Lite manna tack, helst inte mer snö

Förr om nu två år sen konstitueras för att kallas förr så kunde det hända såhär att det ramlade roliga saker från himlen. På mig. Alltså lite så att när man vaknade på morgonen kunde man tänka att undra vad denna dagen har för roligt i sitt sköte (man kan säga så). Och det hände att rätt vad det var så var A i stan och ville fika/dricka vin (mest dricka vin faktiskt men det går ju bra) eller så kom nån long time no see vän från kanske Skåne hit och ville ungefär samma och M bodde här och inte långt upp norr ut där jag fryser bara jag tänker på det. Eller så hände det nåt annat. Det liksom var lite som att regnade manna. Nu, nu händer det inte så. Det händer inget om inte man själv gör att det händer. A har fått en bebis (glory grej iofs) och skåningarna har också andra saker i sina liv som pockar på uppmärksamheten och M har också fått bebis (glory igen såklart) och gift sig och det är ju så det är, det ändras och människor ändras och det är ju fantastiska saker som hänt. Således reviderar man ju händelser i sitt egna liv men den vägen ska vi inte gå ner för nu tack. Nu ska jag bara nöja mig med att konstatera att det inte händer så mycket roligt längre. Och jag saknar det.