Späk är det bästa eller va?

Det är nåt som är väldigt konstigt och kanske också väldigt fel. Såhär nämligen är det att jag mår som allra, allra bäst när jag är och tränar. När musklerna skakar, svetten rinner och pulsen rusar. Då känns det bra och rätt. Sen kommer jag hem och kanske äter middag och sen bara undrar min hjärna när den ska träna igen. För nu, några timmar senare känns det ju inget och jag borde träna igen för jag kan ju. Alltså, det hade kunnat genomföras en springrunda nu eller så. Men jag fattar ju själv att det inte är rimligt. Men det Ä R konstigt att det känns sådär.