Penschis

Jag insag precis att jag varit har i tre veckor redan och jag kan inte for mitt liv forsta var tiden tar vagen? Jag har tydligen blivit penisonar men visst, det gar bra.

Tillbaka!

Jag mar bra. Jag hade saklart matt battre om laddaren till min dator varit har sa jag sluppit anvanda denna utan svenska bokstaver men pa det stora hela mar jag bra. Och det tycker jag om. Jag jobbar mycket och forsoker gora bra ifran mig och bast ar det nar jag har mycket att gora sa jag slipper tanka for tydligen nar jag ar i Perth sa maste man tanka hela tiden och det ar lite pafrestande. Precis som det ar att lasa detta, kan jag tanka mig. Och pa helgerna finns det trevliga saker att gora och det finns massa bocker och gott vin och god mat och havet. Och nar jag kommer hem sa blir det antligen en nordlig flytt och det kommer ordna sig pa nat satt tror jag. Jo just det, allt det har tankandet jag agnat mig at medan jag ibland gor relativt hjarndoda saker pa jobbet har lett mig till foljande slutsats, jag ska lyssna mer pa mig sjalv och gora vad jag vill och kanner ar ratt. Och ja, det ar klart att jag bestamt mig for detta tidigare men nu blir det nog pa riktigt. Och det ar inte riktigt sant att det ar nu precis i dagarna jag kommit fram till det utan kanske snarare delvis ocksa for nagra veckor sen. Jag har dessutom insett att det har minskar risken for att man blir utnyttjad for det ar nog det absolut, absolut varsta jag vet. Varsta.

Morgondagens hållpunkter

Imorgon är det en annan dag. Imorgon är en dag där jag i tur och ordning ska: springa en halvtimma, åka in till stan för intervju klockan 12 och sedan behöver jag nog hämta andan och det vet alla att det gör man ju bäst vid Operabaren, helst med lunch, minst med kaffe. Sedan strosar jag upp genom Botaniska till Art Gallery och där tittar jag på Giacometti och Rembrandt och det som man här kallar aboriginkonst. Jag tittar inte på videokonst om jag slipper, jag tror jag avskyr det. Kanske för att jag sällan förstår. Sen ska jag åka hem och göra paj med mozzarella och kyckling och basilika. Men det är imorgon det.

Svärord att lägga på minnet

Innan jag åkte kom systersonen smygandes och sa att Moster K, kommer du ihåg när vi skulle åka båt till KöpenDanmark och du frågade vilka fula ord jag kan och jag sa fan, helvete och jävlar? Ja jo, det minns jag. Mmmm, sa lilla A - jag kan fortfarande de orden.

Jamenvabra.

Mr King och The Dutchess

Idag eller om det kanske var igår, det flyter ihop allting - så såg jag en mycket underlig man. För så är det ju, stor stad, större förekomst av avvikelserna. Mannen i fråga går alltså runt med ett litet spö, tänk i termer av såna spön man ger till barn som vill leka kungliga, en stor lila cape knuten runt halsen, gummistövlar, stora guldkedjor runt halsen och en kungakrona. Han går världsvant in på caféet och de ger honom hans te, han är stammis. Och så är han sannolikt kung i sitt eget kungadöme och jag tror det är utan restriktioner, det som är hans kungadöme och jag blir inte rädd och ingenting utan fnissar lite bara när han säger att han faktiskt har olika uniformer och att vi skulle se honom i hans pyjamas. Jag mumlar nåt om att jag nog betackar mig. Sen gick jag på matiné och såg kostymdrama och grät lite när de tog bebisen från Keira som heter så på riktigt och inte i filmen, ni vet.

