Elefanttårar offentligt

Världens stimmigaste dag och jag behöver ta många, många djupa andetag. Uppsatshandledning och 8 genomarbetade och i min mening bra sidor i papperskorgen och jag har gråtit tårar på tunnelbanan ungefär från Stadion till Gamla Stan. Inte så värdigt. Sen kom jag hem och kunde inte ens glädjas åt C som fick champagne på jobbet och sen gå på teater. Också ovärdigt att inte kunna gå utanför sig själv ens en liten stund. Men han förlåter mig tror jag. Sen gick jag till Telia och fingrade längtansfullt på iphonen som snart blir min och sen köpte jag thaimat till mig själv och gick hem och läste söndagsDN. Jag tror det ska ordna sig allting faktisssst. Jag menar, det är ju bara jobb och boende, såna triviala saker som jag behöver se över, inget konstigt och inget alls man behöver stressa med. Nej nej.