Jul

Jag måste ju berätta om julen. Julen var såhär att jag åkte hem den 22:a december och hade det rätt trevligt och gick i skogen och hann med att baka lite i ett normalstort kök (äntligen) och andra själavårdande saker. Sen blev det julafton och det var inget alls med det tyckte jag. Syster J hade inte barnen och jag tvingade ut henne till mam o pap för man får inte vara ensam på julafton, ens om man är ledsen och börjar jobba kl 15. Så hon var där tack gode gud. Och syster H med man och syster E med sambo och lilla F. Vi åt, såklart. Sen åt vi mer. Och det var julafton och sen tittade vi på Karl-Bertil blablas jul och alla skrockade och tyckte det var roligt i år igen och skojade lite om kommunister hit och dit. Ho ho ho, va roligt. Sen fick det bli dags för julklappsutdelning och jag tycker det är roligare att få än ge även att ju få också är roligt. Jag blev glad för mina julklappar. Men på det stora hela var det en på många sätt bisarr upplevelse. Det kändes som att sitta inuti en sån där liten genomskinlig julgransglaskula och knacka och trycka näsan mot glaset och sen, när ingen märker det, knacka hårdare för att sen övergå i att skrika. Men ingen hör. De tittar liksom mig rätt i ögonen och jag ser ju att de har öron på sina huven men de ser inte och de hör inte och jag vet ju att de hör till mig, människorna alltså. Jag har bara så svårt att förstå det. Sen blev det kväll och vi drack varsin drink, eller ja, grogg heter det ju. Och så spelade vi spel och jag var the bigger person och var snäll och hånades inte eller nånting. Fast jag ville. Åh, jag ville. Spelandet var roligt en stund, den stunden när jag vann. Sen gick vi och lade oss. Min förhärskande känsla var nog förvåning, förvåning över att det kan kännas såhär blandat med resignation.