Att planera

Jag ska inte bli religiös men jag tycker fortfarande att lugn hade varit rätt så fint. Men det är ingen fara. Lyssna här nu vad H har gjort. Han har gjort ett litet program åt mig/oss, fredag: lunch på jobbet med honom och mamma och sedan filmvisning på kvällen i tomt (hurra!) hus. Lördag; fria aktiviteter mest hela dagen vilket för mig inskränks till att vistas på jobbet men det gör inget. Söndag; hämtas jag på jobbet för middag i Ramlösa, fisksoppa och säkert även en stor dos ångest eftersom måndagen innebär att H åker till Kalmar igen för att tentaplugga och även med största sannolikhet dricka sprit. Denna planering låter måhända inte så märkvärdig men den innefattade även onsdag och torsdag och var ytterst minutiös. Gulligt tycker jag och precis i min smak. Måndag kommer givetvis inte bli en så värst bra dag men det föredrar jag att inte tänka på just nu. För det finns ju lyckligtvis kollektivtrafik som trafikerar sträckan Hbg-Kalmar och det är en väldig tur för mig, oss. Usch, jag vill verkligen inte tänka på detta mer nu. Nu skriver jag om nåt annat. Hejdå.

Tyst och lugnt och stilla, tack.

Detta har jag; ont i huvudet, börjat bäva för att jobba helgen, kortarmad tröja och hungerskänslor.

Detta vill jag; att huvudvärken ska gå över, inte tänka på helgen så mycket, ha en jacka på jobbet, mat i magen och gärna lite lugn och ro och tystnad. Jag skulle kunna tänka mig att avlägga något slags löfte om att bli religiös, bara det blir tyst och lugnt och stilla. När jag tänker det så tänker jag det med en len röst. Tyst och lugnt och stilla.

Bloggeliblogg

Tusen gånger har jag försökt blogga idag men så kommer det människor in på jobbet hela tiden och si då går det ju inte. Men nu är det lite lugnt men snart så ska taaaatern ha paus och då kommer det en miljons miljard folk in här och ska klämma och känna och titta och säga att det var bättre förr och tio öre kommer man inte långt med nuförtiden. Och det stämmer ju, att man inte får nåt för tio öre. Det andra håller jag inte med om men det bryr de sig ju inte så mycket om. Och ingen lunch fick jag med mig och min lunchleverans/dejt fick förhinder så jag är plenty hungrig kan man säga. Fil räcker inte så långt märker jag men nu är det inte ens två timmar kvar och sen blir det så fint att jag får skjuts hem av kära kära H och vi ska laga mat och så kanske man kan smaka lite av det aussievinet vi köpte igår, det verkade mycket lovande.

A & A o H

Såhär är det att jag har haft halsfluss ungefär sen jag kom hem. Nej inte ungefär, jag vet exakt när det var. Min första bröt ut söndagen den första juni och sen dess har jag ätit penicillin med undantag för de dagar då de tre separata kurerna tagit slut och jag trott att jag varit frisk. I måndags tog så kur 3 slut och idag förstår ni var jag tillbaka på vårdcentralen. Inga streppar och ingenting så fick ingen medicin. De tog odling som jag får besked om på måndag och händer det inget då tänker jag antingen be om remiss till öron/näsa/hals eller gå bärsärkargång. Eller operera bort mina mandlar helt själv hemma i köket. Dåligt alternativ det där sista men jag är fan desperat nu. Skitsamma. Det ordnar sig. Jag har världens bästa H här som kokar te och som köpte Bafucin helt utan att jag bett honom. Det är så fint - att han gjorde det utan att jag bad och ingenting. Och jag köpte blommor till honom idag i Helsingör. För ja, jag har varit i Helsingör med mamma o pappa och äldsta syskonbarnen och det var så otroligt skönt och härligt att få krama mina små A´s. De har blivit så stora och systerdottern är så klok och förståndig och systersonen tänker och grubblar och kommenterar omvärlden på oslagbart vis. Nu har de åkt hem igen och mina familjereserver är påfyllda och det känns rätt så bra faktiskt. Nu ska jag småslumra och läsa Bang för det är mitt bästa.

