Såhär känner jag mig:

Skadeskjuten. Ett så jävla genialiskt ord för hur det känns. Exakt så känns det, som att jag är skadeskjuten och bara irrar runt runt runt med panik och vettskrämdhet i blicken. Sådär som man gör när man inte vet vart man ska men tänker att det nog är bästa att ta det säkra före det osäkra och föfan inte stanna i alla fall. Och. Det. Gör. Så. Ont. På riktigt, det gör så jävla ont att jag mår illa. Jag mår alltså fysiskt illa av det, av smärtan, och vill kräkas. Men det går inte. Vet inte egentligen om det skulle bli bättre av det men det är konstigt, att det onda inuti på allvar tar sig fysiska uttryck. Det som inte heller går är att gråta. Det går inte. Det känns som att det finns så mycket gråt som skulle behöva gråtas men nej. Eller jo, rätt vad det är på helt olämpliga tillfällen kommer det gråt så där in emellan. Väldigt socialt spännande grej onekligen. För det är också en sån sak. Att man aldrig liksom vet hurdan dag det ska bli. Det kan bli en dålig dag, det kan bli en jävlig dag men det kan också bli en semidag. Lite som bingo minus att man inte vinner nåt.

Hejdå!

Backlash. Reaktion. Vadfan som helst kan man kalla det. Men det är trots allt det som utspelar sig här. Och det känns som att jag är helt oförmögen att själv styra det. Om jag kunde skulle jag ju styra bort det från det här för så jättefestligt är det ju inte. Nej vafan. Nu. Räcker. Det. Jag KAN styra det och jag SKA styra det. Hejdå det ledsna!

Drömmer om en framtid

Det här. Det här går inte. Jag har aldrig vilat så här mycket. Alltså så mycket som jag vilat 2012 har jag inte vilat på hela 2010 och 2011. IHOP. Jag vet inte hur det händer. Och det gråts på tunnelbanan. Och det överraskningsgräts en skvätt på tjejmiddag igår. Klockan 02 mind you efter kokosalkohol och bekännelser och sådär. Men det var tryggt och jag var så trött och liten och sårad. Det känns som att allt sitter utanpå och är ömtåligt som fan. Eller liksom, att huden är tunnare än vanligt och bägaren är så full att man kan se ytspänningen. Och då krävs det ju inte så mycket för att det ska gå överstyr. Och sen finns det inte nån återvända och det blir som autobahn utan avtagsvägar. Jag gör som Melissa Horn jag, jag drömmer om en framtid som glömmer.

Tom som jag inte känner

säger att det kommer nåt bra. Och jag hoppas att han har rätt och att det gärna kan komma till mig, tack så mycket. Det är konstigt det där, att man kan finna tröst, nej inte tröst, men att det kan kännas bra bara av att man lyssnar på Something good coming en lördagsförmiddag mitt apropå inget. Tillförsikt. Nej inte än men kanske snart.

Kärleksstigen hej hej

Universum har utsett mig till sitt #1 hat tydligen. Lyssna att man inte ens kan få gå en redeempromenad på Djurgården ifred. Förra veckan efter kvällen som var Pluras fel mind you så var det krispigt och grått ute men inget regn och inga minusgrader. Så istället för att ta tbanan tänkte jag att jag skulle gå en liten sväng, kanske genom Kungsan och förbi Norrmalms torg och ta tuben från Östermalms torg istället. Men så hände det att Djurgårdsfärjan stod inne så jag tänkte att what the hell och sprang på. Och då rätt var det var befann jag mig på Djurgården och jag gick och gick och gick och gick och gick och tiden gick också och det är så jävla bra prom där ute. Det är liksom den bästa blandningen av kargt, avklätt landskap och stora, stora rosa villor. Och Thielska och Biskopsudden och Prins Eugens Waldemarsudde och Lisa på udden som iofs typ inte finns igen än men ändå. Jag gillar bäst det karga, det vintriga fast ingen snö. Det är bara rått, naket och utlämnat och jag gillar´t. Men! Det får man inte göra ifred, nej nej, utan det ska finnas nån jävla Kärleksstig såklart. Off cårse.

