Syskon och barn

Som vanligt svårt att varva ner efter sen arbetsdag men snart så. Det är varmt också, mycket varmt. Det luktar (doftar, jag vet) vaniljsocker och jag tänker lite på att jag och syster E ibland om somrarna cyklade iväg tidigt tidigt och plockade jordgubbar på självplocken och sen rensade vi dem omsorgsfullt som aldrig förr och åt dem i djup stor tallrik med mjölk och obskyra mängder socker. Det var fint. Syster E tog med mig på mycket roligt, vi plockade alltid årets första tussilago tillsammans och försökte enträget få lupiner att överleva inomhus (går inte). De är fina, systrarna. Jag har insett att det här med syskonband är överraskande starkt och att man nästan får tunnelseende när det gäller deras välmående. Och lilla F som är ett år och som skrattar i samma stund som hon vaknar och som när hon slår armarna om en får en att smälta som aldrig förr. Och söta lilla I som är dryga två och som minsann förkunnade att hon doppat håret senast hon badade och som säger till pap att han ska köra "siktit" när han ska till Ähult. De är ljuvliga. Ljuvliga.

Helg

Det är fredag, sol ute, ska bli sol i helgen, jag är ledig i helgen, det finns mat hemma, det finns blommor i krukorna, det finns bomull runt hjärtat och det är bara så bra allting.

Avlopp

Första dagen jag hade flyttat in märkte jag att vattnet inte riktigt liksom rann ner när man duschade. Mycket besvärligt och åtgärd krävdes. Så nu förstår ni mina vänner har jag liksom rensat ett avlopp. Mitt första hushållsavloppsrens (jamen jag har jobba på McDonalds ju). Och ja, det var lite märkligt att detta ägde rum på självaste midsommarafton men ändå. Jag är litelite stolt faktiskt, att jag kunde genomföra det utan att vomitera. Men roligt var det inte och svor gjorde jag.

Rodd rodd rodd

När jag jobbar till 20 är det alldeles uppenbarligen svårt att varva ner och slappna av förren det blir sent, som nu. Fast just idag gör det inte så mycket för imorgon är jag ledig och imorgon ska bli en så bra dag, först sovmorgon och sen in till stan för att göra lite ärenden och hälsa på Mymymy som enligt egen utsago har vansinnigt tråkigt på NK. Sen ut till Kurvan för inhandling av nödvändigheter på jobbet och kanske den där fåtöljen som är så snygg och bra att jag nästan vill bli ihop med den. Sen mathandling, det bästa jag vet. Eller ja, det är ju en sanning med modifikation men helt ärligt, skafferi och fyllafryshandling är roligt och jag ska inte glömma balsamico och ni vet såhär idealmjöl och bakpulver och konserver och sånt som är tråkigt att ta på buss. Söta lilla pap är ju i stan och jobbar några dagar och igår hämtade han mig på jobbet, lastade ur bilen hemma hos mig och konstaterade snabbt att trädgården är vanskött (sant) innan vi åkte in till stan och installerade honom på hotellet för att sedan gå ut och äta. Och imorgon ska han alltså agera chaufför. Eller om jag kör, i och för sig. Nåja, det blir bra i alla fall. Sen när allt det där är klart och jag har ställt allt rakt och fint och det känns bra inuti så ska jag åka in till stan fast jag menar ju Gärdet och då ska det kännas om möjligt ännu bättre inuti.

Midsommar säger du

Såhär har det hänt att det har varit midsommar och allting och det spelar ju inte mig så stor roll men det har varit lite bergochdalbana men den är nog över nu och det är en bra sak. Så, midsommar innehöll alltså; rosé i Gamla Stan, Volvo Ocean race och våldsam saknad efter segling, blomma i håret, hemmagjord jordgubbstårta och ödmjuka konversationer och regn ute och tända ljus inne. Ja, på det stora hela efter omständigheterna bra, måste jag nog tillstå. Och nu är det lördag och det ska bli en promenad, en sån där man kan prata och stryka lite lätt längs en varm kind om man måste och en promenad där man kan tjuvkika lite bakom solglasögonen eftersom man helt enkelt inte kan få nog. De är bra, de där promenaderna.

