Nänujävlar?

Nu vet jag inte riktigt här, va. Jag fann mig själv sittande och säga till C att det är harmoniskt och lugnt och bra att sitta bredvid honom och läsa/skriva/plugga. Och att jag gillar när vi gör varsin sak fast ihop. Jag är förvånad och han är förvånad. Jag är nog mest förvånad i och för sig. Jag vet inte var det kom ifrån.