Bra vs enastående

Jag hänger inte med. Jag skulle skrivit om Kleerup och narkotikapolitik och om socialtjänsten i Malmö som delar ut kondomer till sexköpare och om (c) och om hur konstigt det kan bli med kärnkraften. Men så har jag haft förvånansvärt mycket i skolan och lite oväntade grejer och så kan det bli som så att man inte hinner. I alla fall, H har varit här och det var orkan ungefär hela tiden. Det bara; storm, storm, storm. Jag är så arg på honom och det är så orättvist. Jag antar att det är för att han tycker om mig och jag har försökt förklara för honom att jag inte kan, att jag inte vet hur man älskar och älskas. Och det är ju sorgligt, sorgligare än vad som förmodligen ens gå att inse. Jag tror att jag inte ska tänka på det mer. Jag ska tänka på en snäll sak istället. Både H och MM säger att jag är en bra lyssnare och en klok vän som ger bra råd och som det alltid känns bättre när man pratat med. Jag blir så glad och rörd, jag vill verkligen vara en bra vän som lyssnar och kan hjälpa till. Mest av allt vill jag vara en bra vän, bra syster, bra dotter, bra kombo och bra student och sen kan man ta och stryka ordet bra och ersätta med outstanding för så är det ju om vi ska vara ärliga såatteh.