Hej då hemma på väldigt länge

Sist glömde jag skriva rubrik, det är inte trevligt. Det är den fjortonde om jag minns rätt och det är söndag och det regnar och regnar och regnar och jag har duschat så varmt att fönstren i hela lägenheten immat igen. Imorgon får jag mitt splajs nya andrahandskontrakt och aldrig någonsin har någon varit så glad för en sån sak tror jag. Inget konstigt med det. Jag har varit hemma i Småland och nu på hemvägen gav jag mig själv ett heligt löfte, att aldrig åka dit mer. Dumt, givetvis eftersom jag inte kommer kunna hålla det löftet. Men det ska dröja, gud verkligen, det ska dröja länge. Det ger mig ingenting, jag åker dit jämt glad och hem ledsen för att jag inte räcker och för att jag inte känner att jag bidrar med något. Jag är så trött på att aldrig bli lyssnad på eller tagen på allvar, jag är trött på att man fortfarande efter så många år tycker det är ok att behandla mig hur som helst och jag är trött på att inte respekteras och jag är trött på att vara den på vars bekostnad alla får göra sig lustiga. Jag är trött på att det kostar 700 kr t/r och att ingen tycks fatta det och jag är trött på att alla går bakom ryggen på varann hela tiden och att det hela tiden handlar om positionering och jag är trött på att vara till besvär och ligga människor till last. Nej tack, jag stannar hellre i Stockholm då. Må så vara att jag inte bor så fint eller har ens bil längre men jag har det så bra här, tacksåmycket. Nu är det såhär att jag bor här och det går utmärkt bra att komma hit och hälsa på om man vill men jag, jag åker inte en meter söderut på väldigt länge. Jag tror hellre jag umgås med människor som tycker om mitt sällskap, som lyssnar på mina åsikter och tar mina erfarenheter och upplevelser på allvar och som visar det. Så hejdå hemmavid på ett tag. Jag tror ni klarar er utmärkt bra.

14:e maj alltså, var när jag skrev det senaste inlägget. Tiden går mycket fort. Jag har flyttat ut men inte flyttat in på mitt nya ställe vilket givetvis är aningen frustrerande men så kan det vara. Börjat på nya jobbet vilket är krävande men också roligt. Det kommer bli bra. Nästa v hem til byn och syster E med lilla bebisF o co kommer till Sverige och A har skolavslutning, viktiga grejer liksom. Och det där fina jag skrivit om, det är fortfarande här. Och fortfarande fint och bra och ljuvligt och imponerande. Så, det om det. Nu ska jag fiffa mig och sen på vägen till C köpa söndagsfrulle (alla vet att söndagar får man äta bröd på och dricka Tropicana och äta ordentlig yoghurt). Sådetså.

Apoteket

Nu är det synd om mina grannar igen, ja och mig såklart. Men jag misstänker ju att de också led lite av att jag kl 02 låg och hostade så mycket att jag blev orolig att liksom knäskålarna skulle hostas upp. Sen gick jag till Apoteket efter skolan och såg att Quilla Simplex tydligen bara görs i 2000-litersflaskor så då köpte jag ingen utan halstabletter istället. Ja och allergitabletter och annat jag behöver. Alla vet att Apoteket räknas inte som shopping, det räknas bara som införskaffande av livsnödvändiga varor. Tur för mig att de säljer lite allt möjligt på Apoteket nu då. Synd att det ska säljas ut.

Torsdag morgonens föreläsning, varsågoda

En dag som börjar med frukost (!) och ingen stress och La Traviata lite för högt för vad som är ok vid den här tiden kan inte bli dålig. Fast mest längtar jag tills det blir imorgon, förstås.

Folk som särskriver, alltså. Är de dumma i huvudet? Förstår de inte bättre? Saknar de språkkänsla? Det är mig helt främmande det där och jag förstår inte hur man är disponerad om man inte förstår att "jättekul" ska sitta ihop. En ny trend jag sett är för övrigt också att helt plötsligt mitt i en mening använda stor bokstav, de gånger jag har sett det har jag kunnat härleda det till att man velat ge det ordet emfas. Gott så. Men egennamn och namn och partibeteckningar har stor bokstav, inte ett ord man vill särskilt betona. Det finns andra medel för att göra det, man kan feta ordet eller som jag fick lära mig när jag var liten flicka, stryka under det. Men inte Helt plötsligt ha Stor bokstav. Det enda som händer är att man får mitt förakt. Och nej, det är absolut inget märkligt med att använda ordet förakt i det är sammanhanget. Obs att undantag givetvis göra för de med skrivsvårigheter, jag är inte helt degenererad.

Lite sorgligt

Jag tittar på Uppdrag Granskning och det är så sorgligt att jag vill börja gråta. Först handlade det om hur gamla behandlas och det var inte så trevligt kan jag berätta, tydligen ska undersköterskor och vårdare mata gamla människor på max 9 minuter och i lagen står det att de äldre har rätt till ett "värdigt liv", en term som ingen kan definiera och det kan man ju även diskutera utifrån ett förvaltningsperspektiv, hur problematiskt det kan bli med ramlagar och målstyrning och sådär men det ska jag inte göra. Ijallafall, del två i programmet handlade om död och jag skojar inte nu. Mer konkret handlade det om ensamma människor som dör och begravs, helt ensamma. Just detta reportaget handlade om en man med hatt. Till en början var det alldeles tomt i kyrkan sånär som på prällen och representant från begravningsbyrån. Sen droppade det in två personer, två personer och de två personerna var den dödes grannar som förstått hur ensam han varit när han levde och därför också förstått att det skulle bli ganska tomt på hans begravning och tänkt att så kan det ju inte vara. Inget konstigt att man nästan börjar gråta då tycker jag. Tvi vale, tänk om inte en enda kotte kom på ens begravning. Va ensam man måste varit då. Fy fan.