Home alone

Jag får vid gud hoppas att vissa inte läser här men om de gör det är det mitt egna fel och så vidare, jag vet. Men kanske ska adressen väck från ansiktsboken i alla fall. Men first things first. Midsommardag och jobb och otroligt långsam dag men sen i alla fall långpromenad (well) och tyst omkring tack för det. Sen Frida Kahlo (jag vägrar egentligen länka för man ska tamejfan veta vem hon var) på tv och oh boy säger jag. Man måste verkligen älska public service. Som ju ikväll tydligen också visat en önskekonsert med Esa Pekka eller om det var hans önskekonsert. Ingen vet. Mäh, nu blev det här helt rörigt. Nu måste jag tänka lite på det här med hur det har hänt på sistone och vad jag egentligen vill, senare eller imorgon eller till helgen eller så. Nej föfan, jag menar inte till hösten för det vet jag inte och har inte bestämt mig för än. Jag tänker mycket mer kortsiktigt för tillfället. Nu måste jag nog bara sticka emellan med a) att jag givetvis har lock för örat nu också, det är alltså ny förkylningsfas men visst och b) att jag vill ha och har övervägt att brygga kaffe men det är dåligt för det är sent och jag behöver ju något incitament för att stiga upp imorgon, utöver pliktkänsla och lojalitet och så då.

Jag löljar mig nu för att jag inte vet hur jag ska skriva och om jag ska överhuvudtaget. Men man får skriva vad man vill nästan. Jag tjejlyssnar på en låt som jag inte borde lyssna på faktiskt. Och ibland säger jag nåt för mig själv för att se om locket liksom gått över. Det har det inte. Inte nu heller. Nu börjar jag om. Nytt.