Öresundsbronskrasch och Scrubs

Igår drömde C mardröm och eftersom hon och jag är ungefär samma person var det min tur inatt. Jag drömde inte om döda barn utom om en flygolycka. Vi satt i ett ganska litet plan och det var massa dumma turister som inte fattade att man inte kan stimma runt och hålla på så de stod i gången och helt plötsligt hände det nåt så att vi förlorade höjd som fan och så var det en kvinna i blå klänning med spagettiband som snubblade och inte hann sätta sig tror jag och sen snurrade vi liksom runt och det var dag ute så man såg liksom bebyggelse och sådär snurra och det enda jag kunde tänka var snälla gör inte ont och jag är föfan med om en flygplanskrasch. Och då mina vänner, då tänkte jag det på det där skandallystna sättet och det där sättet när man vet att man kommer få stå i centrum. Jag satt längst fram och så tog vi mark med en jävla smäll och sen liksom gled vi och då gled hela flygplanskroppen på Öresundsbrons liksom räcke och sen såg jag att oh boy här kommer det ta stopp och det gjorde det med besked och jag flög lite framåt och det gjorde ont men inte så farligt och sen flög jag upp och var tvungen att ringaringaringasnabbtsomfan till min mormor som jag absolut nästan aldrig ringer i vanliga fall. I alla fall, ni vet han den där bittra ST-läkaren i Scrubs? Han var där utan tröja och ville plåstra om mig och jag sa nej nej, I have to call my grannie! Han tittade på mig bekymrat så som jag föreställer mig att en oskadd läkare ombord på ett nykraschat plan gör och så fick han mig att lova att skynda mig tillbaka efter telefonsamtalet så han kunde se över mina blessyrer. Mmmmkejrå.