Ett litet avsteg

Jag har ju som en del i den själavård jag inbillar mig att jag förtjänar lovat mig själv att inte läsa bloggar. Jamen det vet ju alla, man blir bara stressad av alla Richeluncher som intars och Louboutininköp som går av stapeln och nu är det kallt nu åker vi bort lite ett par månader inget konstigt och kärlek, champagne, kärlek igen, shopping, skönhet, avsmakningsmenyer och lycka lycka lycka staplat i ett sånt där jengatorn fast det inte rasar. Och det är ju fantastiskt naturligtvis och nej, jag är inte missunnsam men sättet jag är disponerad på tillåter inte mig att läsa om det i för stora doser. Däremot, har jag ju fortfarande min kärlek till människor som skriver på ett sätt som sticker ut kvar. Det gör mig rentav lite upprymd att läsa text av människor som skriver varierat och med ett språk som vittnar om ett vokabulär som gör mig avundsjuk föfan de luxe. Så därför gör jag ett litet undantag för Daniel Pernikliski. Jag har aldrig gett sken av att ha några principer och löftet gav jag ju mig själv så ingen skada skedd.