Såhära alternativ

Jag tänker ibland på varför jag är så intolerant. Eller, det är jag ju generellt sett inte. Bara att jag har och har alltid haft så otroligt svårt för människor som är såhär att åh jag är alternativ och jag läser filosofiiii och jag har små färgglada skor med remmar runt vristerna tusen jävla varv och jag är ledsen rätt ofta och jag känner att jag verkligen förstår alla de stora författarna och jag identifierar mig med Virginia Woolf och lyssnar på Kent och gråter och tänker att livet och tvåsamheten och kärleken och familjen är en småborgerlig utopi och för några år sen hade jag små stjärnor i ögonvrån (wtf? varför vill man ha det? går de in på Panduro då och bara, eureka, de har silverskit till ögonen här) och min största hobby förutom att prova nya tesorter från Himalaya är att fotografera och framkalla själv och jag har inget emot svartvita bilder på havet och när jag inte ler, absofuckinglutely inte ett enda leende och alla mina kläder är så färgglada att människor i min omgivning får migrän och jag har en liten (för) kort lugg och Göteborg har Sveriges bästa musikscen och är sådär lagom ghetto för mig.

Jag äter lunch nurå.