Breakin up

Världskonstig dag på många sätt. Delvis för att jag är sjuk igen vilket borde vara en omöjlighet men också för att allt bara rasar runt omkring. Tydligen är det uppbrott överallt med ömsom skratt, ömsom tårar och nu är det jag som står vid sidan av och vet hur det kommer bli, eller ja, vad som väntar i alla fall och det gör lite ont. Inte så mycket för att jag inte tror att de klarar det men mer för att jag vet att det blir så sårigt och söndrigt och så svårt att laga. Det ordnar sig ju men det tar lite tid och det är en rätt så jobbig process och man lär känna nya sidor inte bara hos sig själv men också hos andra och det är inget bra.

Fast nu blev det konstigt för det där skrev jag igår och glömde publicera så nu har jag ingen lust att skriva om det mer.

Fånga dagen - mäh, jag är ironisk såklart

Igår på bussen från Göteborg (jag trodde aldrig jag skulle skriva de orden!) så satte det sig såklart en liten snärta sig bredvid. Hon hade långt sådär gulblont hår och sån där luvtröja som det stod nån seglarklubbs bokstäver på säkert och så hade hon sånt där vitt på nageltipparna och var i gymnasieåldern. Redan här var jag lite irriterad särskilt eftersom hon satte sig bredvid mig när det fanns andra lediga platser, alltså tvåsitsplatser! Jag hoppas att hon inte såg dem, ingen rimlig människa väljer att sitta bredvid någon om man inte måste. Man kan ju föfan råka snudda vid varann och bara tanken på det ger mig faktiskt rysningar. I alla fall. Sen förstår ni började hon läsa någon liten söt bok som hon säkert fått av en tjejkompis som kallar henne gumman och sötnos och delar mascara med henne. En liten bok med sån där groda utanpå och så är det massa "klokskaper" i hela boken. Vänster sida, naturbild, gärna vattenfall eller dimmig morgon - höger sida, visdomsord. Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna. Att förlåta är nyckeln till lycka. Man kan aldrig få för många vänner. Ni fattar. Såna böcker ger mig ångest och människor som läser (kan man ens kalla det läsa) ger mig ångest. Det finns inga små meningar som löser allt och det finns inte underfundigheter som man måste komma ihåg. Såhär tycker jag, alla som har ett motto kan dra åt helvete och allra särskilt de vars motto är Carpe Diem. Jag ryser lite nu.

Som man sår osv

Till och med redan i söndags eller om det var måndags och jag pratade med C blev hon alldeles allvarlig och sa släpigt att du låter halsflussig igen? Amäh såklart inte sa jag, jag har precis ätit mastodontmycket penicillin eller vafan? Jodå. Sen blev det tisdag och svullna mandlar eller vad de nu heter och täppt näsa och sådär. Min teori är att så länge jag liksom åt medicinen höll jag sjukheten stången och hade hyfsade odds att bli och hålla mig frisk. Då gjorde det här spritdrickandet inte så mycket. Men sen, sen när medicinen tog slut men spritandet fortsatte, då påbörjade jag något mycket farligt. Jag lade mig liksom på minus. Och nu sitter jag här fnasig under näsan och apatisk. Det borde jag tänkt på innan.

Kycklingvingar

Idag på jobbet blev det såhär att vi skulle liksom mingla hela förvaltningen och umgås och det var bara bra intentioner och roligt och sådär och vi fick skynda oss som satan och kolka upp rödvin och äta bulgursallad och sådär och snickarS kom och satte sig och var slajmig och ville att jag skulle berätta om min resa. Nej, varför det sa jag då. Jamen va trevligt. Det var rätt så ordnat ändå och massa av mitt vin bjöds bort och det var nog rätt så bra tror jag. Sen fick jag skjuts hem och det var också bra. Sen ringde jag dit jag inte skulle ringa egentligen men ångrade mig när det var försent och då blev det såklart pinsamt mer än det hade behövt bli om man bara hade uppfört sig. Men lyssna, jag är inte en ringare. Jag är en smsare. Nåja. Det som bara retar mig är när folk tror att de har en som i en liten ask och bara precis behöver knäppa med fingrarna och att man då ska komma springande. Bara nämen vetdu, balansen har ändrats. Det är inte så länge och jag vet det och du vet det och sluta nu.

Sover nån eller?

