Effektiv och universum

Jag vill gärna tänka på mig själv som en effektiv kvinna och sådär men ibland börjar jag tvivla. Nu, till exempel när jag sitter och bloggar och skriver om osynliggörandet av mäns strukturella våld mot kvinnor och bara tänker på att det ska bli gott med potatis. Effektivt hade varit att lite snabbt och lätt skala potatisen och hutta på plattan men si jag har liksom inte riktigt lust att resa mig och det blir alltid så att jag inte vet om jag ska dela potatisen eller inte och så blir det mjöligt och det är det värsta jag vet. Mjölig potatis och ännu värre, mjöliga äpplen, hej då. De absolut bästa äpplena i världen finns för övrigt i Alleum. Osten vet jag inget om. Mitt gamla liv har förresten jagat mig denna veckan, galet. Först sprang jag in i K på Götgatan, min gamla parhäst från liksom länge sen i Helsingborg. Det var roligt men mest konstigt och vi har blivit vuxna men det tog en sekund innan vi båda bara "minns du" alternativt "kommer du ihåg". Ni fattar grejen. Sen ringde de från Skånedistriktet och bara hejhej ska du vara med eller? Alltså, jag har inte bott där på rätt länge eller? SEN förstår ni ringer det nån blablaförsäljare eller nånting och då visar det sig att det är en gammal FSare MEN han fattar inte att jag är jag så jag bara skrattar och säger att jag är upptagen ring en annan dag tack. Jag var inte så upptagen, jag var på Åhléns och försökte hitta foundation med solskydd men det såg ju inte han. Konstigt va? OM jag hade varit disponerad något annorlunda hade jag trott att universum ville säga mig nåt.