Tvåsiffrigt med dagar kvar

Det har gått två, nästan tre dagar och det känns rätt övermäktigt. Det är kallt i lägenheten så jag har tänt ljus och det är ju fint. Och jag ska gå ut och gå - igen. Det är så märkligt för han är överallt. Överallt där jag går när jag går, gudarna ska veta att jag går, är han. Ställen vi gått på, restaurangen vi gått på, portar vi gömt oss från regnet i, ja alla såna saker som låter så löjliga när man säger de högt. Och på Grey´savsnittet som jag såg så lade McSteamy sitt finger över lillGreys mun så som han gör när jag säger dumt och då blev jag alldeles rörd. Och så skriver han mail och skriver om saknad och med en rubrik som bara jag förstår och det är så ljuvligt alltsamman. Jag vet jävlar i mig inte hur det här ska gå. Nu ska jag gå ut.