Endorfiner

Endorfinerna är min bästa vän. Jag är så stolt över mig själv som gjort det till en bra vana att träna. Jag förtjänar den tiden för mig själv och till mig själv. Det låter konstigt men att träna är för mig att sätta mig främst och det behöver man ju göra emellanåt. Dessutom blir jag glad av det och orkar mer så det är ju bara massa, massa bra saker som händer. Det tycker jag om. Och jag åt ingen tårta idag på jobbet för jag unnade mig själv att istället för att äta kunna vara stolt över mig själv och nöjd med mina val. Ja kanske är jag min präktigaste just nu. Tack ska jag ha.

Change. Igen.

Åh. Det händer så mycket spännande. C och jag har en plan för hur livet ska bli. Ihop. Jesus, allt snurrade lite när jag skrev så. Men så är det. Och jag är nyss hemkommen från en vecka i New York (ja igen) och det var så fantastiskt. Alltså, no joke, det är helt galet underbart där. Även har det hänt saker som jag inte vågar skriva om (skriva om=jinxa). Men snart, snart ska jag berätta!

Späk är det bästa eller va?

Det är nåt som är väldigt konstigt och kanske också väldigt fel. Såhär nämligen är det att jag mår som allra, allra bäst när jag är och tränar. När musklerna skakar, svetten rinner och pulsen rusar. Då känns det bra och rätt. Sen kommer jag hem och kanske äter middag och sen bara undrar min hjärna när den ska träna igen. För nu, några timmar senare känns det ju inget och jag borde träna igen för jag kan ju. Alltså, det hade kunnat genomföras en springrunda nu eller så. Men jag fattar ju själv att det inte är rimligt. Men det Ä R konstigt att det känns sådär.

ESB

Mäh, man kan visst det ha bild på sig själv och en appeltini i sin blogg. Det som inte syns men som är sant är att Empire State Buildning är i bakgrunden. Sådäså.

Rätt

Alltså jag tänker att det som ska vara roligt är ju egentligen vardagen. Att man är med den man älskar och äter god mat och har vackra saker omkring sig och sånt. Det är ju viktigt. För jag tror såhär att tisempel när man är ihop med nån så kan inte bara en veckas semme varje sommar liksom fixa allt. Jag tror mer på vardagen och på kärlek i den och att man verkligen verkligen måste fatta att det är då det händer. Därmed inte sagt att det är fel att möta våren i NY. Det är också rätt.

Saknad

Jag längtar efter C som aldrig förr. Jag är glad för hans skull att de har det roligt blabla i Key West och Miami men jag, jag och min ynklighet vill ha hem honom.

Damn it

Åh jag har kräksjukan och jag är så ynklig så ynklig. Det gör ont överallt och jag vill inte mer nu.

T Y P I S K T

En sak som jag tänkt på är typisk är det här med smak. När jag ute och handlar och scannar efter sånt som är snyggt och lovely och wearable och så så är det nästa jämt dyra saker. Och jag säger detta med ödmjukhet. Jag tycker att Day Birger och Hunky Dory och Filippa K och Acen och Rodebjer och Tiger och Fifth Av Shoe Repair och ja men ni fattar har de snyggaste sakerna. Btw, Odd molly not so much. Men i alla fall, visst är det helt typiskt? Det hade varit bättre om det slumpade sig så i världen att jag som i sanning inte har råd att bara köpa kläder från Schuterman borde få smak som går mer ihop med ja, säg H&M. Och jaaaa, jag handlar såklart där massa hela tiden jämt men alltså, helt ärligt, de supersnygga och klädsamma kläderna finns ju bara ibland, rätt sällan, där. Det tycker jag är olycksamt. Fast nu lyssnar jag på Robyn och då blir man ju glad lite oavsett vad man har på sig. I och för sig kom min leopardmönstrade kuvertväska idag. Inget konstigt.

Präktig

Hur hur hur kan man bli så glad över en påse med bra clementiner? Alltså clementiner är min bästa frukt alla kategorier och jag har helt släppt alla gränser vad det gäller clementiner, något som resulterat i ett dagligt intag på kanske 5, 6 stycken. Men! Så hände det att de blev helt äckliga överallt oavsett var man köpte dem. Äckliga med kärnor och massa vitt äcklo. Men idag på Lidl av alla ställen (dit jag svängde in för att köpa frukt och grönt, mind you) så visade det sig finnas fina, stora clementiner. Och de var så goda! Och nu ska jag göra efterrätt med kesella och clementiner och ett krossat digestive. Jag är mycket präktig, sa jag det?

Godis

Nej vet jag vad. Jag saknar min dagbok helt mycket. Och igår tänkte jag äta Bassett´s lakrits som inte är lika fin som den är snygg men sen gjorde jag inte det och det var klokt av mig. Nu sitter jag i min älskade söta lilla lägenhet och dricker kaffe och surfar och ska snart gå till jobbet och stanna där i cirka 10 timmar, jamen vakul för mig fast inte. Nåja.