Can you trust him, can you take his word?

Ja det kanske kan vara så att jag inte mår så jättebäst nu och kanske ska man då försöka undvika att lyssna på följande: Anna Ternheim och Ane Brun och så. Men alltså den här låten, What´s happening with you and him måste man lyssna på. Och så lyssnar man tusen lyssn och tänker på alla texter och så inser man att detta här, detta jag går igenom eller ska gå igenom, det har gåtts igenom förut och det kommer gås igenom i evigheters evighet och det är inget konstigt eller farligt med det och det kommer gå över. Under tiden kommer det göra ont såinihelvete och sådär. Men det är som det ska det. Det onda. Och man får ha sorg typ så länge man vill (nästan). Nej det får man inte för rätt vad det är permanentar man sorgen och det går inte. Vännen S säger att 2012 ska bli mitt år, nåt med stjärnorna och deras inbördes relation blabla new age men alltså jag är inte den som är den, säger hon att det blir ett bra år så ställer jag inga frågor. Tack hej hej säger jag.

Stängt

Stängt för sorg.

Mest av allt

Jamen tjufem miljarder grejer har hänt. Jag har sprungit en hel mil, alltså E N M I L som i TIO KILOMETER och jag har varit i Istanbul och sett vackra och imponerande saker. Obs fantastisk stad must say. Sen har det hänt att jag blev lite slickad av lågorna som tillhör brännautsigelden men jag klarade mig och så har det hänt att jag en dag tränade tre pass på en dag av pur uttråkning. Såna saker har hänt. Men mest, mest tänker jag på det här. Det här: att jag vill komma hem till en upptänd lägenhet, att jag vill sluta oroa mig för massa saker (som inte ändå säkert kommer hända, jag veeeet), att jag vill prata med någon om vilka möbler som passar bäst, att jag vill börja bygga något varaktigt för framtiden, att jag vill höra till något och vara en del av något, att jag vill känna mig så omsluten och att jag vill det, jamen säg om sisådär en dag eller så.

Söndagen

Klara och ångesten över att inte vara så lycklig som man har förutsättningar att vara.

Sylta och safta

Ingen ångest nej då. Absolut inte. Absolut inget som då för nån vecka sen när jag bakade två stora olivbröd och matmuffins och sen slängde allt några dagar senare. Jag åt förresten en. Muffinsen blev bra men lite hårda. Hur som helst, jag vill göra äppelmos med vanilj och lägga in saker och sånt. Det tyder inte på nåt. Ho ho ho.

14

Tydligen var förra veckan en morgonpigg vecka? Helt konstigt. Men sen när det blev fredag så skulle jag bara vila lite innan middag och sånt vid 19-tiden fast vila blev till djupsömn som blev till 14, FJORTON, ETTAFYRA, timmars sömn. Är det normalt eller va?

Kapitalismen

Säg till mig om jag har fel om kapitalismen. Jag tänker att det bygger på utbud och efterfrågan och om till exempel ingen köper ens bilar, ja då får man liksom sluta göra bilar och tänka ut nåt annat. Jag tänker att detta är precis de spelreglerna som gäller. Att det är marknadskrafter som styr och om det inte är lönsamt att producera något så gör man inte det. Eller va? Alltså jag är i sanning ingen kapitalismens hejdukar men just nu kan jag inte undvika att förundras över turerna kring Saab. Alltså varför i hela friden ska staten lösa ut dem? Igen och igen och igen? Jag är så jävla trött på att läsa om det och jag förstår inte hur de människorna som jobbar där orkar. Tänk att varje månad ha lite roulette - får eller får jag inte lön denna månaden? Så kan man ju inte ha det? Och jag måste även klargöra att jag såklart tycker det är viktigt att alla människorna får ha sina arbeten kvar och sådär men jag bara fattar inte dealen, om man nu gillar kapitalismen så får man väl också acceptera dessa efterverkningar av detta är en? Eller blir man planekonom automatiskt då?

Om Karin

Min cykel och jag har det fint ihop. Karin heter hon och det är inget alls fel med att hon har ett namn. Jag är rädd om henne och försöker vara snäll, typ komma ihåg att pumpa och annat sånt...cykligt som man ska göra. I gengäld transporterar Karin mig dit jag vill och gör att jag känner mig flexibel och sådär. Men så en dag så kärvade låset och jag fick springa till bussen istället. Och idag efter jobbet tänkte jag att det var väl själva fan då om det inte ska gå. Fast det gjorde inte det. Gick att låsa upp alltså. Så jag blev helt 1 svettig 2 frustrerad 3 desperat 4 ledsen men ledsen ska stå först för det var jag mest. Ska det vara så jävla svårt för saker att bara precis funka eller? Men så kom min granne gående och jag har minsann sett att han har såhär jobbarkläder på sig så mitt utan hej eller nånting bara frågade jag fall han råkade ha en bultsax i bilen. Sådär på skämt för även om jag hoppades så trodde jag ju inte att han verkligen skulle ha en bultsax i bilen. Men se det hade han och han gick och hämtade den och klippte upp trots att han bröt ett revben för inte så länge sen. Vilken kompisgranne alltså! Jag och Karin kan återförenas imorgon bitti!

Coach?

Måndag morgon. Jag stryker och tänker på framtiden. Då hör jag från lokalnyheterna, Stockholmsnytt kanske det heter, att Filippa Reinfeldt i egenskap av landstingsborgarråd (?) ska införa en ny grej. Wait for it. Nu: sjukvårdscoacher! Jamen såklart ska vi ha det. Tydligen blir svårt sjuka och människor med dubbeldiagnoser förvirrade av denna stans upplägg på sjukvården. Och då ska man ha coacher som guidar. Vabra. Det är inte så att man kan lägga av att privatisera sjukvården? Att man kan lägga av att tvinga vårdcentralen leverera resultat som lever upp till effektivitetsmål? Att man kan tänka sig att svårt sjuka och de med dubbeldiagnoser kanske kanske ska kunna söka den vård de behöver och har rätt till utan nån coach? Nej jag tycker såhär, sabba så mycket det bara går på så kort tid som möjligt och sen när ni upptäcker att det är beyond repair, inför nåt nytt käckt litet projekt då. Gode gud i himmelen, var snäll och försök se till att jag och mina nära får vara friska för som det här samhället är på väg att bli vågar man inte annat. Tack gud så mycket.

Libyen

Jamen det är inte konstigt att man känner sig lite utsjasad och trött när man liksom är i Libyen på nätterna och fixar och donar lite så att alla ska bli glada. Självklart kan jag fixa lite där också, inget konstigt. Är det nåt mer? Ni vet var jag finns om det är nåt som behöver redas ut. Jag har himla mycket tid också så jag kan ta mig an hur mycket som helst.