Tack ska faktiskt jag ha

Fast alltså, mest är jag tacksam gentemot mig själv. För att jag vågade lyssna på mig själv och göra som jag ville och inte bara göra som det förväntades av mig. Tack ska jag ha för det. För jag har ju lärt mig nu, eller jag håller på och lära mig att när man ber människor om något så får man oftast det. Jamen såklart rimliga saker. Man måste bara våga be. Men så undrar jag över det här med prioriteringar och att alla måste ha så mycket synpunkter. Alla bara, blabla hur mycket resa ska du göra, hur mycket pengar har du va va va? Alltså, jag sköter mitt och så sköter alla andra sitt tacksåmycket? Om vi vill prioritera att resa för våra pengar och skapa gemensamma minnen och uppleva saker tillsammans så tror jag att vi gör det, helt utan att fråga någon till och med. Provocerande tydligen.