Svammel svammel

Jag är i Sydney i Australien. Det var så mycket blod och svett och skrik och tårar innan att det knappt finns några kvar känns det som. Jag ville inte åka och jag var tröstlös och jag ville nästan bryta ett ben på mig själv så jag skulle få ett läkarintyg men så är jag ju så smärträdd så jag avfärdade det. Jag ville verkligen inte åka och jag var helt desperat och ledsen och arg och panikslagen. Men så åkte jag för jag hade inget val och så kom jag fram efter massa massa timmar på flygplan och Singapores flygplats och hela tiden gick jag runt som i ett töcken och gjorde som all personal sa åt mig. Jag sov nästan hela resan och har fortfarande lite ont i axeln och jag vet inte om jag kommer kunna uppfylla löftet jag gav mig själv om att åka i första klass från och med nu, jag tror inte det. Hur som helst, det är så mycket känslor och jag blir så trött av den här berg och dalbanan och jag vet inte hur jag ska göra. Jag är trött på att vara ledsen också. Jag vill vara en glad människa och mitt bästa jag, inte det ledsna och blåa. Jag vill må bra och vara tillfreds och nöjd och det förtjänar jag nog.

Jag tänker mycket på var jag var för ett år sen ungefär, både rent fysiskt och psykiskt. Och så blir jag lite imponerad över vad man klarar av. För ett år sen hade jag precis gått igenom en separation som jag inte kan göra något bokslut över än för jag vet inte hur jag ska beskriva den och jag tror inte jag vill heller. När jag tänker tillbaka på det kvalificerar det för världens stormigaste år. Bra och dåligt, såklart.

Men nu, resan. Jag är alltså här, på andra sidan jorden och jag har varit här i en vecka ungefär. Tiden går snabbt och samtidigt alldeles otroligt långsamt och det känns nästan alltid dåligt på morgonen men blir sen rätt bra under dagarna men ibland blir jag sådär yr igen och får lite svårt att få luft. Men jag har lärt mig saker också, allra redan. Jag har lärt mig att lyssna mer på mig själv och vad jag vill och vad jag känner och behöver och att man får det och att det inte är en dålig sak. Och att råd ska man tänka sig för var man ber om. Men nu är jag här och jag har varit på museum och druckit massor med ljuvligt gott starbuckskaffe och strövat runt i stan och ömsom gråtit och ömsom njutit. Precis så som det ska vara antar jag. Jag måste flytta ut härifrån i veckan. Idag var jag och tittade på en lägenhet, en trea på 56:e vån i city. Nio personer men det kanske kan bli kul. Till saken hör att det finns gym och pool och grejer i själva skrapan som man alltså får använda och det är väl bara en prövning bland de andra. Jag vet inte, jag väntar på svar från dem för det var andra som hade varit och tittat. Det är mycket jag inte vet.

Jag ska prioritera hela dagen imorgon

Nu verkar det onekligen som att detta har blivit en matblogg men så är det ju inte. Fast idag förstår ni ska jag o H äta lamb chops i rosmarin och vitlök med potatis och avocado och tomatsallad samt sås med senap, dragon och lite lite honung. Det ska bli ljuvligt och jag tror jag ska erbjuda mig att vi delar på den där flaskan med sydafrikanskt rödvin. Till efterrätt ska vi få choklad och chiliglass. Ni hör ju själva, det är bra allting. Jag är i och för sig mitt gamla jag så lite onödighetsbråkar jag bara för att jag ska åka och för att jag tydligen fortfarande fungerar lite grann så men övergripande bra och fint.

Just nu har jag dock fyra miljoner funderingar i huvudet. Jag har lite svårt att fokusera för jag känner ett ostoppbart behov av att följa budgetdebatten samtidigt som jag måste läsa allt om finanskrisen och följa fondernas och börsens utveckling när jag borde fokusera på att skaffa reseförsäkring, bestämma mig om var jag bo till årsskiftet och om jag vill jobba på IKEA eller nån annanstans när jag anländer Sydney om en dryg vecka. En sak i taget så ska jag se att det ordnar sig, det gäller bara att prioritera.

