Över klippan

Ja alltså, jag är i Sverige igen. I Sverige. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Det är roligt att träffa alla jag tycker om, såklart. Sen är det inte så mycket mer. Eller jo, det är svårt här. Det är bara svårare på nåt vis. Det är knepigt att förklara, jag kan inte. Det är så mycket ångest och ingenstans att vara ifred och jag vet inte vad som är hemma. Jag blir ledsen av att göra människor illa och jag tycks inte kunna undvika det hur jag än gör. Och där ingår jag själv. Jag måste sluta. Sån här, alltså icke kapabel att muntra upp mig själv, är jag nu för att jag varit toksjuk igen och det blir jag alltid galet deppig av och jag kommer säkert komma upp på andra sidan full av tillförsikt och sprudlande av glädje men jag är inte där riktigt än och det är rätt dåligt. Just det, flyttpanik också såklart. Hur ska det bli och tusen andra sådana saker. Det är bara det att sammanlagt så blir det så mycket att det skulle behöva sippra ut lite någonstans för att jag ska slippa tippa över vansinnets rand, det är farligt nära kan jag berätta.

Ett fritt Palestina

Jag är hemma på byn. Jag mår inte bra av det, inte bra alls och det har jag förstått. Nu är det ju förstås många faktorer som samverkar men allt blir bara så mycket sämre här. Jag får ångest och det går inte att fly någonstans. Jag skulle varit i Sthlm nu och inte här. Inte vara så mycket mitt i, här. Storasyster förvånade häromdagen och frågade ödmjukt om grundläggande lektion i Israel-Palestinakonflikten och vi pratade länge och väl och läste ihop och hon förstod och vi lyssnade på ögonvittnesskildringar ihop och pratade sansat tillsammans. Syster var i det närmaste chockad och om det är något hon själv eller skolväsendet ska ta på sig vet jag inte men så var det. Och så frågar hon mig mitt i allt, och det här var så naivt men också kargt, naket och brutalt. Hon frågar mig Hur det är tänkt att man ska leva då? Om man bor där, vad ska man leva av? Det går ju inte? Och så är det givetvis, det går inte. Det går inte leva så och det är så jävla, jävla fel och det gör så ont. Syster förstår inte. Jag förstår inte heller.

Sista dagen

Jag sitter pa jobbet nu och det ar sista dagen har, det ar sa konstigt allting. Jag tankte att en overdos med jobb borde gora susen sa jag har jobbat 60 timmar den har veckan men det resulterade bara i att jag blev trott. Inte trott pa att jobba men liksom trott i kroppen. Pap sager att jag nog kommer bli kvar i det har foretaget. Jag sager att kanske, kanske inte. Pa onsdag flyger jag till Sydney men innan dess ska tusen grejer ordnas med sjofrakt och sant dar men det ordnar sig. Nu ska jag ta pa mig cocktailklanning och dricka drinkar fa san ar jag, sa kul. Och om tio dagar flyger jag - till Bangkok. Hoppas de har oppnat Bangkok da igen tack sa mycket.

NY NY NY NY NY NY NY NY NY

Om inte jag far aka till NY snart sa borjar jag grata. Elefanttarar. Jag. Maste. Till. New. York. Och nar jag sager det sager jag det i ett ord for sa sager alla som jag kanner som varit dar och da maste det ju vara ratt. Och sa sager jag Kuwejt ocksa for sa heter det ju, det vet ju alla.

Hej Advent

Vet ni att det har varit forsta advent och jag har inte stimmat och ingenting? En ynka liten adventsljusstake framme (pa tvn, mycket oortodoxt) och detta beror endast pa den kom fram i flyttpackningen. Inte panik over julklappar eller valstadat hem (vilket da liksom) och inga pepparkakor och inte julstjarnor i fonstret och ingenting. Och det ar otroligt skont ska jag beratta. Inte heller gick jag pa julfesten pa jobbet och av det jag hort nu under veckan sa missade jag ingenting. Jag tar det med andra ord mycket easy med den har julen. Men nar jag kommer till Helsingborg kommer jag med storsta sannolikhet fa snorp och tokangest men da har jag losningar pa det ocksa sa forsok inte ens.

Hjarta Down Under

Jag alskar Australien. Faktiskt. Jag ar arg pa dem ibland, aussisarna och emellanat forstar jag mig inte pa hur det fungerar har och blir kinkig nar sprakbarriarerna tycks ooverkomliga. Men, jag alskar det. Och ja det ar klart att det faktum att jag precis sag storfilmen Australia har lite med det att gora, eller mycket kanske. Fast Australien har vuxit (vaxt)? pa mig och jag kanner mig inte alls fardig vilket pa satt och vis ar otroligt typiskt men det ligger ju kvar. Och det ar jag tacksam for eftersom jag sa garna vill vara har. Men lite rim och reson maste infogas sa jag inser ju att jag kanner sahar just nu for att jag ska aka och filmen och separationer ar jobbiga och jag vill ju samtidigt pa ett satt hem ocksa lite grann. Jag vet inte. Angest.

Jolie & Mary

Pa tvn star det pa en intervju med Angelina Jolie och sa haller hon nat utmarglat barn i handen och de ar i Afghanistan tror jag och jag blir lite latt illa berord och det vander sig i magen nar jag ser kungligheter och andra sa kallade valgorare vandra runt och dela ut allmosor. Fy fan.

