Kärleksstigen hej hej

Universum har utsett mig till sitt #1 hat tydligen. Lyssna att man inte ens kan få gå en redeempromenad på Djurgården ifred. Förra veckan efter kvällen som var Pluras fel mind you så var det krispigt och grått ute men inget regn och inga minusgrader. Så istället för att ta tbanan tänkte jag att jag skulle gå en liten sväng, kanske genom Kungsan och förbi Norrmalms torg och ta tuben från Östermalms torg istället. Men så hände det att Djurgårdsfärjan stod inne så jag tänkte att what the hell och sprang på. Och då rätt var det var befann jag mig på Djurgården och jag gick och gick och gick och gick och gick och tiden gick också och det är så jävla bra prom där ute. Det är liksom den bästa blandningen av kargt, avklätt landskap och stora, stora rosa villor. Och Thielska och Biskopsudden och Prins Eugens Waldemarsudde och Lisa på udden som iofs typ inte finns igen än men ändå. Jag gillar bäst det karga, det vintriga fast ingen snö. Det är bara rått, naket och utlämnat och jag gillar´t. Men! Det får man inte göra ifred, nej nej, utan det ska finnas nån jävla Kärleksstig såklart. Off cårse.

Kaffe och lust

Det här känner jag för att göra på min lediga dag: noll, inget, nada, minus, inte något, noll inget, ingenting. Jag har kokat kaffe och det var på ren vilja. Jag blev helt irriterad som fan för att kaffet i burken var slut och jag var tvungen att öppna ett nytt paket. Jag signade inte upp på såna krångliga saker. Nån jävla optimist hade väl sagt att jag sku bli glad för att det FANNS ett nytt paket. Alltså inte jag skulle inte säga så för jag är inte optimist. Men sånt är det, lustfyllt, i sanningajävel.

Skräckblandad förtjusning sa mamma och visste

inte hur rätt hon hade. Jag är så nervös så nervös så nervös så nervös så nervös. Väldigt nervös är jag. Men jag ska genomföra det imorgon och jag ska satsa allt och våga. Våga släppa sargen, gå utanför bekvämlighetszonen, gå utanför boxen, våga satsa, ja man fattar nu 1000 ordspråksgrejer hej hej. Men åh, va det är LÄSKIGT och sådär. Livsfarligt.

Check check check

Sinnen tillfredsställda för kolla: doft=check. Nåt jag fått av M som alltså är en herrdoft men ändå är så ljuvligt att jag liksom tänker hela tiden att jag vill hångla med mig själv inget konstigt. Det är liksom kryddigt och kanel och kanske lite kantigt och full on så som jag med är. Smak=krabbsoppa med tusen ton vitlök hej hej. Vitt bröd går bra, jag kommer få ont i magen men det har jag ju redan så det spelar ingen roll. Magkatarr! Hörsel=Trentemöller som jag fick av H för ljusår sen och som jag tvingade vänC att lyssna på nästan en hel sommar men hon tvingade mig att lyssna på Anttila så det är kvitt. Syn=jamen ok i alla fall för tända ljus och sånt och jag ska ta bort ljusstaken nu. Så! Kolla. Eller fast det finns fler sinnen? Skitsamma, jag är glöjd i alla fall (nöjd och glad=glöjd).

Pluras och mitt komplicerade förhållande

Jamen jag vet väl för fan att Plura är en tönt och sådär. Särskilt lamt när han bara mäh skyll inte på mig att jag hade kokain det var inte meningen men jag ville men ni får appselut inte göra så jag måste sitta inne för då blir mina kompisar i Eldkvarn sura. Nej men vet du vad, här ska du få ett litet tips av mig, ät inte kokain så slipper du allt dåligt (allt DROGrelaterat dåligt ijallafall). Men ändåsådå, bortsett från det där dårå så vill jag lite vara Plura. Eller fast minus Kajsa Grytt delen kanske och knarket och barnen. Men det andra, det bejakande. Jag vägrar alltså använda ordet livsnjutare även om det kanske sku passa. Men han bara är såhär att hej jag gillar vin och mat och om ni vill casha in på det så gör det, kom och spela in i mitt jävligt härliga roddiga kök. Sen blir det såhär att han skriver låtar om kärlek som går SÅ JÄVLA ÅT HELVETE och vin och vilka triceps Moneybrother har ser jag nu på konserten på SVT. Men tillbaka till Plura då, allt det där som betyder nåt, det har han ju fattat. Och nu gråter jag en skvätt. "Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull" - det ÄR den mest fulländade låten i universum. UNIVERSUM tammejfan.

Baaaaaaaaaarnen

Jag sa ju det. Jag skulle ha trevligt men bli galen också. Och precis så har det hänt. Och om jag en gång till får höra ordet "barnen" ackompanjerat av ett huvud lite på sne och en tonartshöjning så tappar jag uppfattningen om tid och rum. Baaaaaaarnen är så heliga så man förstår inte. Det måste jag förstå och så måste jag förmodligen brinna i helvetets eld för att jag skriver såhär. Men det går bra.

Semester

Well. Ungefär såhär ser det ut, hemmalivet, igår blev; lite sovmorgon, långfrukost, småkaksbak och allt det innan 12. Sen inhandling av lite föllseprelle till fadern samt en tur på loppis och ja jag fyndade men bara småsaker. Julpyntning under kvällen, i övrigt stillsamt. Idag: morgonstund har guld i mun hej och hå så därför var jag på gymmet kl 7 och sedan blev det en dag med ljuvliga systerdöttrar. Vi byggde snölyktor, smakade på (vit) snö, hälsade på hästarna uppe vid lagårn och kom in alldeles rosiga om kinderna och sedan åkte jag till största ungens sista ridlektion för terminen och stod och huttrade vid sidan av manegen, hej kyla. Hann med ett besök hos den krassliga mormodern och avslutade med slapp middag hos syster. Sånt är det, ett frosseri i familjetid. Och det är fint det.

Flykt?

En observant läsare kanske härvidlag lägger ihop ett och ett och ser att reslängtar möjligen men inte nödvändigtvis kan höra ihop med den förtvivlan och avgrundsdjupa sorg som inlägget innan gör sitt allra bäst för att kamouflera. Men så är det emellertid inte alls det. Nej nej.

Restarm i uppror

Min restarm bara, hallaåu? Vagörduvarförärvihemmasålängeharduintebokatnåthurmårduärdetnåtfel?

Can you trust him, can you take his word?

Ja det kanske kan vara så att jag inte mår så jättebäst nu och kanske ska man då försöka undvika att lyssna på följande: Anna Ternheim och Ane Brun och så. Men alltså den här låten, What´s happening with you and him måste man lyssna på. Och så lyssnar man tusen lyssn och tänker på alla texter och så inser man att detta här, detta jag går igenom eller ska gå igenom, det har gåtts igenom förut och det kommer gås igenom i evigheters evighet och det är inget konstigt eller farligt med det och det kommer gå över. Under tiden kommer det göra ont såinihelvete och sådär. Men det är som det ska det. Det onda. Och man får ha sorg typ så länge man vill (nästan). Nej det får man inte för rätt vad det är permanentar man sorgen och det går inte. Vännen S säger att 2012 ska bli mitt år, nåt med stjärnorna och deras inbördes relation blabla new age men alltså jag är inte den som är den, säger hon att det blir ett bra år så ställer jag inga frågor. Tack hej hej säger jag.