Tack till mig, tusen tack

Nu är all good igen. H kommer hem imorgon och det är nog bäst för honom att han inte åker iväg igen. Eller ja, det känns ju mesigt och litet när man jämfört med C som inte träffat sin kära på nästan en hel månad, stackars stackars henne. Fast det känns liksom bättre bara han är i stan, vi behöver inte ses hela tiden 24 timmar om dygnet men han ska liksom finnas här, det är viktigt. Men i alla fall, några timmar på stranden, ett dopp i havet och kombohandling så är man tillbaka igen verkar det som. Även om jag ju fick bli arg som satan när jag var förbi exM och hämtade en extrasäng och ett skåp samt en lampa som lånats av min syster. Lampan som för övrigt exM gjort sönder men nu vägrar ersätta. Well well. Jag skakade lite grann när jag körde iväg och ringde en signal till H innan jag insåg att sånt där får man berätta för kanske någon annan. Men det ordnar ju sig, jag är glad och jag skiter ju egentligen i vilket. Jag ger mig själv en stor jävla klapp på axeln nu, tack ska jag ha. Tack som fan.