Lyckossssen jag

Jag är i detta nu helt lycklig. Helt fantastiskt.

Sluta nu

Ungefär två sekunder kan jag sitta stilla innan vänsterbenets fot somnar och det gör så ont att jag blir förbannad. Tusen tusen nålar och jag har inget tålamod med sånt.

Ledig helg

Jag har det så bra. Jag har adventspyntat i lägenheten och det doftar till och med lite jul här. Jag är ju julbesatt, det är ingen hemlighet. I alla fall, om nån timma kommer mamma o pappa på besök och stannar till mån morgon. Först ska vi fika hos mig och äta scones med basilika och tomat som jag gjort och sen ska vi ner och ja, inte vet jag, flanera i Stockholm, kolla in julskyltningen på NK, shoppa lite, gå upp till hallarna och kanske fika. Ikväll har jag bokat bord på en mysig restaurang här på Söder och imorn har vi inga planer förutom att jag skulle vilja att vi svängde förbi jobbet en snabbis så jag slipper släpa grejer på kollektivtrafik. Det är sånt det är. Uppsatsen får vila i helgen och det kommer jag säkert panika lite över men det är så det är. Nu: dammsuga och sånt.

Barnslig

Jag är så barnslig. Och stolt. Och jag har ett mycket, mycket stört anknytningsmönster. Eller otryggt, heter det ju tror jag. Och jag vill läsa mer om det för sist när jag slögooglade lite så var det som att läsa min hjärna. Coy behaviour-delen var den by far mest obehagliga läsningen. Rys. I alla fall, jag är hemma och det är fredagskväll och jag hade sparat mig tusen miljarder för att kunna äta ostbricka men jag glömde all ost hos C och ja, då blir det liksom inget av det. Så nu är jag bara hungrig och matarg. Jamenvabratackskajagha. Men jag har i alla fall köpt tröja med puffärmar idag, det är ju en bra sak. Två stycken till och med för det är ju så, när man hittar nåt man gillar ska man ju köpa två. Ja, jag kanske är pensionär också, vem vet.

Präktig?

Frulle: lättfil med kanel och banan. Lurre: tomat, bulgur, keso, ägg och kalkonkött. Middag: hemmagjorda (what else) lammfärsbiffar med färsk basilika och sockerärtssallad med balsamico. Inget juleskum, inga lussekatter, ingenting. Här har vi någon som kommer komma till himmelen.

Sinnen döda

Jag undrar varför det är såhär att ingen mat smakar nåt och inga dofter känner jag om de liksom inte trycks in i min näsa. Det är tråkigt ju.

Hej mitt vinterland!

Kan nån ringa St Göran åt mig? Jag lyssnar på julmusik som att all julmusik raderas från jordens yta imorgon. Och jag blev tårögd (tårögd!) när jag hörde de första tonerna av "Hej mitt vinterland". Det kan inte vara normalt? Jag ska inte vara borta från Sverige nån mer december tackskajagha (eller jo men skit i det nu).

Jaha.

Amän fyfan (nej jag behöver inte böta för svär, jag är vuxen tack) va det är konstigt nu då. Det liksom känns inte. Det känns inte roligt och inte bra och inte pirrigt och inte spännande och inte alls sådär som det gjorde. Det kanske är nu det har hänt, det dåliga konsumerar det bra. Jag ler inte nu, det brukar jag alltid göra.

Mitt sommarlov, det ska bli jätteskönt

Det är den jäla Tees fel att jag lyssnar på Anita Hegerland, alltså det här är ju helt förryckt. Lyssna själv då.

Hemmadiss

Såhär tänker jag. Jag får ångest av allt som liksom är för mycket "hemma" för mig. Här kommer exempel så ni vet hur jag menar:

1. Begreppet "fredagsmys" i allmänhet. (Jag vill inte veta ens)
2. Tacos på fredagar i synnerhet. (För att tacos är så.......festligt?)
3. Att använda ordet "nöjd" ofta. (Lycka till med allt det nöjda ni har going!)
4. Att alltid ha projekt, köpa ny bil, måla om hallen, köpa nytt osv. (Sen när projekten tar slut hoppas jag jättemycket att det finns nåt kvar. Annars kan man ju alltid, tada, projekta igen)
5. Att vara ung som fan men ändå helt gammal inuti. (Lillgammal, jag ryser nu)
6. Att titta på och/eller de facto FÖLJA Idol, Ensam mamma whatever, Paradise Hotel. (WT, någon? Snälla)
7. Att kalla sin kille för "gubben" eller sin tjej för "regeringen". (Jag tänker på skånska kranskommuner när jag läser de "smeknamnen", oklart varför)
8. Att köpcentershopping är det roligaste som finns. (ÅH en TILL söndag i mammons tecken)

Sån är jag. Stäm mig då.