Om Karin

Min cykel och jag har det fint ihop. Karin heter hon och det är inget alls fel med att hon har ett namn. Jag är rädd om henne och försöker vara snäll, typ komma ihåg att pumpa och annat sånt...cykligt som man ska göra. I gengäld transporterar Karin mig dit jag vill och gör att jag känner mig flexibel och sådär. Men så en dag så kärvade låset och jag fick springa till bussen istället. Och idag efter jobbet tänkte jag att det var väl själva fan då om det inte ska gå. Fast det gjorde inte det. Gick att låsa upp alltså. Så jag blev helt 1 svettig 2 frustrerad 3 desperat 4 ledsen men ledsen ska stå först för det var jag mest. Ska det vara så jävla svårt för saker att bara precis funka eller? Men så kom min granne gående och jag har minsann sett att han har såhär jobbarkläder på sig så mitt utan hej eller nånting bara frågade jag fall han råkade ha en bultsax i bilen. Sådär på skämt för även om jag hoppades så trodde jag ju inte att han verkligen skulle ha en bultsax i bilen. Men se det hade han och han gick och hämtade den och klippte upp trots att han bröt ett revben för inte så länge sen. Vilken kompisgranne alltså! Jag och Karin kan återförenas imorgon bitti!