Kaffe och lust

Det här känner jag för att göra på min lediga dag: noll, inget, nada, minus, inte något, noll inget, ingenting. Jag har kokat kaffe och det var på ren vilja. Jag blev helt irriterad som fan för att kaffet i burken var slut och jag var tvungen att öppna ett nytt paket. Jag signade inte upp på såna krångliga saker. Nån jävla optimist hade väl sagt att jag sku bli glad för att det FANNS ett nytt paket. Alltså inte jag skulle inte säga så för jag är inte optimist. Men sånt är det, lustfyllt, i sanningajävel.

Skräckblandad förtjusning sa mamma och visste

inte hur rätt hon hade. Jag är så nervös så nervös så nervös så nervös så nervös. Väldigt nervös är jag. Men jag ska genomföra det imorgon och jag ska satsa allt och våga. Våga släppa sargen, gå utanför bekvämlighetszonen, gå utanför boxen, våga satsa, ja man fattar nu 1000 ordspråksgrejer hej hej. Men åh, va det är LÄSKIGT och sådär. Livsfarligt.

Check check check

Sinnen tillfredsställda för kolla: doft=check. Nåt jag fått av M som alltså är en herrdoft men ändå är så ljuvligt att jag liksom tänker hela tiden att jag vill hångla med mig själv inget konstigt. Det är liksom kryddigt och kanel och kanske lite kantigt och full on så som jag med är. Smak=krabbsoppa med tusen ton vitlök hej hej. Vitt bröd går bra, jag kommer få ont i magen men det har jag ju redan så det spelar ingen roll. Magkatarr! Hörsel=Trentemöller som jag fick av H för ljusår sen och som jag tvingade vänC att lyssna på nästan en hel sommar men hon tvingade mig att lyssna på Anttila så det är kvitt. Syn=jamen ok i alla fall för tända ljus och sånt och jag ska ta bort ljusstaken nu. Så! Kolla. Eller fast det finns fler sinnen? Skitsamma, jag är glöjd i alla fall (nöjd och glad=glöjd).

Pluras och mitt komplicerade förhållande

Jamen jag vet väl för fan att Plura är en tönt och sådär. Särskilt lamt när han bara mäh skyll inte på mig att jag hade kokain det var inte meningen men jag ville men ni får appselut inte göra så jag måste sitta inne för då blir mina kompisar i Eldkvarn sura. Nej men vet du vad, här ska du få ett litet tips av mig, ät inte kokain så slipper du allt dåligt (allt DROGrelaterat dåligt ijallafall). Men ändåsådå, bortsett från det där dårå så vill jag lite vara Plura. Eller fast minus Kajsa Grytt delen kanske och knarket och barnen. Men det andra, det bejakande. Jag vägrar alltså använda ordet livsnjutare även om det kanske sku passa. Men han bara är såhär att hej jag gillar vin och mat och om ni vill casha in på det så gör det, kom och spela in i mitt jävligt härliga roddiga kök. Sen blir det såhär att han skriver låtar om kärlek som går SÅ JÄVLA ÅT HELVETE och vin och vilka triceps Moneybrother har ser jag nu på konserten på SVT. Men tillbaka till Plura då, allt det där som betyder nåt, det har han ju fattat. Och nu gråter jag en skvätt. "Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull" - det ÄR den mest fulländade låten i universum. UNIVERSUM tammejfan.

Baaaaaaaaaarnen

Jag sa ju det. Jag skulle ha trevligt men bli galen också. Och precis så har det hänt. Och om jag en gång till får höra ordet "barnen" ackompanjerat av ett huvud lite på sne och en tonartshöjning så tappar jag uppfattningen om tid och rum. Baaaaaaarnen är så heliga så man förstår inte. Det måste jag förstå och så måste jag förmodligen brinna i helvetets eld för att jag skriver såhär. Men det går bra.