Att veta

Jag är helt mållös, verkligen. Men stärkt ändå, på nåt konstigt vis. Jag har gjort rätt och det är så det är. Men jag är klok nog att välja mina strider och den här tänker jag inte utkämpa. Jag vill ha lugn och ro. Lugn och ro, frid i själen och kunna sova gott om nätterna. Inget annat. Det som utspelas framför mina ögon nu är så milsvitt från normala referenspunkter att jag faktiskt på allvar fattas ord. Må så vara, jag lämnar WO och samtidigt inbillar jag mig att jag genom att göra det faktiskt vinner.