Det är onsdag eller så menar jag torsdag fast egentligen fredag supertidigt. Det spelar ju ingen roll, som C sa när fönsterbytarkillen frågade om nån sov när han kom och ville fixa listerna eller vad det nu var. Jag sov och hon sa nöjt att jamen det spelar ingen roll. Nähä. Hursom. Jag är så glad att jag är hemma och att jag är hos C och att hon jämt förstår och stryker över håret ibland. Vissa sår är inte läkta och jag skulle så gärna vilja säga det jag tänker att jag saknar nån gång ibland och nu tänker ni nog på fel men strunt i det, det är inte så jävla allvarligt. Det som känns sjukt galet bra är att inte vara lika söndrig och sårig och trasig som innan och det märks skillnad på tusen olika vis.

Nybliven moster igen!

Jag = moster igen! Fina syster E och hennes D har fått en ljuvlig liten flicka och alla mår bra och jag hoppas att det kommer bilder mycket snart för jag längtar ihjäl mig! Och just det, jag sa flicka hela tiden, exakt hela tiden. Och tänk att det är en liten aussieunge, det är helt galet. Hursom, hurrahurrahurra och hurra för att allt gått bra!

Katten Britta

Den här katten Britta som bor här driver mig till vansinne. Jag har försökt rätt mycket, igga den, klappa den och skrämma den. Ändå vill den liksom inte lämna mig ifred. Den vill leka och greja och det är ungefär det minst roliga i hela världen. Jag är noll intresserad. Igår spelades det boll på tv och alla var väldigt exalterade och vi, ja vi bidrog genom att lite halvhjärtat kolla resultatet på nätet nån gång i timman sådär. Sen blev det promenad och sammanstrålning med polisMi som gick helt bananas och idag har vi förundrats en hel del och även fakiskt oroat oss lite grann. Men det där kan vi låta bli Carin Götblads problem. Och på tal om det så presenterades årets sommarpratare idag och jag blev så glad för det är så härligt att vara i Sverige trots allt, trots till exempel att Björn Ranelid ska sommarprata. Lite svinn får man räkna med. Och idag har det varit en bra dag och jag tog mod till mig och det lönade sig och jag är lite så glad och lite sådär tramsigt leende.

Bästa DJ

Hybris är det mest sinnessjuka som finns och så sjukt motbjudande och galet. Bara feed me, feed me. Nej tack, jag tror inte det. I alla fall, ikväll har det sparkats boll och alla är helt bisarrt mycket intresserade och har gulblåa kläder och sådär. Well säger jag. Vi har i alla fall lyssnat på Kaah massa och haft nostalgi och pratat med gammal vän och sånt där bra skit. Nu, stuvade mackisar och falu. Inget konstigt.

Jodå

Skönt tycker jag med så många glada tillrop och sådär när jag hade tokhalsfluss. Till och med läkaren på VC blev alldeles förvånad och hade aldrig sett något liknande. Tur att man kan bidra till läkarvetenskapens nya rekord, inga problem. Mam körde ner från hemmavid och hämtade mig så jag fick ligga och vara sjuk där istället och det var bra. Nu tillbaka i Skåne och börjat jobba och det är rätt så bra faktiskt. Promenad dit och härligt väder och sådär. Blir otroligt stressad av allt sånt här som tillhör vardag här som tandläkarbesök, styr med deklaration och andra såna där fixsaker. Har varit lite bortskämd med att inte behövt styra så mycket sånt ett tag men nu så är det back to business. Och det är ju det som är verkligheten såatteh. Det finns i sanning roligare saker än ett halvårs post att gå igenom och ordna med. Men det ordnar sig. Och hela familjen är träffad och det var bra, fy vad jag har saknat! Nej vet ni vad, nu är det jag som går till Apoteket och köper allt möjligt och sen får jag gå till Skatteverket och fylla i massa (jag vet inte rikigt) och sen behöver jag gå till jobbet och se till att jag får riktiga anställningspapper och lön och sådär.

Självklart, självklart

Vabra. Jag har halsfluss och ungefar 40 graders feber. Att resa sig ur soffan och skriva detta gor att det bankar i huvudet sa att jag tror att jag ska duka under. Verkligen kul att det forsta man gor pa jobbet ar att sjukanmala sig. Helvetes streptokocker.