Ingen får komma hit, hör ni det

Jag borde druckit te till mina biscotti men det ligger liksom inte för mig, jag dricker kaffe och jag har träffat R och ätit mat (för mycket mat) och sen blev vi både eftermatentrötta så vi fick vila lite på Sveavägen för att orka ta oss hem. Och jag har skoskav eller i alla fall ont av att ha långprommat i Hush P (gör inte det) och imorgon ska jag till SU och nej, jag har inte läst igenom det jag skulle läsa igenom och ännu mindre skrivit ut det. Det ordnar sig. Och jag är ensam här hemma eftersom jag ju bor här själv och det är fint, rentav vackert. På ett fridfullt sätt.

Någon kan

Fast ja alltså, tillförsikten är ju inte odelad. Det är ju trots att så att blygrå och tunga moln obarmhärtigt inverkar på den mentala statusen och just nu är jag därför lite vemodig. Det beror på lite olika saker. Tror jag minsann.

Rabarber

En sak som är bra med mig är att jag ibland får efterrätt - till lunchen! Idag lasagne och sen rabarberpaj och ja, jag har gjort båda två såklart. Och strax ska jag föna håret (damage control) för att se hur exakt snett hon saxade på Ringvägen 44 (nej, rekommenderas inte tyvärr). Det såg så opålitligt ut att jag inte vågade färga håret. Det måste bli nånannanstans tror jag. Sen lite SU och jag hoppas det kommer kännas bra idag, hoppas det väldigt mycket.

Regn

Det har hänt att jag har flyttat till en rätt pyttig men söt lägenhet mitt på god damn it Söder och jag trivs så bra att det är löjligt. Synd att jag bara kan bo här till januari men nu tänker jag inte på det mer helst. Och så är jag tillbaks på uni, stats c och jag fick så mycket akademikerångest igår att jag inte helst vill prata om det. Men jag tror säkert det blir bra, jag är ju inte sämre än någon annan och jag är ju lika kvalificerad som de är men ändå, det känns lite kärvt just nu. Fast så är det alltid när det händer förändringar. Och ute regnar och regnar det och jag har gått en lång runda i regnet och det är vackert ute och doftar litelite höst och jag är rätt full av tillförsikt på något ologiskt och orimligt sätt. Och det regnar hela tiden igen.

Kompis

Det går bra nu.

Lyser som guld

Om man tänker efter är det inte så länge sen min syster gifte sig. Sisådär två år. Och nu tjejlyssnar jag på musiken som spelades och sjöngs (ni fattar) och fortfarande blir jag alldeles rörd och kan inte låta bli att tycka att det så magnifikt stort och allsmäktigt. Det är fint. Och två år sen är ingenting och ändå allting, allting.

Mesester sa A

Ameh, idag är jag så trött och håglös. Jag har jobbat såklart och ska så göra rätt mycket framöver. Och det är bra antar jag, man ska vara glad och tacksam över att man har ett jobb att gå till som min mamma skulle sagt. Och som hon också sa nån dag jag dristade mig till att säga att jag var trött och kände mig allmänt utsjasad. Jag känner bara att saker och ting gärna få komma lite av sig själva nu, det går bra tackskadeha. Alla studenter på jobbet har tagit ut semester, jag tror jag skrivit om det förut, bara för att jag är så chockad. Det är en för mig mycket märklig företeelse och det hela är mig mycket främmande. Jag hade tre dagars ledigt för nån vecka sen, det tyckte jag var lyxigt. Fast nu börjar jag känna att det kanske är en bra idé trots allt men så tänker jag lite till och då blev jag tveksam. För om man inte jobbar finns det inget som liksom ramar in dagen och då vet man inte riktigt hur ska bli.

Bälte

Alldeles nyss fick jag panik och trodde att nån försökte bryta sig in (gör inte det, jag har liksom inte nån tv eller så) men det visade sig vara ljud från såhär skärp. Man måste ha skärp. Måste.

Fredag! I löv.

Det är mitt i natten och min mobil har bestämt sig för att lägga av - igen. Otroligt frustrerande då den fyller oändligt många funktioner i mitt liv, väckarklocka bland annat. Oklart hur jag ska vakna klockan prick nio imorgon, särskilt som klockan snart är 03. Jag har varit hos My och haft en så fin kväll att man blir alldeles rörd. Vi har haft ostmusiktema och lyssnat igenom alla hits från när vi växte upp och det var nostalgi och många skratt och med största sannolikhet en och annan falsk ton men det bjuder vi på. Hon är en av mina finaste, Mysan. Det är bra. Och nu är det natt och jag är hemma och orkar inte styra upp nattmat och kommer bli besviken imorgon när jag vaknar för det finns inte så förfärligt mycket att inmundiga till frukost sorgligt nog. Men jag har fått lön och kanske räcker det till mat hela månaden (såklart det gör) och det gör mig glad som en speleman. Idag har varit en bra och fin dag. Lite jobb, lite stress men bara lagom och ren tvätt som doftar sommar och så kvällen hos My. Det hände dåligt också och jag känner mig ibland grundlurad och det är svårt att beskriva hur det känns. Jag har så svårt att sortera, det någon säger och det någon menar. Det ska inte vara några lögner och ingen ska dupera en annan men hur ska man veta? Jag tycker det är svårt och jag vet inte om det är en bra idé att vara engagerad i det. Jag känner att jag har mina gränser och att de måste respekteras, av mig och av andra.

Lika samma

Det känns precis som igår, vemodigt och dimmigt. Och till och från känns det ensamt också och det är en ovan och en emellanåt rätt oangenäm känsla. Det känns som att jag vant alla andra och mig själv vid att jämt lösa saker och ting och nu när jag behöver, om inte direkt hjälp så åtminstone glada tillrop så finns det inte det att uppbåda någonstans och det är lite tråkigt tycker jag. Men på ett sätt bra också antar jag. Imorgon är en annan dag och en säkert jättebra dag (obs ingen ironi).