Ett fritt Palestina

Jag är hemma på byn. Jag mår inte bra av det, inte bra alls och det har jag förstått. Nu är det ju förstås många faktorer som samverkar men allt blir bara så mycket sämre här. Jag får ångest och det går inte att fly någonstans. Jag skulle varit i Sthlm nu och inte här. Inte vara så mycket mitt i, här. Storasyster förvånade häromdagen och frågade ödmjukt om grundläggande lektion i Israel-Palestinakonflikten och vi pratade länge och väl och läste ihop och hon förstod och vi lyssnade på ögonvittnesskildringar ihop och pratade sansat tillsammans. Syster var i det närmaste chockad och om det är något hon själv eller skolväsendet ska ta på sig vet jag inte men så var det. Och så frågar hon mig mitt i allt, och det här var så naivt men också kargt, naket och brutalt. Hon frågar mig Hur det är tänkt att man ska leva då? Om man bor där, vad ska man leva av? Det går ju inte? Och så är det givetvis, det går inte. Det går inte leva så och det är så jävla, jävla fel och det gör så ont. Syster förstår inte. Jag förstår inte heller.