Min enda kommentar

Jag har egentligen svurit på att inte ge mig in i Anka-debatten men jag tycker det hela håller på att gå lite överstyr nu och det har ju antagit orimliga proportioner och innehåller till viss del rätt smutsiga inslag. Min inställning är såhär; ja de är så kallade lyxhustrur och det kan man ha synpunkter på givetvis och det är det många som har. Ja, Anna Anka (fantastiskt!) har en reaktionär och förlegad kvinnosyn som jag motsätter mig. Ja, de får tvtid på TV3 där ett gäng producenter och chefer nu förmodligen sitter och klappar händerna i pur eufori. Det förstår jag, det hade jag också gjort för det har ju alldeles uppenbarligen gått hem. Nåväl. Jag tror man ska försöka se det hela i ett litet större perspektiv och reflektera över detklimatet som råder nu, det som tillåter ett sånt här program på prime time (för PT är väl 21, ingen vet). Det finns alldeles uppenbarligen ett massmedialt, och politiskt också för den delen, utrymme för en sådan här debatt. Det är inget nytt. Det är så det är disponerat. Framsteg, back lash, framsteg, reaktion, framsteg, ja så fortsätter det. När något som hotar, i det här fallet feminismen, gör insteg på arenan slår det rådande systemet så småningom tillbaka och det är det vi ser nu. Inget nytt, inget konstigt men mycket dåligt. Å andra sidan vittnar reaktionen som vanligt om att nuvarande system känner sig hotat. Gott så.

Trött

Gådagbok vecka 40:

• Måndag: 1,5 h
• Tisdag; 1 h 50 min (är mkt trött)

Aldrig får jag sova ut tydligen.

H20

Hela vägen hem från Mymymy tänkte jag att jag ska inte blogga inte blogga inte blogga men så gör jag givetvis det. Tentan ute och såg vid en första anblick överkomlig ut men nu är jag mer tveksam och osäker. Jag hatar osäker. Fast jag kommer säkert plita ihop något, frågan är snarare om det blir läsvärt och värt ett godkänt. Ingen vet. Även har jag mailat C om lite viktiga saker, som att jag vill till Barcelona och sådär, inget konstigt. Nu tror jag ett stort glas vatten och sen sömn.

Mina nya

Viktigt att man belönar sig själv tycker jag. Oklart vad jag får belöning för men så petnoga behöver man inte vara väl?

Vecka

Jobbhelg såklart. Fast det var inte så farligt, märker dock att jag är trött av stressen och höga ljudvolymen. Tänkte egentligen läsa ett par kapitel i metodboken inför tentan som vi får imorgon men jag känner att det kanske inte är så vidare givande i den här situationen. Jag tror att sömn kanske gör mer för mig nu. Och om en vecka vid den här tiden då ska jag vara så glad, så glad, så glad. Men innan dess är det en avskyvärd tenta att tröska igenom, jag bävar faktiskt på riktigt.

Ringde!

Han ringde! Spontanringde och sa att han längtar efter mig. Det och att man i NY kan äta kött, kött med bröd och lök. Jag avböjde vidare förklaring. Sen sa han att det är 20 grader och att han fotograferat Jimmy Choo-affären och annat som jag gillar åt mig. Och att han har biljetter till MoMa och Guggenheim och jag sa att gud nåde dig om du inte utnyttjar dem och åk till FN-huset så du vet var jag ska jobba sen baby! Även har de varit på Jay-Zs nattklubb och det var roligt och T säger att C blir pigg när de ska äta hela tiden och jag bara tänker på att de kanske springer på Sofi Fahrman och blir vän med henne men det går inte för jag har ingen over sizekavaj och inte nåt fluffigt Dallashår och ingenting. Men i alla fall, sen sa jag att jag är förvånad över hur mycket sakn det finns och han sa att det är ömsesidigt. Jag tror jag behöver lugna ner mig lite möjligen.

24- mitt bästa

Nu förstår ni ska jag berätta om min födelsedag. Mycket viktigt är det att man får frukost på sängen, annars är liksom förutsättningarna för att det ska bli en bra föllsedag väldigt dåliga. Det såg dock väldigt dåligt ut på den fronten, bor ensam, ingen familj i närheten och sådär och tänkte att det får gå ändå. Fast när det var helt sent plingade det på och då var det en C som hade insett att för att kunna styra sängfrulle var han tvungen att komma hit redan på kvällen för jag hade skola tidigt blabla. Så på morgonen hoppade han träningen och smög upp innan mig och kokade kaffe (med mjölk han inhandlat just in case min var för gammal, vilket för övrigt var fallet), satte ljus i chokladbakelsen han köpt och det fanns melon också och serrano och croissanter och sång! En helt fantastisk morgon I tell you. Sen skola yada tråkigt och tusen ringde och mam sa att 24 är bäst tydligen. Tveksamt om hon minns. Men sen, sen åkte jag och skulle göra ärenden och kom hem med en klänning och det var ju rätt bra. Klockan 18.45 skulle jag vara klar och jag var nervös och C smsade och undrade om jag var klar och jag var det såklart och så gick jag ner och då fanns det en taxi och en så stilig man att jag ville svimma (gjorde inte) och sen åkte vi till Le Rouge och det kändes som - och var - en magisk kväll. Jag åt lamm med rotfrukter och sen fikon med honungsglass och majgadd maten, maten! Det var, jag kan inte ens säga, det var en underbar kväll. Vi promenerade hemåt på Skeppsbron och skrattade och jag tänkte att aldrig, aldrig har någon ansträngt sig såhär för mig. Sen åkte vi hem och somnade och jag, ja jag = lycklig 24-åring.

Förstås

Telefon! Eller, dator! är nog mer passande. Tack gode, gode uppfinnarkille som kom på Skype. Jag ger dig min själ vilken dag som helst nu. Men så blev det såhär att man vet att det kostar pengar och man är under tidspress och den ena vill bara höra den andras röst och sen blir det lite fördröjning och jag tyckte jag hörde påjobbetrösten ett par gånger och jag ville inte att han skulle höra att jag egentligen är rätt ledsen för jag vill ju inte att han ska tro att jag är missunnsam eller liknande så jag kvävde det. Men så fick jag ligga och liksom vagga en bra stund efteråt också. Så himla sunt, verkligen. Och när jag berättade att jag går och går och sen går igen så sa han bara att jamendetärjubraattrörapåsig när det är meningen att han ska fatta. Fast sen sa han, jag tänker på dig, jag saknar dig. Förstås.

Freddy och jag en fredag

Det är på allvar tveksamt om jag nånsin kommer kunna se ett Grey´s-avsnitt utan att börja gråta. Jämt jämt så twistar det på rätt sätt och jag blir rörd och tänker att alla borde säga till dem de älskar att de gör det för då blir det inga missförstånd och ingen behöver bli ledsen och man behöver inte ångra nåt. Såna slutsatser, ni vet same old same old. Ijallafall, nu för en stund sen kom det upp en liten ruta på datorn om att jag tittat i si och så många minuter så om jag ville titta mer fick jag vara så vänlig och betala. Nejdåsåatteh. I övrigt kan jag säga såhär att nej jag saknar inte tv för fem öre. Eller jo, jag saknar nyheterna och sådär. SVT. Inget annat. Sån är jag, ganska pretto. Nu till exempel ska jag lyssna på Fred Åkerström och läsa ett kapitel i min superspännande metodbok.

Purpur

Detta oroar mig mycket: "Hoppas du kan se mig i lila. Köpt en jacka." Vafalls?