Hej då hemma på väldigt länge

Sist glömde jag skriva rubrik, det är inte trevligt. Det är den fjortonde om jag minns rätt och det är söndag och det regnar och regnar och regnar och jag har duschat så varmt att fönstren i hela lägenheten immat igen. Imorgon får jag mitt splajs nya andrahandskontrakt och aldrig någonsin har någon varit så glad för en sån sak tror jag. Inget konstigt med det. Jag har varit hemma i Småland och nu på hemvägen gav jag mig själv ett heligt löfte, att aldrig åka dit mer. Dumt, givetvis eftersom jag inte kommer kunna hålla det löftet. Men det ska dröja, gud verkligen, det ska dröja länge. Det ger mig ingenting, jag åker dit jämt glad och hem ledsen för att jag inte räcker och för att jag inte känner att jag bidrar med något. Jag är så trött på att aldrig bli lyssnad på eller tagen på allvar, jag är trött på att man fortfarande efter så många år tycker det är ok att behandla mig hur som helst och jag är trött på att inte respekteras och jag är trött på att vara den på vars bekostnad alla får göra sig lustiga. Jag är trött på att det kostar 700 kr t/r och att ingen tycks fatta det och jag är trött på att alla går bakom ryggen på varann hela tiden och att det hela tiden handlar om positionering och jag är trött på att vara till besvär och ligga människor till last. Nej tack, jag stannar hellre i Stockholm då. Må så vara att jag inte bor så fint eller har ens bil längre men jag har det så bra här, tacksåmycket. Nu är det såhär att jag bor här och det går utmärkt bra att komma hit och hälsa på om man vill men jag, jag åker inte en meter söderut på väldigt länge. Jag tror hellre jag umgås med människor som tycker om mitt sällskap, som lyssnar på mina åsikter och tar mina erfarenheter och upplevelser på allvar och som visar det. Så hejdå hemmavid på ett tag. Jag tror ni klarar er utmärkt bra.