Gullblogg

Idag är det lördag och vi lyssnar på Bob Dylan och dricker vin (vitt faktiskt och det är till och med gott) och nu ska vi äta ugnsbakad lax med grönsaker och så har solen precis gått ner i sjön fast inte bokstavligen. H har försökt studera med lite gin och tonic i kroppen och resultatet av det får vi väl se imorgon när han ånyo läser igenom det han skrivit. Intressant. En sak som är bra med oss är att vi aldrig tittar på tv tillsammans, vi pratar och diskuterar (och blir lite osams) och så ibland behöver man inte säga nånting heller, man kan bara vara bredvid. Det är ganska fint. Nu tänkte jag skriva att ja om en vecka så åker jag men det skriver jag inte för då blir det så liksom tråkigt avslut på en sån här i övrigt rätt så gullig blogg.

Without a warning

Jag sitter på landet i lilla huset och så sorterar jag mina kläder till bortskänkes och klockan är snart 12 och när jag har röjt klart ska jag gå ut i friska luften och gå en lång lång sväng och njuta av att det är ganska så tyst. Sen ska jag komma hem och dricka en kopp kaffe på altanen och stirra tillbaka på kossorna som bevakar varje steg man tar. Och så undrar jag varför jag är vemodig samtidigt. För första gången på rätt lång tid känner jag mig misslyckad. Jag känner mig som den där yngsta dottern (sant) som jämt ställer till det (också sant) och som inte klarar av att reda ut någonting själv (bara lite sant). Och när man är så här dränerad på energi och liksom jämntrött och har ont i halsen igen så är det svårt att uppbåda den där äventyrslustan och vara otroligt inspirerad att hitta på massa saker, ibland ens att fullfölja det man föresatt sig. Och så är jag här. Här i djupaste Småland där man läser kvällslöp som de vore bibeln och köper köper köper saker och liksom tar det rätt lugnt och så undrar jag om allt var ett skämt, det är kanske trots allt det här som är jag? Men så tänker jag att nej, det kan väl inte vara så? Jag är inte disponerad för detta mer än några veckor i taget om sensommaren. Men just nu är jag så orkeslös och den enda skivan jag spelar är Miskovsky och då blir man ju inte själsglad precis.

Gifta syster H med fina hus och dyra kläderna och bil med 2.0-motor säger att jag ska flytta till Kalmar och ta min kandidat där och sen flytta till Stockholm. Jag vet inte, ska jag det? Kanske. Det är nära hit och väldigt fint men jag ville ju Stockholm. Samtidigt som jag inte vet om jag vill det och det är inte som att det finns ett överskott på billiga ettor där. Inte i Kalmar heller antar jag i och för sig. Och det här med framförhållning har ju helt fått stryka på foten, jag menar, jag pratar ändå om var jag ska bo om exakt tre månader. Känns ju verkligen stabilt.

Hur jag har det

Detta har hänt. Födelsedag och härligt att åka upp till hem och träffa alla på föllsedan och dagen efter tog jag och 5-åriga A lilla ekan och rodde en sväng på sjön (en väldigt kort sväng men ändå), trevlig middag med ena systern och mam o pap och sen lite ändring av planerna så till Hbg och sen vidare därifrån till Kalmar. Fyra härliga timmar tog det till Kalmar men träffade vän som jag inte sett på tusen år på tåget så en trevlig resa allt som allt. Kärlek och omsorg hos H och igår fanns det rödvin och getost med honung och pinjenötter och idag har vi varit på Stensö. När jag säger att vi varit på Stensö så innebär det att vi promenerat i flera timmar för att komma ut på en liten liten ö där man kan ligga och vila sig på en lite bänk och njuta av att det fortfarande är ganska varmt i solen. Annars är det höst och jag har julkänsla och försökte övertala H om lämpligheten i att faktiskt köpa pepparkakor. Han var i och för sig inte svårövertalad men nån måtta får det vara. Nu är det fredagkväll och ute är det höst och lite kallt och inne finns H och mat och massa ljuvlig kärlek.