Sov

Om jag går och lägger mig och sover nu, kan nån väcka mig på söndag morgon så jag hinner duscha innan jag o H ska åka till Österlen eller vart vi nu ska? Det hade varit fint som snus.

Min pap

Som ett led i det här försöket att bli en ny, bättre människa ingår att dela med sig mer. Av känslor såklart. Och eftersom jag längtade efter pappa så skrev jag det i ett sms och fyra minuter senare ploppade det i telefonen och så saknar han mig också. Det är ju smart så det är inte klokt.

Längt och inte räcka till

Jag är så ledsen så ledsen och jag vet inte ens varför. Eller jo, det vet jag nog. Jag är trött hela tiden och äter medicin och saknar min familj väldigt mycket och är trött på konflikter och att slå knut på mig själv. Jag tyckte att jag var skyldig mig själv att försöka sluta med det där och göra lite mer vad jag själv vill och känner att jag behöver, kanske sätta lite av mina behov främst och jag gjorde det faktiskt en gång, kanske till och mer ett par gånger - och så blev allt fel och dåligt. Så tji fick jag. Och just nu orkar jag inte finnas till ens för mina vänner känns det som och det är så sorgligt och ovärdigt. Det är fint att bli vuxen och vara med om saker där erfarenheterna från de händelserna sedan kan hjälpa någon i ens närhet, för att man vet hur det känns, hur det blir och hur man kan förhålla sig till det. Det är fint och det ska man använda för att hjälpa varandra och för att liksom bära om man inte riktigt orkar gå. Men så räcker jag inte till just nu. Jag skäms så hjärtligt över det och det gör mig ledsen att jag inte räcker till. Och jag är så livrädd att jag ska flyttas bakåt i tiden en sisådär två år och det vill jag inte. Jag vill inte och inuti nu ser jag en bild där jag slåss och kämpar av helvete.

Matuppdatering

Såhär gott blev det igår; färsk pasta med salami, mozzarella, tomat, rostade pinjenötter, färsk basilika, olivolja och babyspenat. Samt ett glas rödvin som jag inte drack för jag äter ju penicillin för bövelen. Men ändå. Och idag ska det intas vietnamesisk mat och det ska bli a) gott och b) spännande och sannolikt även c) starkt. Det här är så otroligt ointressant.

Massa tankar

En ocean av tankar slår emot mig när jag ser artikeln om Lill-Babs och hennes kompisar. Rubriken är Här festar de hos Lill-Babs och jag blir så bekymrad. Hur ser det ut, vad har de på sig, vad dricker de, blir de fulla, vad händer då, är det nån som slår ut en tand, hur blir det egentligen? Vi får veta att de åt godis, snacks och friterade tunnbröd. Är det så att Lill-Babs har en sån liten fritös hemma, sån som man kan köpa på Clas Ohlsson? Och i så fall, vad för olja använder hon och var den inte utgången? Jag tror det. Jag tror Lill-Babs och Malin Berghagen turades om att spana efter spöken och fritera bröd från Sarek. Eller om det heter Sarek kanske, brödmärket. Jag ser allsången framför mig, jag ser Måns Zelmerlöv sitta och yla, Nanne Berghagen ska börja sjunga så fort hon öst bort allt hår och lugg från ansiktet, Lasse Berghagen tycker det är svårt att gå hem och kan inte koncentrera sig på sången av den anledningen och Linda Bengtzing försöker boka in tid med Aftonbladet för den där intervjun om Peter. När jag läser den här artikeln undrar jag hur det egentligen är beskaffat i världen.

Balla jag

För jag är så otroligt ball vill jag bara säga. Jag är på jobbet nu och det är galet varmt men det gör inte så mycket (säger jag nu ja) för kanske får jag träffa mitt kex ikväll och om jag inte ska det så ses vi imorn och jag tänker på honom rätt mycket och sen ska jag hitta bra biljett till utomlands och sen ska jag dit jag älskar!