Stoll stoll stoll

Stollig idé att höja pensionsåldern till 75. Jag fick läsa flera gånger innan jag förstod att han menar allvar men det tycks statsministern alltså göra. Alltså, jag tänker att det säger en del om vilken föreställningsvärld han och hans kompisar bor i. Uppenbarligen inte samma som jag. Stoll, stoll, stoll säger jag.

Amän kan det sluta

Så. Satans. Hungrig. Igen. Har jag nåt fel eller va? För även om jag äter så känns det inte mättkänsla liksom? Helt bra lur är det för det luras att man är hungrig och så äter man och då går det inte över. Är det verkligen rätt? Avocado, keso, kyckling, solrosfron, fetaost, lammracks, bröd, matvete, pesto, sockerärtor. Allt det kan jag äta faktiskt precis nu om det finns. Det gör det inte.

Mandatory

Aldrig ska det hända att jag somnar innan midnatt passerats. Men jag har så mycket. Nu. Nej det har jag inte men det känns så. Det är för att det är tjufem miljarder intryck hela tiden och för att jag känner mig lite förkyld, ingen bra kombo. Det som däremot är bra är att jag, när jag tittat bakåt, ser att jag lärt mig saker och ting. Alltså, jag har lärt mig på mina misstag men också undvikit att begå nya. Man får ju gärna göra misstag, såvida man lär sig på dem tackskajagha. Men nu jobbar jag mer förebyggande och det är inte så dumt att investera lite tid i det så att säga. Och att göra imorgon blir detta: jobba. KÖPA MAT. Ja caps jag vet men jag måste måste måste.

Fler och semla

Skare. Mareld. Midvinter. Sakral. Är också fina ord som behöver få vara med när fina ord diskuteras. Och jag ska alldeles strax äta havregrynsgröt med äppelmos (nej inte hemmagjort vafan jag är väl inte underbaraclara heller) och kanel. Och kaffe. Minst massor med kaffe. Och så ska jag gå till jobbet juste. Sen ska det nog inte hända nåt mer. Syster E ringde och sa saker som att jag måste stiga upp för att möta dagen och dess möjligheter, potentialer och ögonblick. Då sa jag att det endaste enda jag känner är plikt och då sa hon att hon skojade men att pliktkänsla inte är en så dum drivkraft. Och det har hon ju givetvis rätt i. En semla kan dock också vara en drivkraft.

Elegi

är en vacker låt med vacker text och jag är rätt glad att den introducerats i mitt liv. Och jag undrar också var jag hamnar härnäst. Jag tog mod till mig tidigare ikväll och berättade lite för den ömma modern och den ömma modern lyssnade och förstod och det var bra. Jag fattar inte varför inte jag gjort så tidigare eller? Fast nu går ju också bra. Det är det ena, det andra är det här med trasighet. Jag hade nog aldrig tänkt på det innan men jag tänker på det nu, två trasiga blir ju inte bra, det är så att säga inte en framkomlig väg. Det fattar jag ju såklart egentligen men jag hade aldrig reflekterat över det. Två fel blir inte ett rätt och så vidare och läka sig måste man faktiskt göra själv. Gärna utan substanser. Men då undrar jag såhär att om en är trasig, var ska den ta vägen? Ska den vara med en hel? Det vill väl inte den hela? Och kommer en trasig kunna vara med en hel, eller kommer den trasiga alltid känna sig sårbar och avvikande? Kan kanske två trasiga vara med varann utan att det blir highway to hell? Nej. Jag ska sova på saken.

Nykter, jo helt!

När jag nu läste igenom det inlägget så undrar jag om jag blivit berusad eller liksom påverkad fast på Jungfru Mariavis sådär så man inte vet om det? För jag är spiknykter men skriver ändå sådär. Vafan?

Man nere

Man down är också en bra sång. Och good on ya Rihanna säger jag. Fight fire with fire är inte ett bra uttryck men det kändes passande i sammanhanget. Nu ska det hända såhär att jag inte ska sitta hemma en kväll när det är lördag igen. Jag ska till en av mina allra finaste människor och äta mat och dricka vin och umgås med hennes vänner jamen de blir ju typ lite mina också men från början hennes. Det ska bli bra men sen ska jag jobba ju. Imorgon alltså fast det går ju bra för sen på måndag är jag ledig prisa gud. Och jag ska inte jobba så många fler helger framöver ju, amen. Så intressant har jag det, verkligen intressant. Verkligen.

Massive!

Jag hade glömt vad Massive Attack kunde göra för humöret. Eller inte kanske för humöret men för känslan. Nej inte känslan är inte heller rätt ord, jag hittar inte rätt ord, lite som svenskamerikaner ibland säkert känner tänker jag nu. Men åh nu kom jag av banan, jag menar att Man next door är en bra sång att lyssna på. Och Snatch är en bra film att se. Och att go lite Tabitastyle är också ok. Även undrar jag detta, hur ens är det möjligt att se hur nåns profil på facebook HAR SETT UT? Alltså inte presens utan imperfekt. Jamen jag kommer aldrig förstå det såklart men det är fascinerande, visst?

Antingen så. Eller så. Eller.

Som jag ser det finns det två alternativ; alternativ nummer ett: det är så dåligt ställt att det är uppenbart för alla andra, därav kraftfulla reaktioner och uppfodrande tusen miljarder samtal och aldrig slutar det ringa. Till det hör ju också att JAG inte fattar det. Och det är ju mycket möjligt men när man tänker på vilka implikationer det skulle få så känns det lite tveksamt för då betyder det ju att det a är uppenbart b är internaliserat. Både a och b är dåligt. Så alternativ nummer två: att det faktiskt inte alls är så farligt utan i ordning. Det som eventuellt talar lite mot det är väl det här att det faktiskt inte känns så i ordning, tvärtom faktiskt. Alternativ två är ju ingen fest heller direkt för då betyder det ju att det här, det är det här det blir. Och då känner man ju sig lite snuvad på konfekten så att säga.

Ingen blir glad

Allt jag rör vid blir till guld kan man säga. Eller så är det inte riktigt så. Okej, det är inte riktigt så då om jag ska vara ärlig. Det blir mer såhär att det trillar och slår och går sönder och ingen blir riktigt glad. Faktiskt, inte nån blir glad av att det är såhär, inte jag, inte, nej inga namn men mark my words, ingen ingen. Och det är ju jävligt typiskt.