Antingen så. Eller så. Eller.

Som jag ser det finns det två alternativ; alternativ nummer ett: det är så dåligt ställt att det är uppenbart för alla andra, därav kraftfulla reaktioner och uppfodrande tusen miljarder samtal och aldrig slutar det ringa. Till det hör ju också att JAG inte fattar det. Och det är ju mycket möjligt men när man tänker på vilka implikationer det skulle få så känns det lite tveksamt för då betyder det ju att det a är uppenbart b är internaliserat. Både a och b är dåligt. Så alternativ nummer två: att det faktiskt inte alls är så farligt utan i ordning. Det som eventuellt talar lite mot det är väl det här att det faktiskt inte känns så i ordning, tvärtom faktiskt. Alternativ två är ju ingen fest heller direkt för då betyder det ju att det här, det är det här det blir. Och då känner man ju sig lite snuvad på konfekten så att säga.