Hjarta Down Under

Jag alskar Australien. Faktiskt. Jag ar arg pa dem ibland, aussisarna och emellanat forstar jag mig inte pa hur det fungerar har och blir kinkig nar sprakbarriarerna tycks ooverkomliga. Men, jag alskar det. Och ja det ar klart att det faktum att jag precis sag storfilmen Australia har lite med det att gora, eller mycket kanske. Fast Australien har vuxit (vaxt)? pa mig och jag kanner mig inte alls fardig vilket pa satt och vis ar otroligt typiskt men det ligger ju kvar. Och det ar jag tacksam for eftersom jag sa garna vill vara har. Men lite rim och reson maste infogas sa jag inser ju att jag kanner sahar just nu for att jag ska aka och filmen och separationer ar jobbiga och jag vill ju samtidigt pa ett satt hem ocksa lite grann. Jag vet inte. Angest.