Myrdal & jul hemma

Idag nar jag satt och vantade pa bussen fick jag plotsligt enorm lust att skriva och kom pa tusen bra och intressanta saker att skriva om. Om Australien och hur mycket de behover en Alva Myrdal har och sa ville jag skriva om viktiga saker och saker som betyder nagot och spelar roll men sa brukar det ju inte bli eftersom jag inte kanner att jag kan det ordentligt langre. Men jag skulle kunna skriva om Australien och da blir det omojligt att inte samtidigt skriva om Sverige men det blir nog senare.

Snart ska jag aka hem och det kanns lite olika beroende pa vilket humor jag ar pa. Jag saknar mina vanner och jag saknar nagra andra saker men samtidigt far jag tokstirr av att befinna mig i lilla lilla byn dar saker jag inte vardesatter for tillfallet ar liksom navet som allt annat snurrar kring. Lat mig forklara. Jag reser ratt mycket nu och jag tycker om det och jag prioriterar min frihet att kunna gora det och att se platser och uppleva saker och lara mig om olika lander och forsta och kanna nya lukter och smaker. Jag ar mycket val medveten om att jag bor i lador och blaa IKEA-pasar och bara presenterar mig med fornamn hos Adressandring men dar jag ar nu passar det mig. Jag tycker det ar fint och jag vill inte bli tyckt synd om for att jag flackar runt. Det ar klart att jag ser fram emot att kanske forhoppningsvis fa bo sjalv i nat hyreseget i Sthlm till varen, gud ja, jag planerar varje dag pa jobbet for just det men pa nat satt ar detta ocksa ok. Men, nar jag kommer hem till bystan kommer jag till ett stalle dar det enda som betyder nagot ar vilken bil man har och hur man bor och att man har ratt frisyr och laser ratt tidningar och klar ungarna ratt och alla har hoga vita krukor i fonstrena och plastmattor i koken och garna japanska knivar och halsband fran den finaste affaren i stan. Och det ar fine, absolut. Men det betyder inte nanting for mig dar jag ar nu och darfor ser jag inte fram emot att vistas i den miljon dar det ar det enda som raknas. Och darfor har jag bestamt att min vistelse dar ska minimeras till minsta mojliga. Jag kommer till Sverige den nittonde tror jag och stannar till dan innan julafton tror jag om jag inte blir alldeles julsvag och far for mig att det ar vart det for att fa kanna lite julstillhet i husetpalandet. Wellwell. Sen blir det julafton och commotion och sen bebisdop och sen far man avvika for nyarsfirande och sedan asap efter det blir det Sthlm och tid att andas ut.

Lycklig - Dubai?

Sak som oroar mig just nu: jag vet inte var jag ar lycklig. Jag har inte nat sadar sjalvklart stalle och jag vill sa garna ha det. Syster H var elak och kaxig nar jag var ledsen och sa forsmadligt att hon minsann vet var hon trivs och sa bor hon dar och reser till roliga stallen ibland, jag kanske skulle testa det, avslutade hon nonchigt. Ja, det kanske jag borde. Men jag vet ju inte. Sara pa jobbet sager att hon var i Perth pa semester tva veckor for sex ar sen och att polletten liksom ramlade ner da. Hon har varit har sen dess typ. Jag vet inte for min del och ibland kanns det bra och ibland daligt. Sen tanker jag att vada, vara lycklig? Vad ar det egentligen och det kan man ju inte vara pa ett stalle, det ar ju en kansla. Jag vet inte, kanslolivet ar inte det livet jag tycker ar roligast. Jag vill aka till Dubai ocksa. Jag kanner att pask i Dubai nog kan bli bra, jag har dessutom hittat tokbilliga biljetter. Eller sa gor jag bara en termin hemma och aker ivag lite mer long term sen till hosten. Dubai alltsa hogt pa onskelistan men ocksa Moskva fast nu vill jag omformulera det till antligen Moskva. Undrar om det stammer som ryska Natalia sager pa jobbet att man inte kan aka dit utan att ta sig fram pa ryska for da ar det kort for jag haller det inte for troligt att min enda rysktalande van vill folja med.

Glad och Obama

Jag ar sa glad sa glad! Jag jobbar mycket och det ar jatteroligt och jag lar mig massa saker snabbt som attan och jag borde stanna sager de och det tanker jag inte fundera pa sa mycket. Jobbet ar kul och mycket bra erfarenhet och jag har rett ur hur det ska bli efter nyar och det kanns bra och ska bli valdigt kul. Jag borde styra med det har att ta bort halsmandlarna ocksa, det gor sa onodigt mycket ont nar de ar svullna och jag blir lite trott och irriterad av det. Vadret har ar valdigt oaustraliskt, regn och 10-20 grader. Det ar for kallt tycker jag men jag vet ju att det ar annu kallare hemma sa jag ska inte klaga. Lite dumt bara att de varken har centralvarme eller isolering tycker jag.

Om man ska mata min oro for valet i USA i siffror sa far man aka till rymden och hamta fler siffror. Fast sa tanker jag att man egentligen inte behover oroa sig for det kommer ju bli sinnessjukt daligt oavsett hur det blir. Har verkar man inte riktigt forsta det utan pratar om Obama som socialist och radikal. Da fnyser jag lite pa nasan. Men sa dar varst mycket pratar man i sanningens namn inte om det alls, man engagerar sig mer i vilken hast som vinner Melbourne Cup. Fel fel fel.