig sin finaste tröja (odd molly) och hon är "scrapexpert". Självklart finns det scrapexperter, självklart. Åh jag skulle kunna skriva så mycket om detta men jag håller här.

Jag är effektiv

Mer saker: mailat min chef om sommaren och framtiden, bokat ny tvättid, styrt upp inför NY lite grann, försökt åtminstone, ringt moster J, mailat bemanningsplaneraren på jobbet och meddelat att det går utmärkt för mig att jobba mer än heltid, burit upp saker på vinden, tänkt på att jag borde gå ut och nu kaffe. Såna saker. Åh jag älskar när jag är effektiv.

Vuxen

Jag är vuxen och här är varför: jag städar och handlar och går till tandläkaren på min lediga dag. Jag hushåller med mina pengar och jag har en plan för framtiden. Jag har en plattv och ja ja ja jag ska betala licensen givetvis. Fler argument för vuxenhet; igår gjorde jag massor, massor med köttbullar för att kunna frysa in färdiga matlådor till jobbet plus jag gjorde matmuffins med färsk basilika, fetaost och soltorkade tomater. Nu har jag tvättat och dammat och nu ska det dammsugas. Glory day och så jobbigt verkar det inte vara att jobba 46 timmar på en vecka trots allt.

Freudian slip

Men hallå Freud att jag skrev att det är roligare att få än att ge när man faktiskt menar tvärtom. Konstigt. Lediga helger ska inte spenderas framför datorn, i alla fall inte när de kommer så sällan som de gör hos mig så hejdå.

B!

Sen exakt den dagen när mitt samvete sa mig att det var ålrajt att åka hem och att uppsatsen faktiskt krävde det gjorde jag det. Och åh när bussen rullade in i Stockholm, frid och ro i sinnet. C mötte och jag var så glad att se honom. Och vi åkte hem till mig och jag sen blev det vardag och C jobbade och jag skrev uppsats och sen blev det nyår och det var trevligt. Så kan man sammanfatta det, trevligt. Man kan även sammanfatta det med att säga att måttligt är bäst. Sen har man täckt nyårsaftonen kan man säga, den delen som är relevant i alla fall. Jag ska lägga ut nån bild men först måste nog lite mer vatten rinna under broarna så att säga. Sen blev det ännu mer vardag och inga fler röda dagar och då vet man att snart är det februari och februari har inte någonsin inneburit något roligt så man vet ju att man är upp för en något trist tid. Men, innan det blev februari blev det uppsatsinlämning och jag var vaken i dygn och sen när den väl lämnats in kändes det tomt. Fast vänta, innan det kändes tomt kändes det socialt missanpassat och dekadent. Med detta avses givetvis det faktum att jag och mina kursare efter inlämning vid lunchtid (!) den sjunde januari åkte hem till mig och drack vin. Man kan säga att vi hade en vinlunch för då låter det inte lika sorgligt. Alltså, man ska fira stora händelser väl? I alla fall, så var det och nu när jag ser tillbaka på det måste jag säga att jag tycker det var en lite jobbig tid. För jag lär mig ju aldrig att lita på mig själv, jag trodde ju fortfarande i slutet på december att det skulle ske under och mirakel för att jag skulle bli godkänt och funderade mycket på om jag ens skulle gå upp med uppsatsen. Men sen, sen blev det opponeringsdags och jag var så nervös att jag inte kunde sova på morgonen och jag är en mycket, mycket, mycket morgontrött människa. Men Tommy Möller som är professor i statsvetenskap sa att min uppsats är; föredömlig och att ämnet är så stort att den nödvändigt blir lite spretig. Jag har en bra och intressant motivering och jag går i land med att besvara mina frågeställningar vilka är fruktbara också rent validitetsmässigt. Jag har tydliga slutsatser och besvarade frågeställningar. Vidare är det är en styrka att jag har en reflexiv och problematiserande hållning när resultaten sammanfattas. Hedervärd uppsats. Också en analytisk närvaro i uppsatsen liksom att framställningen rent stilistiskt är bra. Välskrivet, särskilt i slutet. Tack ska Tommy Möller ha och tack ska jag ha. Och ja juste, jag fick ett B. Skalan? Ja den går från A till F och faktiskt vet jag att det är otroligt sällsynt med A:n, jag har faktiskt aldrig hört om det. Det jag HAR hört är snarare att man betraktar B som högsta betyg för att så som kriterierna är utformade är A en praktisk omöjlighet. Frågor på det? Nej, precis.

Jul

Jag måste ju berätta om julen. Julen var såhär att jag åkte hem den 22:a december och hade det rätt trevligt och gick i skogen och hann med att baka lite i ett normalstort kök (äntligen) och andra själavårdande saker. Sen blev det julafton och det var inget alls med det tyckte jag. Syster J hade inte barnen och jag tvingade ut henne till mam o pap för man får inte vara ensam på julafton, ens om man är ledsen och börjar jobba kl 15. Så hon var där tack gode gud. Och syster H med man och syster E med sambo och lilla F. Vi åt, såklart. Sen åt vi mer. Och det var julafton och sen tittade vi på Karl-Bertil blablas jul och alla skrockade och tyckte det var roligt i år igen och skojade lite om kommunister hit och dit. Ho ho ho, va roligt. Sen fick det bli dags för julklappsutdelning och jag tycker det är roligare att få än ge även att ju få också är roligt. Jag blev glad för mina julklappar. Men på det stora hela var det en på många sätt bisarr upplevelse. Det kändes som att sitta inuti en sån där liten genomskinlig julgransglaskula och knacka och trycka näsan mot glaset och sen, när ingen märker det, knacka hårdare för att sen övergå i att skrika. Men ingen hör. De tittar liksom mig rätt i ögonen och jag ser ju att de har öron på sina huven men de ser inte och de hör inte och jag vet ju att de hör till mig, människorna alltså. Jag har bara så svårt att förstå det. Sen blev det kväll och vi drack varsin drink, eller ja, grogg heter det ju. Och så spelade vi spel och jag var the bigger person och var snäll och hånades inte eller nånting. Fast jag ville. Åh, jag ville. Spelandet var roligt en stund, den stunden när jag vann. Sen gick vi och lade oss. Min förhärskande känsla var nog förvåning, förvåning över att det kan kännas såhär blandat med resignation.

Bara mamma

Igår på jobbet skulle jag be om en kunds epostadress. Och så skrev hon ner den och när jag såg den så rös jag lite. Den var nämligen såhär; niklasmamma@domän.com. Alltså, är inte det helt hemskt? Och det var inte Niklas som var namnet utan nåt annat men alltså, ni fattar grejen. Tänk att bara definiera sig så? Och jag veeet, att hon har en sån mail betyder inte att hon gör det men det KAN betyda det och det skrämmer mig lite. Mycket.