Nytt på löpande band

På nåt sätt känns det vemodigt. Jag vet inte varför. Eller jo, jag vet men problemet är att jag inte kan göra någonting åt det och vanmakt är det värsta jag vet, absolut värsta jag vet. Jag vill så gärna hjälpa men jag kan inte eller jag vet inte hur. Det är gränslöst frustrerande. Och så det dumt för det gör mig sårbar och behövande också, två känslor jag liksom fortfarande håller på att vänja mig vid.

Sova som Törnrosa

Jag är så trött att jag vill sova i tusen år och sen när jag vaknar ska jag vara utsövd och glad och ha tålamod och vara full av energi och orka med alla och orka med att finnas till för alla. Så ska det bli.

HÅRT, ska det vara.

Det är jobbigt det här med svininfluensan. Jag tycker Expressen gör ett bra jobb, särskilt med rubriksättningen; inget konstigt alls. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1642750/22-aringen-fortfarande-hart-nedsovd och nu är det mongo när man ska länka igen.

Fungerande datormaskin

Plus, så sjukt mycket tack till MB som fixat min dator! Mitt liv är mycket, mycket enklare nu. Cred cred cred.

No regrets

En sak som jag tänkt på nu när det gått lång tid är att jag gjorde rätt. Jag är så nöjd med hur jag har det nu, vi pratade faktiskt om just detta på jobbet igår till och med, jag och Klara Persson 1. Om att gör det man innerst inne vet är rätt och som kommer hända förr eller senare ändå och hur dumt det är att förneka det man vet men inte vågar handla i enlighet med. Det jag är allra, allra gladast att slippa är all hets. Hets om finaste bilen, hets om finaste lägenheten och nygjordaste frisyren. Jag inser nu hur viktigt SAKER var (och sannolikt ÄR) i det umgänget vi hade. Och hur avundsjukan flödade och frodades. Nu har jag ställt mig utanför det, jag är utom tävlan och jag är så glad och tacksam för att jag vågade bryta upp. Tackskajagha. Och nej, det hade klart inte gått utan fina vänner som fanns och ställde upp men ändå. Nu känns det inte som att det finns så mycket som kan stoppa mig i mina mål och ambitioner. Jag vet dessutom också att jag klarar saker. Jag har befunnit mig i rätt kniviga situationer men alltid på ett eller annat sätt rest mig och det är jag stolt över. Frågor?

Puss - inget konstigt

Åh. Jag är ledig en hel helg och det är sol och det är ärenden avklarade och det är mycket att se fram och många järn i elden. Det är många frågetecken också men jag tror det får bli is i magen ett litet tag till innan jag panikar. Det kommer ju bli bra såklart för det gör det ju jämt, det vet jag ju vis av erfarenhet. Nästa vecka kommer det lön för första gången på ungefär två månader och det ska bli så välkommet att det inte finns ord för det. Studentlivet är inte så roligt att man skrattar hela vägen till banken precis. Ett jobb, tack. Fast kanske till jul. Eller nu också om det bjuds för den delen. Mam ville inte lyssna på det örat men det bryr jag ju mig faktiskt noll om. Nu ska det bli tvätthängning i solen och sen helgplanering och fiffning. Inga konstigheter.

PlanerarK i farten

Helgen kommer för övrigt bli bra. Ledig fre med lite städ och tvätt och träff med R från för evigheter sen, ska bli trevligt. Sen möta upp C efter jobbet för gemensamt botaniserande i mataffär och kanske hallarna om de inte hunnit stänga. Sen hem till C för matlagning och mycket slapp fredagskväll. Kanske kan vi se en film och kanske, kanske kan jag hålla mig vaken en hel film. Då blir C glad tror jag och jag blir nog också det för man får ont i nacken av att somna i soffan. Sen blir det lördag och då kommer syster H och hennes man O hit för lite storstadsbesök och så tänkte jag att jag lotsar runt dem i stan exakt så mycket eller lite de vill och sen kanske vi kan äta nåt på kvällen. Vi får se. Söndag ska bli exakt en sån söndag som jag behöver, lång promenad, god mat, rosé, avslappning, en god bok och då och då tankar på hur bra saker och ting kan vara om man bara låter dem vara just precis det.

Insomnia

Det är lite svårt att sova och jag vet inte varför för jag är i sanning trött. Varje gång på jobbet som jag råkar sätta mig ner en stund inser jag hur sömndepraverad jag är. Oklart varför. Nåväl, somnade innan med C i telefonen (inte trevligt) och vaknade av att jag frågade honom om han haft varmluftsugn innan. Han trodde inte det. Alldeles uppenbarligen svårt att lämna jobbet på jobbet. Jag har massa saker att organisera, saker som inte beror på mig utan andra och det är det värsta jag vet. Jag kan inte påverka och inte göra något och det är obeskrivligt mycket frustrerande men jag får väl helt enkelt försöka lita på att det löser sig och om det inte gör det får jag hitta på nåt sätt att hjälpa det på traven lite för lösa sig måste det göra, gärna igår helst.

Vin och vinbär

Återigen stormigt och jag tror jag tog något slags beslut idag eller försökte åtminstine. Jag och My ble tvungna att eftermiddagsvina idag och jämföra våra bekymmer (vad gäller det vi pratade om så vann hon). Hur som, jag tror att jag ska/måste sluta röja annars kommer jag bara förstöra och det är ingen bra idé. Igår kväll var en ljuvlig kväll med lite sol och lite mat och mycket längtan som blev till verklighet. Det är svårt att beskriva, det är liksom som att SA inte uppfunnit de ord som krävs och jag har aldrig varit med om något liknande innan. Även har jag varit irriterad för att den sjalen på T&T jag så gärna ville ha var slut i båda butikerna idag. Jodå, det går bra att bli irro över sånt. Men sen blev jag glad igen för jag och My plockade röda vinbär och det smakade min barndoms somrar (övervägande bra).

Visst finns det dagar

Mymymy tipsade mig om musik som jag tills igår inte kommit mig för att leta upp men nu inser jag att det var på tiden för hjälp vilken vacker röst Melissa Horn har. Och tydligen är det så att texterna träffar rätt in i själen också. Inte riktigt vad jag behöver just nu, verkligen inte. Jag sitter och funderar på om det gör ont eller om det bara borde göra ont. När jag är där gör det inte ont för då känns allt lika bra för mig som sockervadd gör för en femåring. Ungefär. Men det är tiden där emellan. Det är tid på jevla busshållplatser där händer hålls. Det är tid när det ställs många, många frågor där jag måste svara och förklara något jag inte till fullo förstår själv. Det är tid när jag bestämmer mig för att det inte går att fortsätta och samtidigt vet att det inte går att sluta heller.